mamma har kontrollbehov
Hej, jag är 18 om 5 månader och min mamma har typ kontrollbehov typ som att jag måste vara hemma 23 och att jag inte får ha pojkvän, just nu träffar jag en kille utan att hon vet och de känns jättebra. Men hon är emot att jag träffar killar mer än vänskapligt.
Hon kan lägga kommentarer ibland såsom ”du träffade säkert din pojkvän” lite drygt typ? Asså jag är snart 18 och hon håller på såhär?
Är de normalt? Vad ska ja göra?
:)
Det är absolut inte normen det där med pojkvännen.
Att sätta krav på när du ska vara hemma tycker jag är vettigt. Föräldrar brukar inte vilja gå och lägga sig innan dess utifall att något händer. Dessutom är det inte helt ofarligt att röra sig ute nattetid. Det finns fler udda människor och ett mindre antal som kan ingripa.
Men angående det där med en pojkvän borde du prata med henne. Ett lugnt samtal där du frågar vad hon vill skydda dig från. Vad hon är rädd för. Vad som krävs från din sida för att hon ska kunna släppa den spärren.
Det är normalt att som tonåring eller ja, nu nästan myndig sådan, få känslor och vilja ha en relation med någon. Det viktigaste där är att föräldrarna ser till att man vet om riskerna. Dessutom bör föräldrarna vara trygga personer som du vågar gå till ifall något i relationen, eller annars, går snett eller du behöver råd.
Att be om ett samtal kring det hela kan lämna ett bra intryck. Visa att du vill ta ansvar.
Men ta inte upp argumentet ”jag är snart 18”. Att vara 18 har inget med hur mogen och vuxen man är att göra. På pappret har du fler rättigheter, men för din omvärld i sig är skillnaden mellan 17 och 18 i beteende och ansvarstagande, etc. knappt existent. Med 18 må man lagligt sett vara myndig men man är fortfarande långt ifrån en vuxen. Det tar tid, men öven möjligheter och en viss frihet, att
bli vuxen. Inställningen att man ”är 18 så därför får jag” hjälper en tyvärr inte med den utvecklingen. En mycket bättre metod är att faktiskt ta mer och mer ansvar, inte mer än vad man kan hantera, och på så vis växa som person. Det kräver naturligtvis att din mor vågar släppa taget lite, men för det är ett lugnt samtal där ni skildrar era sidor och känslor viktigt.
Jag är 21 och det skulle aldrig falla mig in att påbörja ett förhållande med någon som är 18. Man utvecklas fortfarande så hemskt mycket, även jag är långt ifrån vuxen, och för mig är en 18-åring egentligen ett barn. Det finns bara så mycket man måste lära sig och det sker så mycket med en i dessa åldrar. Det är viktigt att vara medveten om detta.
#0: Du är fortfarande 17 år och bor förmodligen fortfarande hemma och går i skolan ?
Jag anser inte att det är kontrollbehov att din mor vill veta var du är på kvällstid och att hon vill ha dig tryggt hemma innan hon själv går och lägger sig. Jag har själv två döttrar på 17 och 18 som bor hemma, och jag vill veta var de håller hus på kvällarna, och de skall vara hemma innan en viss tid på kvällen, särskillt då de skall på skolan dagen efter.
På helgerna är jag dock mer flexibel med tiderna. Men jag har avkrävt dem löftet att hellre ringa oss mitt i natten, om de inte tar sig hem på annat sätt.
Håller med ovanstående om pojkvännen. Jag förstår och godtar om de vill vara i förhållanden. Bägge två brukar vara väldigt öppen med mig när det gäller förhållanden. Jag vet att den äldre har haft flickvänner, men är just nu singel. Den yngre umgås med en kille i klassen just nu.
- Redigerat 2025-08-21 08:40 av Draken