Kropp och själ

Kropp

2020-02-14 21:06 #0 av: [Sommarsommar1]

Hur vet man om man ser tjock ut eller inte? Jag har varit överviktig men fick ätstörning i höstas och blev underviktig så jag var väldigt smal, men nu har jag gått upp lite då jag äter mer och normalt. Förut vägde jag mig varje dag och om jag visste att jag vägde under 55 kg visste jag att jag var smal, men nu har jag inte vågat väga mig på flera veckor då jag är rädd att jag ska väga över 55 kg. Jag känner mig som världens tjockaste människa även fast jag är normalviktig. Jag är livrädd att jag ska väga över 55 kg för då vet jag att jag inte är smal. Önskar jag kunde byta kropp med en annan människa för då vet jag att jag ser bra ut. Jag vet att alla i min närhet ljuger för mig när dom säger att jag är fin som jag är, för jag vet att andra tjejer är finare. Jag har dejtat många killar senaste månaderna och träffar en kille nu men jag vet att alla killar har träffat finare tjejer.
Har inga större problem med mitt utseende, för det är jag nöjd med, men jag avskyr mig kropp..

Anmäl
2020-02-14 21:08 #1 av: [Sommarsommar1]

När jag kollar på killars Instagram jämför jag mig direkt med tjejerna dem följer.

Anmäl
2020-02-14 22:23 #2 av: EmoGirl

Jag antar att du är långt ifrån att vara tjock... är själv underviktig och har varit det hela mitt liv (blir inte bättre av en ätstörning som jag haft). Försök bara att älska din kropp och jämför dig inte med andra. Det är ganska lätt att hitta saker som inte är perfekta hos en själv men i andras ögon är du antagligen inte alls tjock.
Vet ej hur mycket det där hjälpte då det inte direkt svarade på din fråga men jaja :)

Anmäl
2020-02-15 09:30 #3 av: Namiko

Eftersom du har en ätstörning så är din kroppsuppfattning inte normal. Det bästa du kan göra är att lyssna på vad andra säger, allra helst någon inom vården för jag hoppas att du får hjälp av någon. Vågen borde du fortsätta att låta bli så du inte triggar dig själv till svält igen.

Försök att inte jämföra dig med andra, håll dig borta från sociala medier om det behövs för att bryta beteendet. Det spelar ingen roll hur andra ser ut, om dom är finare eller fulare, det tar inte bort något från hur fin du är själv. Försök att ta till dig och lita på att andra inte ljuger för dig när dom säger att du är fin, för i deras ögon är du det, även om du inte kan se det själv.

Även om det var möjligt att byta kropp med någon annan så skulle det inte hjälpa. Problemet sitter inte i din kropp, det är ätstörningen som får dig att känna så och det är den du måste arbeta med för att kunna acceptera dig själv som du är och få en mer rättvisande bild av hur du egentligen ser ut.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Anmäl
2020-02-15 09:36 #4 av: [Sommarsommar1]

Tack för era svar, det hjälpte lite faktiskt <3
#3 Eftersom de tjejerna jag följer har pojkvänner och är populära så är antagligen deras kroppar tillräckligt fina för samhället, och då hade jag varit nöjd.

Anmäl
2020-02-15 20:02 #5 av: UlrikaD

#4 En sak att tänka på när du skriver tillräckligt fina för samhället.
Ett år är det enda som gäller stora silikonbröst. Några år senare tar alla ur dom och vill vara naturliga.
Sen "ska" man vara plattare som klädmodeller.
Och om någon för några år sen sagt att det som folk var ute efter var en stor jätterumpa hade man ju inte trott på det.
Ena året är det blonderat löshår som är inne. Sen gäller nån kort frisyr som nån kändis har.

Det finns inget som skiftar snabbare än samhällets syn på hur någon "ska" se ut.
Det enda som betyder någonting är ju hur du mår i din kropp. Om folk säger till dig att du är fin är väl inte första instinkten att folk ljuger för dig.

