Annons:
Etikettkänsliga-rummet
Läst 527 ggr
Sasha W
1/18/20, 9:24 PM

(x) får ingen hjälp

jag skriver detta för att jag vill att det ska finnas digitala spår någonstans på att jag bett om hjälp. för att det inte finns någon annan som lyssnar.  jag är född 2004 och fick leva nästan 16 år innan jag äntligen kommer få min ro

2019-01-25: Jag börjar planera mitt självmord

2019-04-04: jag berätta för bup att jag har självmordstankar och får antidepressiva

genom hela 2019 fortsätter dom byta mediciner konstant.

2020-01-09: Jag kommer till en så låg punkt att under ett möte på habiliteringen berättar jag allt- inkl datum. dom säger att dom måste låta ''vuxen världen'' veta och att dom bedömmer mig som en fara för mig själv.  dom säger att dom ska ringa bup och försöka få ihop ett möte så snart som möjligt för att jag ska få hjälp innan det är försent.

2020-01-16: Jag är på Bup mötet och ut kommer Läkaren Maria som jag hade 2012-2016, innan jag bytte och jag fick aldrig veta vart Per var, han som jag brukar ha. min socialsekreterare är av någon anledning där och nån annan random person jag inte vet vem det är. och mina föräldrar. 13.02-13.47 sitter jag knäpptyst på en stol och lyssnar när dom pratar om mig i tredje person som jag inte är där och ingen talar till mig alls. när någon äntligen säger ''vad tycker du'' då exploderar det i mig och jag säger ''jag tycker att det här mötet är slöseri med tid'' varav maria säger ''slöseri med tid?'' och jag svarar ''finns ingen anledning  att sitta här och prata om familjeterapi när jag ändå kommer vara död om två veckor'' varpå maria ser jätte förvirrad ut, blir knäpptyst och säger ''jaaa det här var ju nytt''. då vaknar pappa till och säger ''det var ju det det här mötet skulle handla om från första början? det var ju habiliteringen som ringde hit'' och hon säger ''jaa… jag vet inte vad habiliteringen sa när dom ringde, det står nog din journal men den hade jag inte lust att läsa idag''

sen sjukskrev dom mig i en månad och skickade hem mig utan hjälp eller nånting och sätter nästa möte den 13de februari - 11 dagar efter mitt självmord, hab vet datumet - dom måste ha sagt det till bup.

innan kändes det som att jag inte ville be om hjälp och självmord var min sista utväg

nu känns det som att jag inte gör annat än att konstant be om hjälp utan att få den och självmord är inte en sista utväg - utan det jag vill mest av allt, jag väntar bara på 2a februari så jag äntligen kan få ro - mitt tvång låter mig inte göra det tidigare för att det blir fel med siffrorna.

och nej mina föräldrar är inget stöd i detta- pappa ignorerar problemet och jag vägrar prata med mamma eftersom hon inte kan hålla tyst om någonting - utan vet hon nåt om en så lägger hon ut det på social media för att få uppmärksamhet.

jag vet inte ens längre varför jag skriver detta - om jag söker en sista hjälp jag ändå aldrig kommer få eller om jag bara vill ha det skrivet någonstans där folk kan se.

jag har växt upp med två frånskiljda föräldrar som båda haft stora alkoholproblem - pappa blev nyss nykter för första gången på 7 år - min mamma dricker konstant men henne skiter jag fullständigt i.

Annons:
MEandMY
1/18/20, 9:33 PM
#1

Hej!

Detta låter inte alls bra, vart bor du?

Jag har varit i liknade situationer och kan hjälpa dig.

Mvh

Sasha W
1/18/20, 9:36 PM
#2

#1 gotland

MEandMY
1/18/20, 10:26 PM
#3

#2 Har du snapchat eller discord?

Cireea
1/18/20, 10:32 PM
#4

Jag har en lillasyster i din ålder och det gör mig ont att se det du skriver, att alla dom som ska hjälpa och finnas till hands verkar ha vänt ryggen till. Jag sträcker ut en hjälpande hand, snälla släpp inte taget om livet. Det finns så mycket mer som väntar dig där ute, och jag vill hjälpa dig. 

Skicka ett meddelande till mig! 🌺


Film, Gravid, Hamster, Litteratur, Sommar, Twilight & Sydkorea
"Better Yehet today than Kkaebsong tomorrow"
Eyos Hamsteruppföding

Sasha W
1/19/20, 9:13 AM
#5

#4 skickat

#3 yes skicka meddelande

[Henry Norrström]
5/29/20, 8:02 PM
#6

Hur mår du nu ?

Annons:
Upp till toppen
Annons: