Annons:
Etikettkänsliga-rummet
Läst 589 ggr
Anonymmedlem
7/31/19, 5:10 PM

Jag börjar bli galen

Jag ska försöka hålla det här kort, men måste ha någons råd som inte känner mig.

Jag är en svartsjuk flickvän, har varit det i hela vårat förhållande och nu blir det värre och värre. Jag har gått till psykolog i ett halvår och försökt fixa mig själv men det känns omöjligt. Jag har en historia av jävligt dåligt självförtroende och tror att det kan höra ihop med hur jag är idag. 

Vi börjar från när allt fallerade, först och främst har min pojkvän och jag varit ihop i 2 år. För några månader sedan så råkade min killes syskon ut för en hemsk olycka, hans syskon kan inte gå idag och från och med olyckan så började han alltmer sätta mig i andra hand, och då börjades mitt hemska beteende som jag har idag. Jag började känna mig oälskad eftersom det ända min kille pratade om/tänkte på var hans syskon. Han ville bara vara med sitt syskon vilket är helt förståeligt, men något i mig blev ledsen. 

Sedan så var det stress med studenten, jag gjorde min killes plugg så att han inte skulle gå om, när vi väl var med varandra (vilket var 1 gång i veckan) så ville han aldrig göra något, det var alltid jag som lade förslag. Min svartsjuka blev värre, och jag sa till han att det kommer gå över då jag tar studenten för att all stress släpper osv. Men nej, det känns som det har blivit värre. Jag kände en ilska inom mig ngra veckor innan studenten till idag, jag var sur hela tiden på min kille för att han ville bara vara med sina kompisar och tänkte bara på sitt syskon osv. Han ville inte vara med mig för att jag var alltid sur, och då blev jag mer sur för att han sa så vilket resulterade i att vi inte träffade varandra alls mycket.

Vi hade även ett stort bråk vid april, och efter detta kom min ilska. Vid bråket fick jag något psykbryt och började slå honom och skrika. Jag har funderat om jag har någon bokstavskombination men det enda som jag har fått reda på att jag har är neurotisim. 

Idag så vet jag fan inte vad jag ska göra, jag vet inte om jag älskar honom längre eller inte, vissa dagar gör jag det och vissa inte, jag har slutat gått till psykologen för att det hjälper inte. Jag litar inte på honom alls pga alla dumheter han gjort innan mig. Jag vet att jag är kontrollerande och självisk så ingen behöver nämna det. 

Jag vet inte hur jag ska göra, min ilska går aldrig över jag är sur hela tiden, jag har svårt för att säga att jag älskar honom, jag är svartsjuk hela tiden, nu har jag blivit spydig och taskig och det går inte att sluta, det blir som ett beroende - att kontrollfråga om och om igen så att han blir arg och ledsen.

Hur ska jag göra? psykolog hjälpewr uppenbarligen inte och att göra slut känns inte som ett alternativ än för att jag försöker att fixa mig själv så att vi kan ha ett bra förhållande igen.  Ge råd snälla

Annons:
JessicaOlin
7/31/19, 8:01 PM
#1

Sätt sig ner med honom och försök berätta hur du känner och mår och lyssna vad han känner och mår Ett förhållande går ju ut på Tillit , respekt och kommunikation, Antingen reder ut de eller så går ni skilda vägar Lycka till och hoppas de hjälpte lite ❤

Pojke - April 2016 💙
Pojke - BF 2022 💙

Tjeckoslovakisk varghund- 2014 🐶

[Hukanson]
7/31/19, 8:02 PM
#2

Kanske du egentligen har ett problem med att känna med i andras lidande? Din pojkväns bror kan inte längre gå och det gör inte dig något? Kanske du behöver ta ditt eget liv på allvar och börja träna up din förmåga att bry dig och känna med i andras problem. Du är i en fas i livet då du tycker att allt är stort och allt bara handlar om dig men det är fel. Slappna av och inse att allt är cool och det bästa du kan vara är vän med andra och ge dem av din tid och omtanke.

Anonymmedlem
8/1/19, 5:42 PM
#3

Det där var jävligt taskigt och kränkande av dig #2. först och främst känner inte du mig du kan inte säga sådär till mig. för det andra så har jag varit skitledsen och krossad över vad som hände över hans syskon. Vart har du läst att det inte gör mig något att han inte kan gå? det är ju helt jävla sjukt hur du kan påstå att jag tycker så, jag lider som fan med hans syskon och min kille och jag har funnits där för min kille i sina mörkaste dagar under denna period.

En fas i livet? seriöst? ja detta inlägg handlar om mig för att JAG vill fixa mig själv och hur jag är, just nu handlar det om mig för att det är jag själv jag ville he hjälp med? vafan alltså?

Ditt inlägg var väldigt onödigt och jävligt kränkande, fyfan på dig.

[Malou04]
8/1/19, 9:08 PM
#4

#3 Först o främst… ta det lugnt… om du inte gillar några råd du får så ignorera dom… det är bara tidsslöseri att tänka på något som får en att bli arg. #0 Lista ut grunden för problemet… om du inte hittar anledningen till ditt beteende så blir det svårt att ändra på det. Tänk efter vad orsakerna är och försök sedan att ta itu med problemet när du är säker på orsaken… Prata också med din kille om det. Ett förhållande bygger på att du är tillit och att du är öppen och ärlig. Även att man hittar kompromisser och försöker ta itu med problemen tillsammans. Eftersom du skriver att ni finns där för varandra så kommer han säkert förstå dig… Tänk bara igenom ditt ordval ordentligt så att han inte förstår det fel…

Upp till toppen
Annons: