Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 2065 ggr
[EM_L]
10/18/19, 12:41 PM

(X) Skriva av mig #15

Hej. Den förra tråden blev så lång och kommer snart att stängas så tänkte att en ny Skriva av mig tråd kunde vara bra.

Om admin inte tillåter att en en vanlig medlem gör en ny så ta bort den och jag ber om ursäkt.

/mvh

MEML

Inga problem att göra en ny tråd, här är länken till förra tråden: LÄNK

Och så kommer vi alla ihåg att skrivreglerna gäller även här och håller god ton i tråden! 👍

/// Moderator

Annons:
Shia1
10/18/19, 10:38 PM
#1

Blir tokig… knappt två månader har jag gått nu i gymnasiet..

Hade hoppats på nystart vilket det var! första veckan var fantastiskt!

Jag var jag och ingen visste om mina problem eller bakgrund!

efter någon vecka började dock fasaden brytas ned gång på gång och sen pang bom. 

Började gå t skolkuratorn för att försöka undvika allt detta… undrar hur det blivit om jag ej gått dit. förmodligen mkt värre å snabbare. 

Tydligen är flera oroliga för mig sa kuratorn idag på samtalet. en-några hade gått till en kollega till honom som gick till han då. 

Blivit jäkligt svårt att prata på samtalen…liksom är fullständigt kaos i mitt huvud och hjärnan tänker hit å dit och jag får inte ens till några ord inom mitt huvud… än mindre ut. 

Min mentor samt andra huvudlärare vet om my story. vilket ändå känns rätt så skönt. spec pedagogen vet om å hon är m på typ varje lektion så det är å skönt.  

Jag förstår bara inte vad som är jävla felet på mig… inte ens gått ned ngt i vikt hittills pga ätit som tusan om helgerna osv… 

Allting borde vara perfekt nu. Eller är det för att allt är bra som jag nu har möjlighet att tänka på mig själv… försöker hela tiden uppehålla mig med saker för att slippa tänka har jag insett. 

har gått två månader och redan nu är lärare å klasskompisar oroliga… de vill hjälpa, de ber mig säga vad de kan göra för att hjälpa, svaret är,jag vet inte.

Jag tror inte att någon kan hjälpa mig. Är jag själv som måste fatta det där jävla beslutet…

Borde sluta tänka på vad jag skulle gjort annorlunda för 4 år sen och istället göra det annorlunda nu…

[EM_L]
10/19/19, 11:27 AM
#2

#1 Ta det lugnt Shia1. Att läka sig själv och återhämta sig tar lång tid. Och du kommer att känna såhär många gånger. Det ända du kan göra är att fortsätta att kämpa och ta din tid när du pratar med tex till din kurator.

Kaoset i ditt huvud finns såklart kvar och kommer kanske finnas kvar i bakhuvudet för alltid. Klandra inte dig själv för kaoset, för du är förvirrad och du kämpar fortfarande med detta.

Och nej. Allt borde inte vara perfekt nu när det var typ i mars som du sökta hjälp för detta. Inget blir perfekt, tro mig. Och det är det som är det bra med det. Allt kan inte bli helt perfekt. Det finns bristningar i princip allt.

Låt dina vänner och lärare veta när de kan hjälpa dig.  Ta din tid att återhämta dig och tänk på hästarna, bakningen och så vidare.

Det finns någon som kan hjälpa det. Visst, du måste fatta det beslutet själv. Men dina vänner och nära kan hjälpa dig att fatta ett beslut.

---------------------------------------------------------------------------

Jag är förstörd igen. Den kommentaren av henne, fick bägaren att rinna över.

För att inte nämna deras riktiga namn så kan vi kalla dem Drew och Clarisse.

Drew sa alltså till mig "Kom nu, det är kallt ute. Clarisse ser bara oss som slavar som ska hänga efter henne"

De säger så mycket skit om varandra till mig och nu får det räcka.

Jag sprang uppför trapporna till mitt skåp. Hämtade halsduken. Full av ilska springer jag ut igen och upp för trapporna på andra sidan. Tillbaka till mitt skåp, hämta chromebooken och hörlurarna. Ser dessa två "kompisar" sätter mig en bit ifrån sätter på hög musik i hörlurarna. De vill att jag ska komma till dem.

Jag skrek. "Lämna mig utanför! Så som ni gör mot varandra bakom ryggen mot varandra!?" Och tystare muttrade jag. "Falska vänner, bara falskare för var dag som går" De skrattade åt mig, de skrattade åt mig…. låtsades som inget.

Jag gick in på toan och satte mig på golvet gråtandes med den låten i hörlurarna som jag gillar så mycket.

Jag satt och skakade och i princip mässade. "Låt mig vara. Jag vill inte ha något med er att göra"  Det sparkades på dörren, men jag brydde mig inte.

Efter att låten var slut så gick jag ut. Helt uppriven skulle jag gå till skåpet, ångrade mig, ångrade mig igen för jag kom på att jag behövde mina spanska grejer.

Jag satte mig ute i trapporna i väntan på lektionen när min klassföreståndare kom upp för trapporna. Hon såg att jag var fokuserad och liksom borta. Undrade ifall jag var ok. Jag ljög. "Ja, bara trött"

Jag svär vid-. Detta får vara nog. Jag märker allt mer hur falska vänner de är. De ljuger för varandra. De kallar varandra dumma i huvudet för mig. Den ena säger att den andra är taskig för mig. Jag står i mellan och kvävs.

Jag skiter i vilket. Jag ska visa vilka skitstövlar dem är. de ska se min ilska och besvikelse. Och nej, jag tänker inte slåss eller säga detta till andra elever.

Jag ska bara ignorera dem och säga till var en av dem hur de behandlar varandra. Helst när de står bredvid varandra.

Lärarna får gärna springa efter mig och fråga vad som står på. Varför ska jag då inte säga. "Ursäkta, jag har bara två j*kligt falska vänner. Något problem med att jag är arg på dem och inte hänger med dem igen?"

Mina händer skakar nu och har varit kalla sedan igår. Så jag ska gå och värma dem i Miras varma päls.

Jag är hellre ensam i skolan än att hänga med sådana "vänner"

Calcifer
10/20/19, 3:49 PM
#3

#2 Ledsen att behöva tala om det, men om de talar OM varandra TILL dig, talar de också om DIG till VARANDRA. Såna människor gör alltid så. Jag har alltid aktat mig noga för de som är så villiga att snacka skit om andra människor bakom deras ryggar - garanterat gör de då detsamma om mig.

Så ja, dissa dem omedelbart. Varför de satt och skrattade var väl förmodligen för att de har sina inside jokes om dig när du inte är med också. Och såna människor kommer aldrig få uppleva en äkta, riktig vänskap, utan kommer förbli såna som har bara falska vänner där ingen egentligen kan lita på varandra.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[EM_L]
10/20/19, 4:27 PM
#4

#3 Du behöver inte vara ledsen för att säga det. Jag är arg och fattar detta. De gör förmodligen så mot mig med varandra. I prefer to be alone now Värsta är att jag har blivit sviken så många gånger att det kommer förmodligen att bli svårt för andra att få mig som vän. Just för att så många vänner har svikit mig eller startat bråk. Jag börjar misstro människor allt mer… Jag sitter faktiskt nu på kyrkogården och njuter av att vara ensam. Och tänker. Varför beter sig så många människor så konstigt?

[EM_L]
10/22/19, 3:26 PM
#5

Jag. Rent. Ut. Sagt. Hatar. Dem Hur ska jag göra på fre när vi har musiklektion… jag jobbar med dem med en låt och den ska snart vara färdig. Jag måste prata med läraren imorn eller på tors…

Shia1
10/22/19, 10:52 PM
#6

Har NK prov på torsdag och känner mig faktiskt redo för det. Vi har det rätt så lugnt så har kunnat lägga fokus på att börja plugga inför det. Haft studietid att plugga på också och försökt plugga hemma också. 

Snart har halva terminen gått. Ärligt trodde jag att jag skulle krascha totalt. Men grejen är att, "det enda" som kraschar mig nu är min ätstörning/mig själv. Liksom. skolan- hittills ingen press alls känns det som. Är snarare så att alla lärare är rädda att vi ska känna stress å pressade. 

Och det känns så bra för plötsligt är inte skolan det där jobbiga. 

Luncherna är jobbiga. men försökt börja ta lunch. åt lunchen i fredags, för andra gången denna termin XD(första var inför bud mötet, var rädd ifall de skulle väg mig)

och idag tog jag en halv örtstekt potatis och 1 skiva mjukt bröd. fixade inte å ta mer men att ta lite och äta upp är ju alltid något framsteg… 

jävligt tacksam över mina vänner. idag tex, var 100 på de skulle kommentera jag måst äta å va typ påväg å bryta ihop. min ena kompis säger. 

"wow, 1/2 potatis och bröd! är ju fan stolt över dig!"(och hon menade det)

Har bad om 3 veckor m klassen… alright, vet en som skärt sig också, och antar mina kompisar sett mina ben när vi bytt om i idrotten och säkert någon annan förhoppningsvis. De har sett mina armar om de tänkte på det första veckorna(hade t shirt då det var varmt)

meen… mina lår är inte så vackra… min arm har jag ändå accepterat, liksom de syns som bara om man kollar på just det (alright, i våras när de var nyare å vips blev 28 grader varmt= t shirt i skolan såg en av mina nyare kompisar först vid lunchenXD Höll på dö i skratt dock. Hon såg typ livrädd å i chock å fastnade i blickenXD 

de visste mina ben men ja. 

iaf, klassen i sig gör mig ej nervös, menar de vet typ halverst om mina problem. (gsk obviously) 

heh.. men idrottsläraren om hon ser mina ben XD känner att lärarna inte blir mindre orolig av det, om än min mentor osv vet. 

över ett år sen jag sist badade, och minns det var svinkul att simma.

Annons:
[EM_L]
10/23/19, 9:51 AM
#7

Har snackat med musikläraren och det känns bättre. Så hon och min Eng lärare vet att vi tre är ovänner…. men inte riktigt hur.

[EM_L]
11/2/19, 5:50 PM
#8

Jag lyssnar på låten om och om igen. Jag vill skrika. Jag vill gråta. Ja, jag vill slåss. Allt är bara fel. Jag börjar att tappa motivationen för skolan. Allt jag orkar är att lyssna på musik, rita, kolla Netflix och sova. Och ta hand om Mira, men knappt det.

Jag har rivmärken på armen. Jag har gjort dem med hjälp av en säkerhetsnål.

