Jag hade problem när jag var yngre. Jag hade problem specifikt med material. Något som tydligen inte är ovanligt när man har asperger, vilket jag inte visste då.

Jag var typ 12 innan jag klarade av att använda jeans. Kanske t.o.m. äldre.

Innan dess var det mest leggings.

Nuförtiden är mina mest älskade plagg leggings, tunika, och en väst eller dylikt.

Men någon klädstil skulle jag inte påstå att jag har. Jag har inte råd, haha. Jag köper det som är billigt och som passar denna tjocka stjärt! ;D

#1: Jag kan själv bara ha kläder i vissa material.

#0: Jag… hade nog redan innan tonåren börjat gilla en lite mer ”alternativ” stil. Bästa jämförelsen är nog en kombination av goth, 60-årigt heavy metal fan, och 2000 emo stilen.

Vågade dock först under mitten av tonåren att köpa kläder som föll mig mer i smak. Dock även då inte extrema. Mitt problem var nog även då det ju var mina föräldrars pengar så ville jag att de skulle gilla kläderna också.

Aldrig haft speciell klädstil, utan plagg som jag gillar helt enkelt. Men hade mycket svart på mig i perioder, även som vuxen. Men har släppt på det mer och mer.

Däremot aldrig varit en person som varit glad för klänningar och kjolar i tonåren eller som vuxen men börjat lite mer med klänningar :)

Kul fråga!
När jag var yngre klädde jag mig som vad vi nog skulle kunna kalla en ”stereotypisk kille”. Det här var nog mellan 6-10 års ålder, då identifierade jag mig mer med pojkarna än med tjejerna och mina vänner. Det var en fas i mitt liv när jag verkligen inte identifierade mig med tjejerna alls och uttryckte det genom kläder etc.

Senare från 10-13 års ålder typ började jag väl klä mig som modet hos ungarna vari stunden. Eller nära nog åtminstone. Jag hade också en fas med stickade tröjor någonstans där.

Nu på senare dagar har jag hundra procent gett up på att klä mig enligt modet bland ungdomarna i min skola och så vidare. Jag har insett hur mycket jag avskyr stereotyperna och även könsrollerna. Bästa sättet att beskriva min stil är väl egentligen ”queer-viben” även om det är ett gigantiskt spektrum utan gränser. Att jag inte gillar att klä mig för ”the male gaze” är väl mitt måtto.

Jag är dock fortfarande tonåring så jag kan inte säga så mycket.

Under tonåren klädde jag mig främst för att dölja min kroppstyp (var överviktig med många kg) och var mobbad, hade akne osv. Så blev väldigt mycket mjukis kläder och mörkt. Tenderade också att bära samma kläder flera gånger i veckan för att jag fastnade för just de plaggen. Men också pga svåra ekonomiska situationer.

Som barn var färgerna hej vilt men även där var vissa tröjor, vissa byxor mer återkommande.

Under gymnasiet började min stil utvecklas till mer stilrent men avslappnat. Lite K-pop stil (Taehyung från BTS inspirerat) men ändå dölja kroppstypen.

Nu i unga vuxna år föredrar jag elegant, modest (lite åt Dark Academy eller old money stilen) med kjolar, vida jeans och kostymbyxor, stickade och polo tröjor, och blusar :)

Som barn och tonår HATADE jag däremot jeans och allt åtsittande. Det kan både barnet och tonåringen inom mig hålla med om xD

Jag har alltid älskat blusar och liknande. Som 12-åring gick jag runt i kostymbyxor min extra mormor sytt och blusar. Jag har en "dark academy" och "goth" insiprerad stil i dagsläget.