Jag har. Det var hemskt och fint på samma gång och det häll i ett år men mer än hälften av den tiden var inte alls bra, om jag ska vara helt ärlig. Det gjorde mest bara ont och jag tänker aldrig göra det igen.

#1 Hur långt hade ni imellan er? :)

Jag har haft :) Vi hade distansförhållande i fyra år ungefär innan vi flyttade ihop förra året. Jag tycker att man vänjer sig med tiden, men första året var jobbigt. Jag tror att det var bra för oss att inte ses så ofta i början, eftersom att vi utvecklade en väldigt djup relation. Och jag hade möjlighet att vara omogen och obetänksam med mina vänner utan att det påverkade honom så mycket, vilket också var bra eftersom att vi träffades när vi var 15 och 19. Åldersskillnaden var liksom aldrig något problem i och med att vi hade "egna liv" i så stor utsträckning.

Första året var det 35 mil emellan, sedan "bara" 22 resterande 3 år.

#3 Vad kul att höra! :)

Så 4 mil är inte så mycket till distans va? :)

*vill bara läsa*

Jag hade ett förra året, från slutet av april till början av augusti. Var 28,8 mil. Träffades dock bara 2 gånger, ångrar förhållandet också.

Ja, vi är väl en framgångssaga om något, vi gifte oss ju till och med i förrgår. Vissa klarar av distansförhållanden och andra inte, men bäst är ju att prova :)

Nej 4 mil kan man ju åka utan problem bara det går tåg/bussar :) Det tar väl bara en 30 minuter ungefär. Då kan man nästan ses varje helg tycker jag ^^ Under vårat första år träffades vi fem gånger, haha.

#7 Åhhhh grattis!!

#7 Oj, men grattis!

#8 och #9 Tack så mycket :) Men det var inte menat att kapa tråden, haha. Så fortsätt diskutera ämnet istället :) Jag tänkte bara berätta lite om vår resa och hur bra det faktiskt kan bli med distansförhållanden.

Grattis :)

#2 Typ 37 mil. Det var väldigt jobbigt. Vi träffades väl ungefär varannan månad. Det hade ng varit lättare om vi valt äldsta och fått styra som vi ville. Vi kunde ju liksom inte välja när vi skulle träffas eller så. Jag tycker det finns väldigt mycket positiva saker med distansföhållande. Dels att man ju kan ha "sitt eget liv" och allt det, och att man liksom nästan måste ha en djupare relation för att det krävs så otroligt mycket tillit. Men 4 mil är ju inte så farligt, fast det kan ju förstås ändå kännas jobbigt.

Jag har blivit kär i en kille(som också är kär i mig) som bor 4 mil bort. Men har avvaktat för att jag är osäker på avståndet. Min kompis tycker att det är alldeles för långt, att vi måste planera och så.

Men jag tror verkligen på oss, jag tar mig alltid dit på något sätt, eller han till mig. Jag kanske ska försöka ändå? :)

Jag hade. Var jättebra i nästan 2 år, sen tog det slut rätt snabbt. Jag mådde otroligt dåligt och klarade till sist inte av avståndet som låg på 20 mil enkel resa.😕

#13 Om du känner att det känns bra, tveka inte! :) 4 mil är ju ingenting egentligen ^^

#13 Kör hårt!👍

#13 Jag tycker du ska köra! Du lär ångra dig om du inte ger det en chans!

Nix. Aldrig haft, kommer aldrig att ha heller, som jag känner nu ialla fall. Vill ha visst avstånd, hade inte klarat att ha distansförhållande.

Sedan, från vilken "distans" räknas igentligen distansförhållande?
Förmodligen lite eget tänk och tycke.

#13 4 mil för mig emellan, räknar inte jag till distansförhållande🙂
Lycka till och hoppas att det går bra!

Mitt förhållande började med distans på 50 mil i 1,5 år, vi båda spenderade minst runt 15000 kr på tågresor för att träffa varandra den tiden… Nu bor vi ihop sen 2 år tillbaka iallafall :)

Nej och skulle inte kunna tänka mig att ha det heller. Jag vill dela varje dag med min kärlek och inte bara träffas på helger eller varannan helg. Det finns inte i min värld. Att vakna upp bredvid den man älskar varje dag är nog det bästa som finns.

Jag tror inte på att distansförhållande håller i längden, enstaka par tror jag klarar av det.

#7 Ni är ett lyckat "distanspar" och jag önskar er all lycka och grattis till er!!

Jag var tillsammans med en kille i 4 månader och vi bodde c 50 mil ifrån varandra, hann bara träffas en gång, dock videochattade vi sjukt ofta.

Jag var dock såpass deprimerad att jag inte klarade av distansen och gjorde slut, ångrar det dock sjukt mycket nu när vi sågs för några veckor sedan.

Jag var 16 när jag träffade min nuvarande sambo. Vi hade ett distansförhållande (över 600 mil) i 6 år. Flyttade ihop för tre år sedan. :)

Jag har 4 mil till min kille, funkar utmärkt. Tar bara 30min med buss :)

Min kille bor en halvtimme från göteborg och jag bor i Svenljunga (en timme från Borås). Hela resan brukar ta drygt 2 och en halv timmar med buss då. Brukar åka till han varje helg och ibland åker han till mej. Ganska jobbigt i längden men… Vad gör man inte för kärleken liksom ;) Kommer ändå vilja flytta till gbg i framtiden.