Jag orkar inte. "Vänner", skolan, systrar och en människa som jag älskar som är sjuk. Min röst, det känns som om jag inte kan prata längre.

Men jag gör mitt bästa i skolan även om jag inte vill. Även om min motivation nästan är borta. Jag ser inte den meningen längre. Jag hör inte mig själv säga "Jag ska gå på den gymnasieskolan!"

Jag blickar inte så långt framåt längre.

Själshjärta
11/3/19, 12:52 PM
#9

#8 🌺

Welcome to the Black Parade

Shia1
11/4/19, 5:21 PM
#10

Åt just 1 sport choklad och 62 g annan choklad… Hate myself… Fick B på matteprovet dessutom… Hade alla e och c p men bara 2 av 7 a p.. Begriper inte hur jag kunde skriva så dåligt. Just å Pass B….

[EM_L]
11/8/19, 11:59 PM
#11

#10 Don´t hate yourself. Du betyder så mycket för så många människor.

----

Var på gymnasiemässan idag och gick runt till olika skolor. Två öppet hus ska jag till. Det var okej på mässan. Väldigt mycket folk dock.

På Hkk lektionen så gjorde vi ugnsbakad potatis med Rhode Island sås och det var så gott att jag dör…

Och så blev jag halvt vän igen med en av tjejerna. Kommer dock inte lita på dem lika mkt som innan eller vilja höra något skit. Men vi är inte fiender eller vad man nu ska säga.

Calcifer
11/9/19, 2:19 PM
#12

#11 Ibland räcker det att åtminstone inte gå omkring och hata varandra. Nu när jag blivit mycket äldre än tonåring har jag insett att jag gärna, om det går, avslutar vänskapsrelationer på bra sätt. Även om det är så att vi verkligen inte kan vara vänner föredrar jag att man åtminstone inte kliver ur varandras liv med en massa extrem ilska. Ibland går det inte, ibland är folk arslen, men det brukar kännas skönare, speciellt när man måste träffas ibland, att man inte blir upprörd av att se dem.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[EM_L]
11/11/19, 9:00 AM
#13

#12 Ja. Det är ju mycket bättre.

Dock så frågade tjejen samma dag som vi hade varit på gymnasiemässan med klassen ifall jag ville följa med dagen efter dit med henne och en annan tjej som jag också bråkade med. Jag tackade dock nej.

Annons:
[EM_L]
11/13/19, 9:58 AM
#14

Vi är vänner igen alla tre. Men som sagt har jag inte ett lika stor förtroende och vill inte höra några hemligheter. Visst, om de behöver prata ut sig om något har hänt i skolan eller hemma så finns jag där. Men inte när de ska snacka skit.

[EM_L]
11/13/19, 10:33 AM
#15

Fick reda på att jag har A på biologin! Har höjt mig från ett B.

[EM_L]
11/22/19, 1:00 PM
#16

Är så trött på skolan och en person som jag inte förstår mig på.

Blev bråk igår mellan en vän och en annan tjej. Lyssnar på musik och skriver när detta händer. Märker att något är fel bakom mig. Slänger av mig hörlurarna och klättrar över bänken där jag satt för att stoppa min vän. Ren instinkt, ingen tvekan. Jag gjorde det bara automatiskt. Efter skakar jag.

Idag kommer en, två, tre, fyra lärare totalt som lägger en hand på min axel och säger att det var bra gjort och modigt. Jag bara: "Säg det till de andra två som också försökte att stoppa A och B"

Jag känner mig inte modig. Jag bara gjorde det utan att tveka.

Shia1
1/4/20, 9:08 AM
#17

Alright… Mötte en kompis igår jag ej träffat på 1.5 år isch, (mammas kompis dotter, hon e 2 år äldre) Iaf… Vad mycket folk kan förändras, insåg dock inte end hon förändrats utan även jag 😅 De weird va de första vi börja snacka om all skit. Hon m ptsd, depression å fd självskade beteende å bodde på hvb hem. (hemma på besök nu) Å så kom vi t mig😅 jag typ jadu… Depression/dystomi(långvarig depression typ över flera år men inte lika intensiv hela tiden isch) ätstörning självmordsföfsök självskade osv. Vi typ satt tysta en stund å så jadu… Mkt hänt. Iaf, haft panik över julmat och godis osv å över jag gått upp… Men så de första hon sa vad att jag förändrats, att jag dels blivit lite längre men att det syntes jag blivit väldigt mkt smalare…. (inte såhär positivt Wow utan ja..) Jg typ höll på dö i skratt för liksom… Den här när man oroar sig vad andra ska säga om att man gått upp å så får man höra det å jag typ… Eeeh? Gått upp typ 10 kg sen april. Å andra sidan ser man nog på sig själv på annat sätt….

Oklartliv123
1/20/20, 6:43 PM
#18

Så trött just nu. Ångest som inte ger med sig. Mår så dåligt över min kropp, helt besatt av nyckelben. Äter knappt. Funderar på att ta av min pappas hjärtmedecin. Vill bara att folk ska förstå. Vill bara ha lite uppmärksamhet, vill att någon ska förstå att jag är på botten. 1000 kalorier per dag. Försöker äta mindre. Försöker somna hungrig, väger mig flera gånger per dag. Vill skära djupare. Är för feg. Vill slå min idiot och misshandlande mamma, vågar inte. Så trött.

[EM_L]
1/24/20, 12:19 PM
#19

Är det så svårt att förstå "Det finns inget att berätta" när läraren frågar vad som har hänt?

Kan inte den läraren inte förstå att man kanske inte vill berätta? Att det kanske är privat?

Att man inte vill prata om det under tiden man äter?! Hur kan den läraren vara så dum i huvudet!

[EM_L]
2/28/20, 7:42 PM
#20

Den senaste månaden… har jag varit sjuk. Psykiskt… Vet inte hur jag ska orka med detta. Jag kämpar varje dag för att få det djuret att må bra ända in i sista… och slutet är nära. Döden står utanför dörren och bara väntar på att ta henne ifrån mig. Skit hemma med föräldrar som inte riktigt förstår… att jag kan läsa manga OCH studera inför prov osv… Fick också ett brev hem igår att jag måste göra ett färdighetsprov för bild o form på gymnasiet jag vill gå på… men klarar jag det? Sedan jag kom hem… så har jag inte kunnat lämna mitt djur i mer än fem minuter utan att få panik. Den senaste månaden har jag somnat på golvet för att jag inte har velat lämna henne. Och idag… kommer jag också att somna på golvet. Minnen väcks… rädslan att förlora nära och kära väcks… åter igen…

Annons:
Lona
3/5/20, 8:45 PM
#21

Hemskt att så många ungdomar mår åt helvete psykiskt idag.
Inte bara "den vanliga tonårsosäkerheten" med diverse dippar utan med djupa depressioner, svåra ätstörningar, självskadebeteende och annan skit.
Jag har inga kloka ord men alla ni därute, ge inte upp! Det är flera av er som man "träffar" här inne; fina, omtänksamma, underbara personer.
Kämpa, ni är inte ensamma. Stor kram till alla som behöver det.🌺


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Shia1
3/7/20, 11:32 PM
#22

Okej… hittade ett dokument där jag skrev i från början i 7 an tom slutet av nian, högstadiet princip. typ som "dagboksaktigt" läser igenom den just nu(har även en fysisk bok jag också skrivit i från 6- 9an, så det som inte står på det ena står i den andra)

och jag blir ärligt talat så jäkla frustrerad när jag läser det. Framförallt försöker jag förstå hur allt blev som det blev och… börjar göra det. 

7 mars 2017

började alltså i slutet av fyran m maten….  Varpå jag början av sjuan började tvinga mig själv att spy samt skära mig själv… var även där folk omkring mig började bli oroliga. minns måndagen efter höstlovet, min mentor:

"XX kan jag få byta några ord med dig?"

kortfattat, hon sa hon var orolig, lärare var oroliga och mina klasskompisar. hon sa att hon ville att jag skulle fortsätta vara jag, att hon var rädd jag skulle bli ngn annan, att jag skulle "försvinna" 

minns hon försökte prata m mig i 30 min… hur hon kollade oroligt men bestämt i mina ögon. satt i skräddarsits på bänken… i vanliga fall hade jag kollat bort, mumlat. men jag hade redan börjat "försvinna" stirrade henne i ögonen. sa att det var bra, skrattade (falskt) och sa att jag inte skulle gå någonstans . samtidigt som jag skrek inombords "ser du inte att jag behöver hjälp? snälla hjälp, fixar inte det här,"

där å då hade jag kunnat sagt sanningen. men jag gjorde det inte. och ångrade det djupt sen men kom fortfarande att göra samma misstag om och om igen.

iaf… 

3 år senare… 

jag önskar så jag kunde gå tbx till mitt 13 åriga jag… Jag VISSTE allt det där var fel, men ändå fortsatte jag. det handlar inte om enstaka dåliga beslut. utan det små val jag tog varje dag. 

Önskar så jag kunnat säga att "stå ut 3 år till, då har du en egen häst, bor på landet m 8-9 hästar på gården. har eget café på sommaren på gården"

att ta emot hjälpen… att inte se varje människa som bryr sig som ett hot… 

Jag gör fortfarande dåliga val. Men försöker undvika göra samma misstag. ex har jag försökt sluta ljuga och berätta mer sanning. min mentor har varit orolig för mig på sistone, och när hon snackat m mig å frågat hur det var osv. har jag faktiskt varit rätt så ärlig. 

varpå hon då fixade tid hos nya kuratorn osv.

[EM_L]
3/13/20, 4:50 PM
#23

Funderar på att skita i gymnasiet… Borde skita i estetiska programmet med bild o form. Det är ändå idiotiskt.

