Glömde nämna att ja provade nån drog (mycket osäker på vad den hette då ja va stupfull o sedan påvärkad) min kompis nämnde det o sa att hon va rädd för att ja började må dåligt igen. Sååå… vafan ska ja göra? Ja vill prata om det me mina föräldrar men vill typ inte det då ja lovade dom att aldrig testa sådana saker.

Det bästa beslut jag någonsin fattat var att ta kontakt med en mottagning som finns i stan specifikt för att hjälpa de med olika missbrukningsproblem. Till en början fanns ju så mycket skam kring det där med att jag drack för mycket att jag inte ville erkänna det till någon, även om många såklart förstod ändå. Men när jag väl tog kontakt med dem så vände saker ganska snabbt. Nu idag känner jag noll skam kring alkohol, även de gånger jag fallit tillbaka har jag inte mått dåligt på samma sätt av det som förut då jag har någon jag kan prata med om det, som hjälper mig att fortsätta jobba på det och de bakomstående problemen som drivit mig mot alkoholen, och jag vet att jag aldrig skulle överlevt om jag inte kontaktat dem.

Så mitt tips är faktiskt att söka hjälp för alkoholen.

Sen rökning där kan jag inte riktigt läxa upp någon då jag själv är rökare, dock blev jag rökare i vuxen ålder och jag är både emot minderåriga som röker och jag skulle naturligtvis aldrig uppmuntra någon till att röka, oavsett ålder.

#0 Försök hitta någon att leva för. Typ en pojkvän eller någon i familjen. Också om du egentligen bara ska sluta och så för din egna skull så brukad det underlätta om man gör det för någon annans skull (/tänker att man gör det). Då du vet att denna person alltid kommer att vilja att du ska sluta medan du kan falla tillbaka och tro att det är bra och så. #1 När det gäller droger så kan jag inte hjälpa dig så mycket. Jag vet bara att vissa i min förra klass tog det någon gång. Det ända jag vet/har fått lära mig av folk med erfarenheter/koll är att man ska vara försiktig med att kombinera alkohol och droger (det vill säga inte ta/dricka när man är påverkad av den ena av dom) då det kan blir farliga bieffekter.

#2 Tack, ska se om jag kan hitta någon bra hjälp. Tvivlar nämligen på att det skulle va särskilt effektivt att bli inlagd då ja antagligen börjar dricka såfort ja e ute igen. #3 Ehm… bra att veta. Ska vara försiktigare (så bra de går när man e full) i framtiden.

Berätta för dina föräldrar och se till att du får hjälp. Sedan så fattar jag inte varför det alltid skrivs ut antidepressiva i Sverige. ”Jaha, du mår dåligt? Här får du antidepressiva. Hur stor dos vill du ha?” Skit i antidepressiva, visst dom kanske hjälper men det är en MEDICIN MED BIVERKNINGAR. Du kanske använder den ett år utan att märka något av biverkningarna och sedan plötsligt en dag så får du hallucinationer och alla andra biverkningar antidepressiva har. Det är din kamp och din familj, dina vänner och en psykolog kan stötta dig, men du måste slutligen kämpa själv och välja ifall du vill leva. Antidepressiva förskjuter bara problemet.

#5 Ja tror att du inte riktigt har förstått. I vissa situationer så behövs antidepressiva. Utan dom så skulle ja vara död idag. Sedan att Sveriges läkare skriver ut det alldeles för ofta håller jag med om. Ja e fullt medveten om biverkningarna o är redo att ta den risken då ja annars inte klarar att leva. Ja e hemskt ledsen för att du inte har någon förståelse för det hela. Tveksam att de finns någon medicin utan biverkningar å ändå så används dom. De e därför ja först får börja med dom när min psykolog e tillbaka. Då han ska hålla koll på mig (träffar honom 3 gånger i veckan) Ja vet att de e min kamp. Men i vissa fall så går de inte att klara de själv. Ja skulle inte (som tidigare nämnt) leva idag utan deras stöd. O som du skriver så e det typ som om ja ska välja. Problemet me människor som mår så dåligt som ja gör är att de inte klarar att fatta detta beslut. Ja e väldigt tacksam för att ja lever pågrund utav mina vänner o ja vet att ja behöver min medicin för att orka kämpa. De kanske må stämma de du säger. Men de stämmer inte in på alla.

#5 Det där är dock något TS ska bestämma tillsammans med sin läkare och inget vi främlingar på internet ska avgöra. Det är väldigt vanligt idag i vissa fall att man medicinerar utan kanske de bästa orsakerna, men eftersom vi omöjligt kan veta om det är så i TS fall så är det inte upp till oss att säga att hen ska skita i dem. Jag skulle t:ex inte vara vid liv just nu om det inte var för mina antidepp, så för en del är de en otrolig hjälp och livsavgörande.

#7 Tack. Skönt att de inte bara e ja som känner så.

röka som 15åring nep inte speciellt nyttigt o spelar ingen roll vilken ålder man har så är det ej speciellt nyttigt
arbetar själv med att sluta o har ej rökt en cigg på 3 år nu kör dock med vape (börja inte med det) o trappar ner på nicotinet låg på minst ett paket om dagen plus 2 dosor snus 

o när det gäller droger så av dom i min bekanskaps krets som syssla med skiten så är 2 vid liv fortfarande ena han har total sabbat sitt liv o andra sist jag hörde något om han så hade han mentaliteten hos en 3 åring o hade 2 skötare med sig dygnet runt resten ca 10 pers har dött av överdoser o andra grejer allt drog relaterat.
så ett tips från en gammal gubbe rör inte den skiten (är 40 så som sagt en gammal gubbe)

#9 Tack. Ska se om ja lyckas sluta röka när ja får mina antidepressiva. Innan dess så e ja rädd för att ja bara kommer att total kolapsa… Ska se till så att de stannar en engångsgrej. Lär inte bli enkelt då ja inte e så sjukt bar på att tänka klart när ja har druckit men får väl kämpa. Ska se om mina vänner orkar hålla koll på mig vid nästa fest (då dom knappt rör alk) O gammal definierar ja människor över 45 innan dess e man bara vuxen 😇

Först gången jag orkar kommentera på något😁 Först och främst. Av mina egna erfarenheter så är droger bland det värsta man kan prova. Man mår jättebra så länge man är hög men sedan så kraschar allt. Och ju oftare man tar desto större dos behövs desto farligare blir det. Sedan alkoholen… Som #2 skriver, sök hjälp specifikt för alkoholen. Det är inte bra att vara 15 och behöva dricka för att må bra. Alkohol är något man ska dricka lagom av och för att njuta, inte för att må bra. Sen har vi rökningen. Jag tror jag inte behöver påpeka alla faror. Jag har själv tjuvrökt när jag var yngre men fastnade konstigt nog inte för det. Rökningen måste du bara vänja av dig. Det kräver mycket vilja och tid, men det kommer att vara värt det. Se om du kanske kan få en tidigare tid hos din psykolog då du inte mår bar av situationen du befinner dig just nu i. Visst Sis och så är underbart. Jag har själv tillbringat mycket tid där. Men just i detta fall känns det som om du behöver finna livsglädje och någonting/någon att leva för, då att leva för din egna skull inte verkar räcka. Tro mig, Sis skulle inte förbättra ditt läge. Hitta något att kämpa vidare för. Du kommer att bli så stolt över varje framsteg🙂

#11 Mina föräldrar har tjatat och så för att jag ska få en ny och tidigare tid. Jag berättade igår för dom hur jag mått den senaste tiden (som jag inte fick mina antidepressiva). Så som det verkar just nu så kan jag kanske få en tid på fredag eller måndag. Dock så är det inte säkert för ens imorgon.

Jag hoppas iallafall att jag får min tid på fredag då jag inte kommer klara av skolan utan antidepressiva. Sen får vi väll se om dom funkar eftersom det är en ny sort (har fortfarande inte någon koll på vilka jag kommer att få hehe)