Efter att ha läst ett flertal inlägg från dig är jag övertygad om att du skulle må bättre av att prata med någon som kan ämnet mer om kroppsuppfattning. Dina resonemang kring viktuppgång osv är inte riktigt så det fungerar. Det måste ta oerhört mycket energi att gå och tänka på allt detta hela tiden.
Kan du inte försöka gå och prata med någon? Ju löngre bort från verkligen och logik kring ätstörningar desto svårare är det att komma tillbaka.
Jag vet inte ens om du riktigt vill tillbaka.

Anmäl
2020-02-15 22:38 #6 av: [Sommarsommar1]

Har sån sjuk ångest ikväll...
Igår åt jag normalt intag av mat förutom att jag åt ganska mycket choklad. Magen blev stor och jag såg gravid ut. Idag (dagen efter) har jag tryckt i mig mat och ätit som en person gör på 3 dagar. Det ser ut som jag är gravid i vecka 35 och hela kroppen är stor och svullen. Ser ut som jag väger 65 kg typ. Kommer säkert ta två veckor innan kroppen är återställd till det normala. Jag trycker alltså i mig mat under hela dagen fast än jag är proppmätt. Förstår inte hur min kropp kan ta in så mycket mat. I september kunde jag inte ens äta en måltid utan att jag blev proppmätt och spyfärdig, men nu kan jag trycka i mig mat som ingen annan. Har ni sett 10.000 kalori challange på YouTube? Om ni har det, så mycket mat trycker jag i mig tills jag inte klarar av mer mat. Åt precis en hel Ben&jerry, godis och chips med dipp och tryckte i mig fast att jag var proppmätt. Blir illamående av att se mig i spegeln för låren har blivit så tjocka.. när jag tvättar händerna ser jag hur tjocka mina armar blivit pga all mat. Som tur är behöver jag inte träffa en enda person förens på torsdag (fem dagar), men hur ska jag stå ut med att se mig själv?? Får panik!!!!
När jag ätit såhär mycket får jag mardrömmar på nätterna pga ångesten och jag mår skit dagarna efter, vill bara sova och inte vakna på en vecka. Kan knappt gå på flera dagar efter och av chocken kroppen får pga all mat.
Jag ska på återbesök om min spiral nästa vecka och då ska jag fråga om en tid så jag kan få hjälp med mina ätstörningar. Hatar mig själv när jag hetsätit på det här sättet..

Anmäl
2020-02-15 22:49 #7 av: UlrikaD

#6 Bra att du ska be att få prata med någon.
Om du försöker tänka logiskt så har inte dina armar och ben blivit fetare för att du proppat i dig massa mat i en dag.
Däremot får din mage en chock och hinner inte bearbeta det den får och därför svullnar den upp.
Du bränner en massa kalorier bara genom att leva. Till och med när du sover bränner du kalorier.
Och kalorier förvandlas inte till fett och sätter sig på kroppen, kalorier är energi. Och kroppen behöver energi. Men den behöver en jämn och stadig ström. Inte att kastas mellan svält och överflöd. Det är då kroppens system till slut blir sätta ur spel. Kroppen vet inte riktigt vad den ska göra, bäst att hålla fast i alla kalorier, kanske tar en vecka tills mat kommer nästa gång.
Du har bara en kropp och ett liv. Förstör den inte utan ta hand om den. När du blir äldre kommer du att vara tacksam för att du ansträngde dig:)

Anmäl
2020-02-15 23:07 #8 av: [Sommarsommar1]

#7 stressen jag har över detta är att jag inte vill bli överviktig igen.. väger jag över 56 kg får jag PANIK!! Jag avskyr mig själv just nu och vill sova bort varje dag i två veckor tills kroppen återställt sig så jag slipper se på den. Jag ångrar så fruktansvärt mycket att jag åt idag.. vet inte vad jag ska ta mig till. Nu vet jag att jag har 1 vecka framför mig av avsky för min kropp innan den återställt sig. Har sån panik..!