[EM_L]
6/30/20, 9:13 PM
#24

Det är sjukt otroligt hur snabbt detta halvår gått… Imorgon ska jag tacka ja till mitt gymnasieval och är nervös trots att jag kommer in med 100 poäng över. Fick högst betyg av tjejerna i min klass och hade kunnat få 300 ifall jag inte hade sänkt mig i idrotten och höjt mig i religion också. Men vadå? Kommer ju in med stor säkerhet. Jag tänker tillbaka. Året började ju väldigt surt med att ett djur, min älskade Mira blev skadad och sjuk. I en månad kämpade jag för att få henne på bättringsvägen med hjälp av råd från veterinär. Allt som tiden gick den månaden, kände jag mig sjukare och sjukare psykiskt. Jag visste att jag skulle förlora henne. När hon dör på skottdagen den 29/2… så kändes det som allt rasade för mig. Jag grät varje gång jag gick upp. För hennes plats var tom. Några dagar senare går allt så fort och vi skulle kolla på två kanin honor, men fastnade för en hane som fick fööja med oss. Och vi ångrar inte det en sekund så mysig och social som han är. Men innan jag kom så nära Bevies så blev jag sjuk i influensa och måste isolera mig hemma i tre veckor från skolan. Jag blir sjukare psykiskt och det går så långt att jag skadar och… funderar på att ta livet av mig. För det var så mycket som kändes meningslöst. Livet bestod i principt panikångest och attacker. Den som höll mig vid liv är en vän som jag aldrig träffat IRL. Bara skrivit med på Wattpad. Men ändå utvecklade vi en enorm relation och vi ser varandra som systrar. I slutet av nian så insåg jag hur sjukt mycket jag kommer att sakna klasserna som jag gått i. Och sedan den dagen då vi hade middagen så har jag haft ett foto av oss alla på min bakgrund i mobilen. Så mycket gemenskap som lyste upp där och då. Dock håller jag kontakten med några av dem. Oh shit vilken lång text jag har skrivit nu xD. Den tiden kunde jag ha använt till att skriva på min fanfiction. Haha… Ta hand om varandra allihop i dessa tider! Fast på avstånd :-)

[EM_L]
7/31/20, 1:49 AM
#25

Jag tror att jag är kär. I en tjej. And oh gods, hon gör så att jag ler varje gång vi skriver.

[EM_L]
1/4/21, 10:49 PM
#26

Gjorde slut med flickvännen idag efter tre veckors relation.
Och det blev rätt tydligt för mig att ett distans förhållande är inget som skulle funka för mig med alla missförstånd och ingen fysisk kontakt.

Undrar hur lång tid det kommer att ta innan jag känner mig helt och hållet hel och fri…

Lona
1/5/21, 12:13 PM
#27

#26: Beklagar!💕
Jag hade tänkt skriva nåt klämkäckt som att "sånt är livet" 🙄 men det vore ju varken finkänsligt eller hjälpsamt.
När man är mitt uppe i det så är det ju HÄR och NU som gäller.

Jag vet förstås inte om det är pga Covid-19 ni har varit åtskilda men jag tror att många förhållanden har tagit stryk det sista året. Man orkar liksom inte hålla kvar när allt är uppochner och man inte får ses som vanligt.

Önskar dig ett bättre 2021!🌷


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Annons:
[EM_L]
1/5/21, 2:33 PM
#28

#27: Det hade blivit på distans oavsett. Hon bor i Skottland och jag sitter här i Sverige. Det är den fysiska kontakten och omsorgen man behöver för min del i alla fall.

[IdontKnow]
2/4/21, 8:49 PM
#29

Det här kanske låter som en konstig tanke, men jag har alltid undrat hur jag ser ut. Det känns inte som att bilder, eller min spegelbild stämmer helt.
Har stunder då jag hatar mitt utseende, men ibland tycker jag att det är helt okej. Men att få höra personer säga till min kompis att hon är fin men aldrig hört det själv får mig att tvivla på att jag är fin.
Jag tror att jag har tänkt alldeles för mycket, men senare har jag börjat undra över om kärlek verkligen existerar. Om kärlek ofta handlar om utseende, vad är det för vits då?
Jag tvivlar på att kärlek finns, som följd av mitt övertänkande. Jag har heller aldrig varit i en relation så det kanske är konstigt att jag känner så då.
Okej, tell me.. finns verkligen kärlek, äkta kärlek liksom?

Kanske blev ett konstigt inlägg, men jag pallar inte skriva så noggrant🙃

[XO13]
2/6/21, 7:43 PM
#30

Äkta kärlek brukar inte vara om utseende, hjärta o hjärna brukar styra om "vi" får ett gott liv.
Svårt med avstånd.. men det får ni komma överens om när ni känner varann bättre.
Lycka till….

Alika
2/9/21, 2:00 PM
#31

Kärlek. Vad är det? Min pojkvän sa idag att han har tänkt på att göra slut med mig i nästan två veckor snart. Jag vill inte, men vad kan jag göra? Vi båda mår väldigt psykiskt dåligt och vi drar ner varandra ibland. Vi tänker så lika angående mycket och agerar på liknande sätt. Jag skulle vilja säga att han är min själsfrände.
Han säger att han inte alltid är ensam i sitt huvud. Han är väldigt paranoid, han är rädd för mig. Den andra personen i hans huvud tycker inte om mig, det har han berättat. Han säger att jag påminner honom om hans mamma, hans mamma var inte snäll mot honom. Han blev våldtagen som liten, av flera olika kvinnor. Han är rädd för visst beteende hos kvinnor och jag tror att jag kan ha det beteendet.
Just nu är han på förhör hos polisen som misstänkt, vi vet inte vad han är misstänkt för. Jag ska på möte med soc snart, orkar inte. Dom sa förra året att det var viktigt att jag kom tillbaka till min hemstad så att dom kan hjälpa mig. Har snart gått ett år sen jag kom tillbaks hit, vart fan är hjälpen?

kram

[XO13]
2/11/21, 4:54 PM
#32

Vad är det som drar dig till honom ? Är det att du är rädd att bli ensam ?
Man kan finna en vän o känner sig trygg fast man inte är det, är rädd för att finna en ny, för det blir så konstigt att känna någon ny i sitt liv. Man går ofta i sina gamla spår trots alla problem man har. Man måste se framåt o se att så här vill jag ha mitt liv. Kan man inte ha det nu så gäller det att släppa det gamla o se ett härligt liv framöver.
Är du ung så är det viktigt, vi har bara ett liv o det ska du ta hand om.
Känn efter vad du vill.

Shia1
2/27/21, 5:54 PM
#33

ehm…
VAD gör jag om nätterna?
Slängde tydligen iväg ett mail t Aftonbladet heh.. då de hade ngn undersökning om ungdomar osv som mår sämre pga skola på distans osv.
sååå… jag skrev t dem. heh…
och tydligen rätt så mkt. bland annat att de ofta pratar om de "lågpresterande" som får det tufft i skolan osv. men att det som glöms bort att även de "högpresterande" behöver mycket stöd och hjälp.

jag må förvisso ha A i princip allt. Men jag är "beroende" av att vara på skolan för att kunna jobba m uppgifter, jag behöver lärarens hjälp å stöd, inte i uppgiften , utan att liksom göra det. Då jag lätt bryter ihop ger upp osv. Antingen gör jag det å får A, eller inte alls. och behöver stöd å någon som "håller koll" så jag inte gör "för mkt" heller.

och när skolan då blev på distans, jag klarade inte av det, vilket ledde till jag blev väldigt mycket mer stressad(vilket jag redan innan, m normal skolgång, var)
och bidrog till min krasch i höst, och att jag är sjukskriven resten av tvåan i vår å börjar om t hösten ist i tvåan då(gymnasiet)

men så fick jag svar…där de tacka för mitt mail, (som jag glömt bort jag faktiskt skickade) å skrev att de hade fått massvis m mail, men att de gärna skulle vilja ha en intervju m mig heh…

liksom. vart m i radio å lokaltidningarna flertalet gånger osv. även ett filmklipp på nätet i lokaltidningen. men liksom det har vart kring cafét.

har skrivit mkt på insta osv kring min dipp nu i höst,

men är inte själva det de skriver/artikeln /intervjun osv,
utan att prata i telefon XD
och hur jag ska förklara för mina päron eheh…

[IdontKnow]
2/27/21, 9:13 PM
#34

Önskar att jag hade energi. Bara tanken på att behöva göra saker gör så att all kraft rinner ut mig. Orkar ibland knappt ta hand om mina djur
Listan på saker jag borde göra (enligt mig) växer och jag orkar inte ens tänka på det. Klandrar mig själv för att jag inte bara reser mig upp och fixar allt. Bara blir glad.

Annons:
Shia1
3/18/21, 4:13 PM
#35

Blev inlagd i tisdags igen…
Klarade mig hemma nästan två månader.
femte gången inlagd nu…

Jag vet inte vad som hände, men i helgen rasade mitt mående totalt, blev som en mörk filt som bara slängdes över mig och jag föll.

Men på inv samtalet i tisdags… var ärlig, och blev då inlagd. avskyr att behöva vara inlagd men när jag väl blev det kändes det "lugnt" och tryggt. Kände mig säker, och att vara omringad av personal.

blivit av m mina tre rakblad jag hade med mig… mobilen hitta de direkt. gömdepå ett till ställe, men när pers kom för femte gången i ons å frågade om jag hade med nå mer. börja jag skratta å kolla på där jag gömt XD

å de jag hade gömt i ritask hade pappa hittat… så ja… 0 rakblad..

aja. skönt att vara här om än jag avskyr det XD
men är en supergullig å härlig tjej som är inlagd! som är typ 10 år.

imorse när jag skulle på samtal m avd, psykologen gick hon mot toan. "åh vad fin du var i utsläppt hår!"

alltså dog typ när hon sa det. sååå söt. och spelade sen lite Mario m henne, och senare innan lunch stod hon utanför mitt rum m två konsoler t spelet. "hej, vill du spela?" och självklart!

[EM_L]
3/25/21, 1:01 AM
#36

Jag orkar snart inte länge. Allt bara flyter ihop. Så mycket j*vla stress, både skola och hemma och jag blir irriterad på minsta lilla sak. Orkar knappt längre. Det är plugg efter plugg, inte mycket…men det går så långsamt för att jag bara inte har ork eller lust längre.

Distansundervisningen, pandemin, har förstört mitt liv. Jag har lägre betyg än jag väntat mig och orkar inte alls prestera. Har ångest och vill ibland bara gråta till sömns. Sitter 1 på nätterna och pluggar till prov och gör läxor…

Aja…får väl hålla ut de två sista dagarna med historie och engelska prov…innan påsklovet.

[IdontKnow]
4/16/21, 11:22 PM
#37

Det bara slog mig plötsligt hur förvirrad jag är. Det är så sjukt svårt att förklara men det känns som att jag håller på att tappa greppet om vad som egentligen händer i mitt liv.
Jag märker att jag är väldigt frånvarande och aldrig lever i nuet. Jag får ofta tanken t.ex. i skolan "oj jag är ju faktiskt här". Jag gör allt automatiskt, livet börjat bli lite suddigt nästan.
Som jag känner nu,
Vad händer egentligen? Vad håller jag på med?

Shia1
4/22/21, 4:46 PM
#38

var på skolan idag.. inte vart där sen november. är sjukskriven men ville dit för att träffa klassen osv…
det började bra!
men sen….
var köket t bilden öppen, gick in, tog en sak, låste in mig på toan å skadade mig själv. sen kom två av mina lärare. ena satte sig vid mig å den andra ringde kuratorn samt gick t skolsyster, så dit gick vi å hon plåstra om å sen hämta mina päron mig. pappa ringde dbt terapeuten, men jag ville ej prata idag så ska snacka m den imorn. å så ringde rektorn pappa för å kolla läget.
stabilt!

Lona
4/22/21, 8:48 PM
#39

#36: Klickade på "Gilla" men insåg att det kanske blev lite fel.
Naturligtvis gillar jag inte att du mår piss men det hoppas jag att du inte tolkade det som heller. Det var tänkt som nån slags pepp/tröst.

Det känns så tomt att skriva men du är definitivt inte ensam om att känna så - i synnerhet är det många ungdomar som mår skit.
Jag skulle kunna skriva att "Håll ut, det blir bättre", men det hjälper ju inte nu! Jag brukar snarare tycka att det känns som ett hån att få höra sånt.
Men ja, traska vidare i träsket, det finns tuvor där man får fotfäste.

Och du, studier går alltid att ta igen senare.
I nuläget är det dessutom många som missar bitar i sin utbildning på ett eller annat sätt, jag tror att det kommer att finnas många olika lösningar framöver.
En tillvaro som är körd i botten är betydligt svårare att fixa till så ta hand om dig! Funkar det med studierna så är det bra, om inte så ta hand om dig!

Kram! ❤


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Lona
4/22/21, 9:07 PM
#40

#37: Det känns lite fånigt att skriva det här, och som att jag bagatelliserar det du beskriver men det är väldigt många ungdomar som tänker och känner som du.
Det är bara det att många är skickliga på att dölja det, kanske till och med för sig själva…
Att vara "vilsen", inte veta riktigt vad man sysslar med, inte ha energi, gå omkring och känna sig "fel" eller "oduglig" på ett eller annat sätt, att saker som borde vara lätta att fixa eller göra blir som stora berg som man måste ta sig över - det är ganska vanligt i tonåren (och i en del fall senare i livet också).

Det gör det förmodligen inte lättare för dig, här och nu, men det kanske känns lite, lite lättare om du vet att det inte är "udda" eller "konstigt"?
Det är inte bara att "skärpa till sig" för att man "borde" fixa ditten eller datten, man får försöka anpassa sig till att saker är jobbiga ett tag.

Du, försök vara lite snäll mot dig själv, ge dig lite cred för att du faktiskt kämpar på! Det är ibland fasen så mycket svårare än vad de som inte varit i samma situation begriper men du gör ett jättejobb med att hålla dig flytande - snart hittar du fast mark igen.
Ta hand om dig! ❤


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Shia1
4/24/21, 7:01 PM
#41

Jag har så fruktansvärt svårt att acceptera jag föll tbx i torsdags…
Jag skäms något enormt. Likaväl som jag chockeras över att jag lät det gå så pass långt som det gick…
Jag skäms över att ha behövt bett om hjälp än en gång….
Jag skäms över att jag inte ens klarade av att vara på skolan 2h utan att göra ngt dumt…

Samtidigt… Lärarna å alla vet om mitt mående. De vet om jag är sjukskriven å vart inlagd ett antal gånger. och att i torsdags var ett försök att vara i skolan en stund.

Så det var ju ingen chock för ngn…

Men jag skäms… över att min lärare samt kuratorn ännu en gång behövt ringa hem pga mitt mående.

Samtidigt som jag vet att det var bra jag bad om hjälp. Bra att jag inte gjorde djupare/mer.

Men också arg…över att jag ännu en gång begränsats pga mitt mående…

Men något positivt med det hela. var att de första två timmarna gick superbra.
jag var väldigt nervös när jag gick in i skolan. Men väldigt snabbt fångade min ena lärare upp mig, visade å berättade vad de andra gjorde på bilden, och berättade att jag fick göra det om jag ville eller bara gå runt och kolla osv. att jag fick göra precis det jag ville.

träffade mina klasskompisar, vi satte oss och spelade kort. Där och då kändes allt "som vanligt". det var liksom inget konstigt, stelt, eller så.
Lunch som gick utan problem. men sen….

Jag kände hur tankarna och impulserna kom fram, jag försökte handla efter min krislista, och använda flera av DBT färdigheterna. Men den här gången räckte inte dom….

Något närmare kommer jag inte gå in på, då det m största sannolikhet kan uppfattas triggande. Men tillslut gick jag, min lärare, samt skolkuratorn t skolsyrran.
hon plåstra om och vi "alla"pratade.

Jag tyckte alltihop var ett enda stort misslyckande, medans dom tyckte jag var grymt modig som försökte. Jag var besviken på att jag inte var så redo som jag trott, och besviken över hur det gick.

Dom sa att jag skulle fortsätta kämpa och när jag känner mig redo att försöka igen, så ska dom se till att det kommer lyckas.

Dels kommer de generellt se över alla vassa saker osv som ligger tillgängligt, och när jag försöker igen nästa gång , så kör de även ha ngn extra "resurs" (lärare, extralärare eller så) som "håller koll" på mig. som fångar upp ifall jag skulle dra mig undan eller så.

samt sa dom även att jag verkligen inte ska se det här som misslyckande, och hamna i tankarna att jag lika gärna kan sluta kämpa helt å falla tbx ännu mer, utan se det som snedsteg och hitta tbx t vägen igen.

Rektorn ringde ju hem sen när vi kommit hem för att höra hur det gått/var m mig osv. och sa typ samma saker. att jag verkligen var varmt välkommen till skolan när jag kände mig redo igen, och att de då ska erbjuda bättre och mer stöd för att jag ska klara av det.

känns ju sådär lagomt att jag som "A barn" och toppelev behöver stöd och uppsyn för att klara av att vara i skolan….

var livrädd över hur mina kompisar skulle tycka å tänka… men de har vart grymma å skicka pepp…

att de var grymt roligt jag kunde komma förbi en stund, om än det blev som det blev t slut. och att de verkligen ville att jag en dag kommer kunna gå förbi ett helt rum m vassa saker, utan att jag ska känna ett behov av att ta ngt å skada mig själv på. att jag verkligen förtjänar att få må bra.

Annons:
[IdontKnow]
4/25/21, 10:59 PM
#42

Nu kommer det igen, känslan av att jag tappar kontrollen över mitt liv. Jag har så svårt att vara närvarande, och trots att jag kan känna glädje så känns livet ändå meningslöst. Jag tror inte att jag har overklighetskänslor eller något sånt, för jag känner mig ju ändå verklig. Jag kan bara inte leva i nuet. Känns lite som att mina ögon inte är helt öppna på sätt och vis..

DogeLove
7/20/21, 1:08 PM
#43

Börjar gymnasiet om mindre än en månad, känner mig både super exalterad och nervös.

Vet inte om det är riktigt rätt tråd, men ville ändå nämna det. Så hoppas att det är okej att jag skriver det här.

  • Redigerat 7/20/21, 1:12 PM av DogeLove
[EM_L]
7/21/21, 7:47 PM
#44

#43: Såklart det är rätt tråd.

Också, det kommer att bli helt okej. Lärarna hjälper till extra mycket i början och man blir introducerad till systemet ganska så snabbt.

Plus att jag inte tror det blir någon distansundervising i höst. Vilket kommer att göra det enklare för de som börjar gymnasiet iår.

Lycka till!

DogeLove
7/21/21, 11:58 PM
#45

#44 Tack så oerhört mycket för svar och ja, får ta och hoppas att det inte blir någon distans undervisning.

Det som oroar mig mest just nu är dock att komma in i klassen och hitta vänner, speciellt då det inte gick sådär jätte bra i högstadiet direkt. Men förhoppningsvis blir det bättre på gymnasiet! ^^

Shia1
7/23/21, 5:23 PM
#46

okej så om gsk precis en månad börjar jag skolan och har uppkörning för körkort!

något positivt är att jag inte är det minsta nervös över uppkörningen XD
men en jäkla massa tankar å funderingar över att börja skolan igen!

tvåan, 28 pers i klassen-25 olika namn att lära sig(2+2+2 har samma namn)
och alla vet ju vad jag het osv.
fördel är ju jag känn alla "stora läskiga Treor" XD

och det hela känns så sjukt! JAG ska börja skolan !!!???!

har varit sjukskriven heltid from december. (deltid okt-dec)
träffade min klass en timma i maj! vilket gick super.

haha…var bara det att pappa samt skolkuratorn behövde sitta utanför klassrummet, å lärarna hålla koll på mig i klassrummet.

å liksom, det är så sjukt mkt som känns idk, nervöst/spännande ?
jag har tagit många steg sista halvåret, i feb började jag ta kontakt m kompisar igen, och hittade två nya som snabbt blev nära vän.
och mer och mer socialiserat mig sen dess!

och tog tåg t uppsala å var där ons-sön förra veckan!!!(min ena kompis flyttade dit i höstas)

men liksom haha… ny klass. alltid lika roligt!
dock att alla känner varandra, helt nytt för mig XD

men känn liksom "ny i klassen" vem är du då? varför börjar du om tvåan? varför var du sjukskriven?

haha…

btw, när jag var i uppsala satt vi på kvällen ute på balkongen och fikade m hyresvärdarna (ett yngre par)och på något sätt kom vi in på mig å att jag varit sjukskriven. å sa då jag var inlagd på slutenvård 8 ggr sista halvåret XD (de undra vrf å sa de va pga jag försökt ta livet av mig några gånger osv)
å alltså deras miner! höll nästan på dö i skratt. framförallt killen, han såg helt förskräckt ut. "men alltså… vad fick dig att att känna att du inte ville leva?????

så då tog jag storyn från början XD mobbad för jag var 9-11 år, å ville ta mitt liv första gången där ngn gång, sen ny skola å prestationskrav, ätstörning, självskadebeteende, depression, dystymi, osv. å så ja. rabbla upp allt.

Xd å alltså deras miner å chockande! de förstod inte hur ngn så ung som mig, som hade så mkt "talanger" liksom ja..

kan tillägga jag morgonen efter fick en panikattack över ngt litet i köket XD haha..lagomt passande. aja! haaaatar panikattacker menmen.

Upp till toppen
Annons: