Annons:
Etikettkropp-och-själ
Läst 380 ggr
[EmoGirl]
8/12/19, 7:42 PM

(X)Inte falla tillbaka

Nu har det gått runt en vecka sedan jag sist mådde riktigt dåligt och skar/ville skära mig. Jag har då och då fått suget att skada mig själv men lyckats motstå. Problemet är att jag hittills alltid (så fort jag har försökt sluta) har typ fallit tillbaka i gamla mönster (asså med att må dåligt och så) och minst efter en vecka, max en månad börjat skära mig eller iallafall må skit igen. Jag vill inte börja igen, nu när jag mår mycket bättre och har fått en underbar (iallafall hittills) klass på min nya skola. Har ni några tips så att jag inte börjar igen och klarar att hålla mig borta från alkohol och självskadebeteende (också ifall jag skulle bli lite deppig någon dag eller må sämre igen)?

Annons:
Calcifer
8/12/19, 7:54 PM
#1

Nu är detta ju inget jag kan garantera fungerar för någon annan, men det är min metod.

När jag börjar få sug speciellt efter alkohol, så brukar jag påminna mig om hur illa det gick ibland när jag hade mina värsta problem för ungefär två år sedan. Och påminner mig om hur långt jag kommit under dessa år, och hur mycket bättre jag mår. Påminner mig om de gånger jag skämt ut mig, eller ramlat och inte kommit ihåg typ en hel helg, om hur bakis jag blev i flera dagar efteråt där jag bara kräktes och såg dubbelt osv. Det har hjälpt mig otroligt mycket, då jag verkligen vet att jag aldrig mer vill hamna i det träsket. Att falla tillbaka ibland är inte heller något misslyckande, det måste man påminna sig om. Varje gång man inte faller tillbaka är skitbra, men om man gör det så är det inget annat att göra än att ta nya tag och ändå vara stolt över de gånger man stod emot suget.

Naturligtvis har jag haft återfall, men jag hanterar dem bättre nu då jag istället för att räkna de gånger jag fallit av vagnen räknar alla gånger jag INTE gjorde det. Och de tillfällena är många, många, många fler. Då är det lättare att inte ge upp för att man tänker "äh jag misslyckas ju bara ändå". 

Tycker jag i alla fall, och det är vad jag och min kontakt via ett program för hjälp med just alkoholproblem också ansett varit en bra metod.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Magrat
8/12/19, 8:06 PM
#2

http://www.shedo.se/stod/fardighetslista/

En del saker må verka löjliga, men poängen är ju att distrahera sig tills att känslan släpper.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

[EmoGirl]
8/12/19, 9:49 PM
#3

#1/#2 Tack, ska testa dom sakerna ifall det blir sämre igen.

[Malou04]
8/12/19, 10:13 PM
#4

Precis som #1 säger. Om du tänker på hur dåligt du mår/mått av ditt självskadebeteende osv. och jämför med hur du känner dig efter att ha lyckats motstå en vecka, en månad eller till och med ett år. Du vill inte må dåligt så tänk bara på hur ba du mår utan ditt självskadebeteende. Om inte det funkar så gör något där du måste koncentrera dig. Vad vet jag: Plugga in några ord på ett annat språk, rita, sminka sig, måla naglarna, skriv eller spela något mobilspel som distraherar dig. När det gäller att inte falla tillbaka så måste du dels ha rätt inställning. Tänk positivt! Och dels så måste du lära dig att distrahera dig ifall det behövs. Undvik också att ha saken/sakerna/saker du brukade eller kan skära dig med i närheten och undvik att ha lättillgänglig alkohol. Ifall det händer när du är i skolan eller med vänner och du mår dåligt så kan du ju berätta. Du behöver inte säga varför eller så, bara typ be dom att distrahera dig eller hålla lite koll på dig. Våga ta hjälp av andra. Det är svårt att kämpa ensam mot något som kan bli extremt stark framförallt när man mår dåligt (är som svagast) Skulle väl inte säga att jag har lyckats än men ibland behövs också bakslagen för att inse hur långt man hade kommit och hur stark man har blivit. Kom bara ihåg att du inte är ensam med dina problem och känslor är inget man behöver dölja.

[EmoGirl]
8/12/19, 10:38 PM
#5

#4 Tack, hoppas jag vågar ta hjälp av dom. Eftersom jag knappt känner dom och det kan dröja flera år innan jag vågar öppna mig (framförallt då känslor som jag nämnt i tidigare trådar) så hoppas jag att det inte behövs och löser dig av sig själv.

[EmoGirl]
8/12/19, 10:38 PM
#6

#4 Tack, hoppas jag vågar ta hjälp av dom. Eftersom jag knappt känner dom och det kan dröja flera år innan jag vågar öppna mig (framförallt då känslor som jag nämnt i tidigare trådar) så hoppas jag att det inte behövs och löser dig av sig själv.

Annons:
LoloKl
8/12/19, 11:11 PM
#7

Berätta först och främst för vänner eller andra människor du litar på om hur du mår och be dom hjälpa och stötta dig. Sedan så är det slutligen en kamp så du måste föra ensam. Slutligen så är det du som väljer om du vill lyckas eller inte. Sedan så håller jag inte riktigt med #1 och #4. Tänk inte på allt dåligt. Du kommer antagligen må sämre av att tänka på dina misstag. Glöm ditt förflutna och börja om från början. Starta ett nytt liv och ignorera allt negativt som hänt dig tidigare.

[EmoGirl]
8/12/19, 11:48 PM
#8

#7 Det är lite de som är problemet. Jag litar egentligen på någon. Det är inte så enkelt. Visst, ibland vill jag bara glömma allt och börja om från början. Men jag bär ärr som påminner mig om och om igen om vad jag går igenom. Istället för att försöka ignorera det så måste jag ju lära mig leva med dom då jag kommer att bära ärren hela mitt liv.

[EmoGirl]
8/12/19, 11:51 PM
#9

Jag litar egentligen inte på någon*

[Malou04]
8/12/19, 11:59 PM
#10

#7 Det e fint att du vill hjälpa men återigen känns de som om du bara ser saker och ting på ett sätt. Ja kanske har fel, men du har inga egna erfarenheter av självskadebeteende eller liknande va? (Känns som om allt e taget från nån websida) Det går inte att glömma något när du har ärr som påminner dig. De går inte att ignorera något när dina sår inte ens har läkt. #8 Du måste börja lita på folk. De kommer att göra ditt liv lättare. Du har helt rätt. Ärren är inget man bara kan sminka/täcka över och glömma. Man ser och delvis känner dom varje dag o kommer att göra de tills man drar sitt sista andetag. När du väl lyckats ta dig ur det hela (o redan nu egentligen också) så kan du se dom som minnen o bevis på vad du kämpar mot o vad du har gått igenom o överlevt.

Upp till toppen
Annons: