Annons:
Etikettfamiljen
Läst 520 ggr
Morris:)
2019-07-01 21:08

Hemlängtan

Hej!… Jag måste bara få skriva av mig lite. Jag är en rätt så blyg person innan jag lär känna någon och har svårt att skaffa vänner om dom inte är rätt så lik mig i sättet. Jag är iväg i en vecka på läger, jag är helt ensam (ingen är lik mig i sättet och därför ingen att vara med) och har sån SJUK hemlängtan jag gråter så fort ingen ser….. tänker bara på min mamma och resten av min familj…. vet inte vad jag ska göra idag är det dag två och sista dagen känns så SJUKT långt bort och vill bara hem direkt men man måste ha läkarintyg för att få åka hem…. Jag är 14 år (kanske töntigt att ha hemlängtan men gör iallafall det) och behöver tips för att inte känna hemlängtan…

Annons:
MonicaLagerquist
2019-07-01 21:29
#1

KRAM.

Hemlängtan är jobbigt men försök att ta kontakt med någon av de andra som finns där.

Det är säkert fler som känner som du.

Stolt ägare till fem La permer

[EmoGirl]
2019-07-01 21:37
#2

Det är inte töntigt. Du är som du är och man kan inte ro för hemlängtan eller sådana saker. Hade också extrem hemlängtan förr när jag var iväg. Försök distrahera dig och komma på andra tankar. Om du vågar så kanske du kan prata med någon du litar på. Försök göra det bästa av att vara borta från familjen och njut av det. De flesta brukar ju bli trötta på deras familj någon gång i deras liv så passa på att njuta. När du känner hemlängtan så försök se det positiv. Jag vet att det kan vara svårt att se positiva saker när man är ledsen eller mår mindre bra. Man kan i alla situationer hitta något som är positivt. Om inte något av det hjälper så kan du kanske prata i telefon med din familj. Vet hur det är att vara blyg och så. Jag avskyr fortfarande att stå framför klassen. Som tur är så vågade jag någon dag att liksom vara mig själv. Jag har fortfarande svårt att lita på andra, men det går att jobba på. Tänk på att du inte behöver skämmas för den du är. Ingen är som dom andra och de flesta vågar inte sticka ut. Alla är rädda för någonting och det är helt normalt <3

BokDuvan
2019-07-01 21:40
#3

Är också blyg så vet precis hur du känner, får ångest inför varje gång jag ska någonstans där jag förväntas prata me folk o lära känna dem och fasar gymnasiet. Har åkt på ridläger två senaste åren (tyvärr inte i år) utan att känna någon alls. Som tur var hade jag det första lägret pratat me några som skulle dit på instagram o så flera veckor innan så jag var mest med dem. Kanske inte var så lika mig i personlighet o så men vi hade hästarna gemensamt. Det andra året åkte jag själv igen med grov ångest. Totalt 10 pers skulle dit, (fulla läger är cirka 25) varav typ 7 av dem var en kompisgrupp och vad jag förstått var de andra två också kompisar sedan innan. Föreställde mig veckan helt ensam vid sidan om alla men kliclade nästan direkt med de två personerna som inte alls känt varandra innan (bara gemensamma vänner). Första tiden är alltid läskig, men ge det en chans, jag tror att du skulle kunna lära känna i alla fall någon på lägret, försök hitta något gemensamt. Styrkekramar till dig, relaterar så otroligt mycket.

Lona
2019-07-02 01:34
#4

Här är en till som känner igen sig! Jag har varit på ett antal ridläger och även varit lägerledare själv. Att längta hem är varken ovanligt eller pinsamt! Känns det bättre om du får prata med din familj i telefon? Är du långt hemifrån? Ibland kan det hjälpa att ens föräldrar kommer och hälsar på en stund om det är möjligt. Någon gång har jag fått sova hemma och fått skjuts fram och tillbaks, men det kräver ju att man bor i närheten och har någon som kan hämta/lämna. Försök fixa det här, men självklart får du åka hem om det absolut inte går. Läkarintyget krävs förmodligen för att kunna få pengar tillbaka, men det viktiga är ju att du mår bra. Kram, hoppas att det löser sig!


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: