Övrigt

Ljuger okontrollerat

2019-12-23 22:36 #0 av: Linnea0001

Jag har länge varit osäker med mig själv. Inte från början men när jag börja i 5:an så blev jag retad, kallad namn och annat. Det började väl med att jag hade intresse för kaniner och djur och det var något jag kunde så jag prata mycket om det. När vi skulle rösta i skolan på partier så börja folk säga att jag skulle rösta på ”mitt egna parti kaninpartiet”. Detta var något dem hitta på förstås. Men sedan efter det börja dem äldre hacka på mig och kalla mig saker som äcklig, tjock, bara vill ha uppmärksamhet. Detta pågick i 2 år. Så ni förstår att mitt självförtroende sjönk. Men jag fick vänner efter ett tag när nya börja på skolan. Men jag kände att jag inte räckte till, att jag inte var intressant nog för att vara vän med. Så det börja med att jag hitta på lite mindre saker som vad jag hade gjort i helgen tills att hela min barndom är en stor lögn. Jag har sagt att jag ar det perfekta barnet, lärarna älskade mig, hade många vänner när jag egentligen hamna i mycket slagsmål (det var normalt på skolan, lärarna sa aldrig till) och hade få vänner för speciellt killarna i klassen blev rädda för mig så skulle dem prata med mig gick dem egentligen bara fram i grupp. Jag förstod ju inte varför heller, jag slog ju inte folk hur som helst utan det var folk som slog mig eller mina vänner som jag inte tveka med att slå tillbaka.

Folk tror även nu att jag har de perfekta betygen A i alla ämnen när jag egentligen har C över hela mina betyg och det ända lärarna säger är att jag måste vara aktiv i diskussioner, men jag vågar inte prata med min klass nästan. Jag har ljugit om hela mitt liv, vilka aktiviteter jag går på, husdjur, vänner, familj, betyg ja du fattar. I början var de små lögner men nu ljuger jag utan att tänka på det. Jag tror själv på mina lögner för jag intalar mig själv det så mycket. Det är inte förens jag kommer på mig när jag pratar med mamma som liksom känner mig hela mitt liv som jag inser att det här är ju inte alls sant. Men jag vill ju så gärna att folk ska tycka om mig. Men jag har även försökt att ljuga men jag hinner inte hejda mig förens jag sagt något osant. Dessutom blir det ju svårt för jag knappt vet vad som är sant längre känns det som. Jag har mardrömmar varje natt om hur mina vänner och familj lämnar mig av olika anledningar så jag vaknar ofta helt kallsvettig mitt i natten med värdens puls.

Hur ska jag göra? Att fortsätta ljuga vill jag ju inte för det blir bara värre och värre. Mina mardrömmar hur ska jag slippa de? Jag vet inte hur jag ska göra, detta funkar inte längre.

Anmäl
2019-12-23 23:03 #1 av: Shia1

Well, guess alla ljuger mer eller mindre kring ens liv. Inte allt man ljuger men ibland säg man inte hela sanningen eller utelämnar vissa saker.

Kring betyg- vad får du ut av att andra tror du har högre betyg än vad du har?
Det hjälper dig ändå inte i slutändan då de är betygen på pappret du sök in på gymnasie osv med.

Kring vänner osv tidigare-vad har andra Eg med det att göra?

De flesta lögner kommer dock upp till ytan såsmåningom. Dock är de inte värre än man kan inbilla sig många gånger, sällan är det ngn bryr sig om du hade fem eller inga vänner i femman, men det är inte där skon klämmer, utan det är det faktum en ljugit för dem.

Sanningen kommer ofta ikapp en. Och många gånger snabbare.

Jag har ljugit... Sååå många gånger pga min äs.
Inte bara kring äs saker dock.
Ibland är dock ej allt att ljuga, ibland säg man bara inte sanningen.
ELLER undvik säga ngt om det överhuvudtaget.
Jag berättade aldrig för mina kompisar i min förra klass den Eg anledningen jag bytt skola.

De frågade några gånger varför jag bytte, inte drömmande utan bara nyfikenhet. Men jag vågade ej berätta de var för jag var mobbad - för tänk om de ej skulle tro mig, tänk om de prata m någon i min gamla klass som förneka det.

När flertalet från min gamla klass i själva verket nu i efterhand sagt att de ångra de ej gjorde ngt när de andra mobbade mig, grovt.

Men jag ljög å sa de va helt ok.
Fast Eg satt jag på sten nästan varje rast å grät. Blev utskrattad på lektionerna å hånad osv.

Varför? För jag skämdes.

Men... Mestadels av mina lögner har vart kring mat, och i efterhand ser jag hur det bara förstört vänskap å sårat folk.

Slutat ljuga nu kring mat. Säger bara ingenting kring det eller ryck på axlarna. Ingen sanning, men ingen lögn.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.