Anmäl
2020-02-15 23:26 #9 av: [Sommarsommar1]

Hade man kunnat sova bort två veckor i sitt liv hade jag gjort det från och med inatt. Vill inte visa mig utomhus på flera veckor nu :/
Känns ändå skönt att jag inte har planerat att träffa någon på ett par veckor så kroppen hinner återställas innan någon utanför familjen får se den. Skäms till och med att visa mig inför mina föräldrar så jag har på mig stora hoodies och mjukisbyxor för ingen ska se hur tjock jag är..
Vet hur sjukt det låter men måste få skriva av mig..

Anmäl
2020-02-15 23:28 #10 av: Leucanthemum

Nr 1: släng bort den där vågen så långt du bara kan! Den bidrar öht inte med något bra! Själv har jag aldrig haft någon ätstörning men jag vägde mig för sista gången för ca 5 år sedan och jag märkte hur mycket det påverkade mig och hur min syn på mig själv förändrades med de två siffrorna som stod där. Jag kommer aldrig någonsin att väga mig igen och skulle jag behöva det inom sjukvården någon gång kommer jag kräva att de inte berättar för mig vad där står.
Nr 2: avfölj alla de konton som får dig att må dåligt. Bort med alla smala och till synes ”perfekta” människor. Om du orkar vara på sociala medier så börja istället följa kroppspositiva konton och konton där det finns personer som har intressanta saker att berätta som inte handlar om ”perfekta utseenden”
Nr 3: vettiga personer blir inte ihop med någon för att den är smal utanför att deras personligheter och kemin mellan dem stämmer.
Nr 4: ditt värde sitter aldrig, aldrig, ALDRIG någonsin i hur du ser ut! Vi människor har så otroligt mycket att komma med, våra hjärnor är helt fantastiska, vi kan tänka på så många sätt, dra slutsatser, utföra massor på alla möjliga plan, så förminska inte dig själv till en produkt som hänger på utseende, du är så otroligt mycket mer än bara det!

Önskar dig all lycka och hoppas från botten av mitt hjärta att du kan inse hur otroligt mycket du är värd!

Anmäl
2020-02-16 00:52 #11 av: [Sommarsommar1]

Funderar till och med på att köpa sömntabletter så jag kan få sova bort dagarna

Anmäl
2020-02-16 11:35 #12 av: [Sommarsommar1]

Jag hade så gärna velat väga mig för att veta om jag väger 55kg eller 65kg, men jag vågar inte, för jag vet att vågen kommer stå på 60+ och det är min mardröm..

Anmäl
2020-02-16 11:43 #13 av: [Sommarsommar1]

Vägde mig precis och jag väger 60kg, men då har jag fortfarande all mat i kroppen. Trodde det skulle vara mer, men väger 5,7 kg mer än den vikten jag vill ligga på. Känns åt helvete...

Anmäl
2020-02-16 12:25 #14 av: Malou04

Jag vet hur det känns... Mitt tips är att gör dig av med vågen eller be typ dina föräldrar plocka bort den. Utan våg var det iallafall enklare för mig.

Sedan det där med hur ”fina” tjejer det ut etc. Det är bara skit. Tycker vårat samhälle är så jävla ytligt. Försök att sluta jämföra dig med andra. Alla är vackra på sitt egna sätt.

Anmäl
2020-03-23 22:00 #15 av: [Sommarsommar1]

Har gått upp massor i vikt sen jag skrev sist. Nu har jag bestämt mig för att sluta hetsäta en gång i veckan, och börja träna varje dag och ha kontroll över maten. Min hy har blivit extremt dålig igen nu när jag gått upp i vikt. Avskyr min kropp så mycket just nu att jag vill slå på den och inte se eller känna på den igen. Blir så äcklad att jag blir illamående av min kropp. Hur slutar man hetsäta???! Blir så fruktansvärt arg på mig själv när jag lovat att inte göra det igen och en vecka senare gör jag det igen. Är trött på att gå upp 3 kg över en natt och sen gå ner dom för att sen hetsäta igen. Det är inte bra för hälsan att hålla på som jag gör. Svälta sig själv och sen trycka i sig mat under en dag. Måste få hjälp med detta, och det är NU! Vem kontaktar jag? Ungdomsmottagningen har ingen tid, även fast gynekologen lovat mig en tid för att prata om mina ätstörningar. Finns inga tider närmsta månaderna. Vill inte prata med bup. Ungdomsmottagningen känns bäst och jag kan lita på dom. Från och med imorgon ska jag aldrig någonsin hetsäta igen. Ser ut som jag är gravid i vecka 35... kroppen blir svullen och jag får ingen aptit på 2-3 dagar efteråt. Detta har gått över styr och jag har blivit lite deprimerad igen. Känner ingen livslust som jag gjorde i höstas då jag mådde som bäst. Mina föräldrar säger att dom vill ha tillbaka deras dotter som var glad och trevlig, inte den dottern som är otrevlig och irriterad dygnet runt. Slutat säga ”godmorgon”, slutat prata, slutat träffa folk. Avskyr mig själv. Kan jag sluta?!!

Anmäl
2020-03-23 22:19 #16 av: Shia1

#15

vad du skriver nu- skrev liknande inlägg från flertalet konton för 2-4 år sen. 

Kämpat m ätstörningar i över 6 år nu.jag har svultit mig själv, hetsätit, ätit extremt nyttigt, enbart ätit onyttigt, kompenserat på olika sätt. för att sen äta normalt ett tag å börja om osv. 

Min kropp. vågar inte tänka på hur mkt stryk den fått ta. 

mina kompisar- har fått tagit grymt mkt skit. och på det varit oroliga. jag förändrades mycket och förlorade mig själv i ätstörningen. 

Mina lärare- hade underbara lärare hela högstadiet... dessvärre fick de se en glad och sprallig tjej m lite höga krav till att sen stå som ett benrangel m rödfyllda ögon av allt gråt.  de sa till mig i 6 an att de var rädd jag skulle ställa för höga krav på mig själv, att jag ej skulle klara mig till nian, att jag skulle tappa bort mig själv och bli någon annan. 

vilket var precis vad som hände. Försökte ta mitt liv i åttan. tre dagar tidigare hade min mentor försökt prata m mig då han var orolig och flera andra. (många i klassen gick flertalet gånger till alla de osv) varpå jag där log tomt och sa det var bra. 

alla gånger han frågade hur det var, vad de kunde göra, att han såg jag ej måddebra, att han såg det blev sämre, alla gånger lärarna agerade "Matpoliser" alla gånger jag stod å skrek på honom att ingen kunde hjälpa. att det intefanns något någon kunde göra. 

skrek så åt flertalet lärare... varpå jag än idag kommer ihåg deras uttryck. 

Jag lät aldrig någon hjälpa mig. jag ville så sjukt mycket bara sätta mig ned och skrika hjälp mig. men jag kunde inte. 

du säger du vill ha hjälp- be om hjälp. Fråga vem som helst och de kommer m största sannolikhet vilja hjälpa dig eller kan prata m någon som kan. 

du vill inte till bup för du vill inte att de ska tvinga dig att äta??

- din ätstörning vill ej till bup för den vill inte lämna dig. 

vet inte vad jag riktigt ska säga eller kommer fram till. 

Men du är värd mkt mer än vågen. du kan.  sök hjälp NU. Det finns aldrig något tillräckligt i ätstörningens värld. 

Anmäl
2020-03-24 20:27 #17 av: [Sommarsommar1]

Jag har en sån inre ilska! har så mycket att gå ner i vikt efter allt jag gått upp nu på tre dagar.. argh... 🤬🤐

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.