Annons:
Etikettfamiljen
Läst 793 ggr
[Zingo.s]
2019-06-27 21:20

Hatar min familj

Jag hatar min familj. Egentligen älskar jag mina föräldrar, men varje dag är det bråk och min pappa är den otrevligaste människan jag någonsin mött på. Min storebror har ADHD och lite tourettes och han är den jobbigaste och och konstigaste människan jag mött på, jag HATAR honom. Jag önskar att jag hade fötts i en kärleksfull och normal familj, men jag fick oturen att få den här. Jag är egentligen en gullig och blyg tjej men senaste åren har jag utvecklats och har dom värsta orden i munnen man kan tänka sig. Om två veckor åker min familj utomlands och det ska bli skönt att slippa dem, för jag stannar hemma själv. Det är min storebrors fel att familjen är så här dålig. Han är 20 år och kan flytta till ett boende för funktionsnedsatta, men det vill han inte. Om inte han fanns hade vi haft det bra och haft kärlek i familjen. Det har gått så långt att jag kan stå i minuter och skrika hur mycket jag vill att dem ska dö, men egentligen är det de sista jag vill. Jag vill inte bo en fosterfamilj, för jag tycker om läget vi bor (landet) och känner mig trygg här. Jag har haft världens bästa uppväxt till att jag gick i 6:an då jag började skolka från skolan och det blev mycket bråk hemma. Vad ska jag göra för att lösa den här familjen? Det enda som kan göra familjen bra är att min storebror flyttar hemifrån.

Annons:
Honestyisdead
2019-06-27 21:32
#1

Om din familj är dålig är det knappast din brors fel. Dina föräldrar är vuxna.

Och jag förstår att man inte vill vi på ett boende om man bara har adhd och lite touretts.

Vad är det din bror gör som är så jobbigt?

[Zingo.s]
2019-06-27 21:40
#2

Han skämmer ut oss inför grannarna, skriker och springer ute på trädgården hela tiden. Han matar mina djur HELA tiden även fast jag säger att han inte får. Han köper svinful inredning och förstör hemmet. Han tafsar på mig och mamma flera gånger om dagen. Han retar en och pratar högt konstant från morgon till kväll. Bara jag ser honom vill jag slå honom för han är så sjukt irriterande. Han har gått i särklass under halva sin skolgång, så det är inte vanlig ADHD, utan han är värre än alla andra. Jag älskar inte honom ett dugg. Jag vet inte om jag kan lägga upp det här, men vem bryr sig.

[Zingo.s]
2019-06-27 21:41
#3

Jag älskar mina föräldrar även fast jag säger att jag hatar dem, men jag hatar min bror på riktigt.

91Marran
2019-06-27 21:50
#4

Säg till dina föräldrar att du älskar dem, men att din bror får dig att må så dåligt att du får känslan av att du hatar honom och att du gör det starkt. Att han tafsar på er är inte okej! Vet din pappa om att det sker?

Mvh
Mig

BokDuvan
2019-06-27 21:58
#5

Allt det din bror gör låter som helt vanliga syskonsaker, det är definitivt något mina bröder skulle kunna göra, men att tafsa?? Usch nej, prata med en vuxen, att han har adhd är ingen ursäkt

Honestyisdead
2019-06-27 21:59
#6

#4 Tror knappast hon menar sexuellt, det hade mamman knappast accepterat.

#3 Med åldern hoppas jag att du mognar och inser att du visst älskar honom och förstår att känna lite medlidande istället. Och slutar säga att du vill att din familj ska dö och att du hatar dom. För det visar på stor omognad.

Annons:
Honestyisdead
2019-06-27 22:00
#7

#5 Jag förmodar att mamman är vuxen. Tafsa behöver inte betyda att man gör något sexuellt som att ta på könet. Det kan göras för att retas.

godisklubba
2019-06-27 23:25
#8

Vi kan ta varandra i handen. Jag har också en bror med ADHD och min pappa kan bli rätt otrevlig ibland, speciellt när vi har diskussioner om saker och ting och har delade åsikter (nåja, det finns la inget o diskutera om en har samma åsikt men du fattar nog). Jag har också hatat min bror, har sagt att jag önskar att han inte fanns mm. Men har nog kommit till insikten av att han finns och jag får göra det bästa av situationen, jag får försöka acceptera att han finns och sluta hata honom. Men jag känner fortfarande ibland att jag hatar honom för hur han är… att han alltid var prio ett för mina föräldrar och att jag alltid blev nummer två. Att det alltid var han och pappa som åkte på ”utflykt” (till läkare eller liknande), eller att det alltid var han som tog för sig så mycket mer än mig. Men det har blivit bättre, och mina föräldrar har ändrat sitt beteende rätt mycket, sedan jag började må otroligt dåligt. Nu är vi mer ”lika” och jag tror det är en del av att jag faktiskt inte hatar honom lika mycket. Kan du relatera till att bli nummer 2 och ”bortprioriterad”? Är det kanske en del av varför du hatar din bror så mycket, att han tar för mycket plats? Du behöver inte svara om du inte vill. Men vill du, så pratar jag gärna med dig om hur det är att vara syskon till någon med ADHD! #5 Verkligen no offence, fast asså NEJ. Nej. Nej nej nej nej, NEJ! Det är inte vanliga syskonsaker, att vara syskon till någon med ADHD är inte som att vara syskon till ”vem som helst”. Visst, alla kan springa runt, skrika, hoppa, vara rastlös etc. men de flesta är inte så dagarna i ända, och när man är tex 14 brukar man förstå att ”stop” är stop. Men en med ADHD vill testa fler gränser, fortsätta irritera och provocera och det är just det som är så störande - det GÅR INTE hur mycket man än tjatar. Tänk dig det vanliga morgonbestyret, när man är 14 går det ju rätt automatiskt, man ”bara gör” vad som ska göras. Dvs borstar tänderna, äter frukost, packar väskan och går hemifrån i tid. Men till ngn med ADHD kanske du behöver säga till om att gå upp 10 gånger, säga till om att äta frukost 10 gånger, säga till om att packa väskan (även nämna ALLT som ska ner i väskan) 10 gånger, säga till om att borsta tänderna 10 gånger och säga ”nu måste du gå” 10 gånger. Det är inte normalt. Det är jättesvårt att beskriva hur det är att vara anhörig/syskon till någon med ADHD, och det är en väldigt vanlig missuppfattning att de ”inte är så jobbiga”. Och det är de ju inte heller - när man träffar dem kanske några timmar per vecka som max. Men testa att bo med en, det är rätt stor skillnad. Att alltid ha någon annan som ”går före” och ”är prioritet”. Att alltid behöva ”lägga sig ner” för att den andra ska få sin vilja fram för att inte bli rasande. Att ha en 14 årig bror som skämmer ut familjen genom att säga extremt olämpliga saker på olämpliga platser etc. Det är INTE normalt. Men som sagt, #5 verkligen no offence mot just dig! Skrev det bara allmänt men för att liksom skriva vad jag skrev svar på var jag tvungen att ”nämna” till inlägg.

Så som man känner sig själv känner man aldrig andra.

monstermash
2019-06-27 23:37
#9

"Vad ska jag göra för att lösa den här familjen?"

Acceptera situationen. Din storebror mår dåligt och nej, lösningen är inte att han ska flytta hemifrån till ett boende för att du vill det. Antingen pratar du med dina föräldrar eller med skolkuratorn för det här hatet är inte hälsosamt! Man väljer inte sin familj. Jag förstår att det är jätte, jätte jobbigt att ha en bror som kräver så mycket, att du skäms osv men han kan inte hjälpa det och det måste du få hjälp att förstå av en vuxen. Du kan inte skrika dig till en lösning hur mycket du än vill det.

[Zingo.s]
2019-06-28 12:18
#10

#6 Han tafsar inte sexuellt, utan när jag går förbi kan han ibland ta på min rumpa, till och med inför grannarna

[Zingo.s]
2019-06-28 12:24
#11

#8 Jag är glad att du förstår min situation :) Det är alltid jag som får skiten när han och jag bråkar. Mina föräldrar säger alltid att jag ska sluta bråka även fast det var han som började. Jag är trött på att alltid ta hand skit när det alltid är han som startar bråken och förstör familjen. Min pappas svar på detta är att det är jag som använder mig av fula ord, men vad ska jag göra? Klart jag vill ta ut min ilska i ord istället för att slå ”ihjäl” honom.

[Zingo.s]
2019-06-28 12:26
#12

#9 Du vet inte hur illa min situation är. Om han flyttar hemifrån kan familjen bli en normal familj igen. Min pappa är 62 år och risken för hjärtattack på grund av min storebrors stressande är stor. Min storebror stressar familjen varje dag med sitt skrik och tjat.

[EM_L]
2019-06-28 21:22
#13

#12 Du kan inte lösa detta och förmodligen så skulle det inte lösa sig om din bror flyttade. Förstår du inte vad som kan hända? Han kan börja rymma därifrån han bor och komma hem till er och försöka komma in där ni bor.

Jag lovar dig att du inte vill att han ska flytta hemifrån. För vad jag känner på mig så skulle det bara skapa mer problem. Du verkar lite blind just nu, inte för att säga att du är korkad. Bara blind för tillfället. Du har tanken att "Bara min bror flyttar så kan min familj bli en kärleksfull och normal familj"  Men det skulle inte hjälpa.

Jag tror inte att din pappa har någon större risk för hjärtattack. Såvida han inte har sagt det. Men jag antar att du är i min ålder sexton?

Har du ingen annan som du känner som du litar på?

Och det med att din bror matar dina djur? Lås dörren till ditt sovrum.

Ha lås på dina kaniners bur och sätt extra nät som gör att din bror inte kan få igenom en liten morotsbit.

Förklara hur du känner dig för dina föräldrar. Hur du känner dig trängd av din bror och hans stressande. Om de inte förstår så kanske du borde kontakta Soc? Bara ett alternativ.

Lycka till Zingo.s och jag finns ifall du vill PMA mig.

Annons:
monstermash
2019-06-28 21:25
#14

#12 Du stressar din far och förvärrar situationen med dina utbrott också, så varför ska din bror ensam ta skulden menar du? Du står ju och skriker om hur mycket du vill att din familj ska dö enligt #0.

Calcifer
2019-06-28 22:08
#15

Du kan inte förändra din brors beteende. Tro mig, jag växte upp i en stormig familj med en bror som var… väldigt speciell och elak. Det du kan förändra är hur DU hanterar det. Ignorera, gå iväg, lås in dig på ditt rum, osv. Du förvärrar situationen om du skriker och använder fula ord.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[Zingo.s]
2019-06-28 23:29
#16

#14 Jag bråkar på grund av min bror, så jo, det är han som är problemet

[Zingo.s]
2019-06-28 23:30
#17

Strunta i det här om ni inte förstår. Vi lägger ned inlägget och låtsas som att det aldrig skrevs. Ni säger bara att det är jag som är problemet när jag själv vet att allt är min brors fel.

monstermash
2019-06-28 23:39
#18

Nej. Du är ansvarig för dina egna handlingar. Det är inte din brors fel att du beter dig illa.

Prata med dina föräldrar lugnt och sansat. Om det inte går, berätta för skolkuratorn hur allt det här får dig att må.

91Marran
2019-06-29 00:23
#19

Fast en person med adhd är olika. Jag har aldrig sprungit runt och skrikigt. Jag vet dockatt folk med stark adhd kan göra det, men det finns hjälp. Humörstabiliserande fungerar för mig. Kanske något för din bror? Att han köper ful inredning - smaken är olika. Jag förstår att det är jobbigt för dig. Prata med din pappa om tafsandet. Lyssnar inte han så gå till skolkuratorn, eller vårdcentralen. Att behöva må som du är inte okej. Jag läste att du trivs där du bor och har djur om jag förstår dig rätt. Då kanske inte socialen är det bästa. Kanske bup kan hjälpa till? Att skrika elaka saker är inte okej, men mår man dåligt så har man ibland svårt att behärska sig. Man tål inte hur mycket som helst. Skaffa en sån där man har vid boxning att slå på, eller gå ut i skogen, har för mig att jag läste att du bor nära skogen. Där kan du sparka och skrika. Bara hör av dig om du behöver hjälp.

Mvh
Mig

Calcifer
2019-06-29 13:09
#20

Det är ingen som sagt att det är ditt fel, däremot kan du inte förändra vad din bror gör, men du kan förändra vad DU gör.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
[EM_L]
2019-06-29 19:02
#21

Zingo.s Du ber om hjälp och nu anklagar du oss för att vi tycker att det är ditt fel.

Du låter oss inte förklara och som Calcifer skriver i #20 så kan du inte ändra vad din bror gör, men du kan ändra vad du gör.

Om du skriker och bråkar för att DIN bror är jobbig så gör det verkligen inte saken bättre. Försök och behärska dig och var den lugna personen som försöker och ta det kallt. Då kanske din bror lugnar sig.

#16  "Jag bråkar på grund av min bror, så jo, det är han som är problemet"

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. NEJ, det är inte han som är problemet. Problemet är att du inte kan behärska dig. Om ni bråkar och du bråkar så blir hela situationen bara värre….

Detta verkar inte ligga på din bror. Det låter lite mer som att du inte kan förklara lugnt och sansat för din bror att han inte ska mata dina djur eller att han inte ska förstöra dina grejer. För om du tillslut blossar upp så hjälper det inte.

Upp till toppen
Annons: