Kloka ord!

Något som verkligen inte är lätt, men så otroligt viktigt och kan göra fantastisk nytta, är att försöka tänka sig in i varför någon annan tänker och agerar som dom gör.

Jag tror det är ytterst få friska människor som faktiskt ser sig själva som den elaka. Från deras perspektiv finns det skäl till varför deras ståndpunkt är det goda.

Det betyder inte att man alltid måste hålla med om den. Men bara genom att försöka förstå den, så kan man prata om det på ett helt annat sätt.

Om det är något som dagens samhälle blivit riktigt dåligt på, så är det just detta. Vi, allt från vanligt folk, politiker, journalister, artister, har blivit så snabba att sätta nedsättande etiketter på varandra att det är helt omöjligt att komma framåt.

Jag är inte alltid så bra på att leva som jag lär rörande detta. Men jag försöker. Och när jag lyckas blir det bättre diskussioner.

#1: Ja, just när det kommer till diskussioner slutar många följa sina egna råd. Men just därför kan det vara bra med påminnelser kring att vara öppen.

För vad ger en diskussion där man inte ens bjuder in till att komma med andra synpunkter? Vad ger en diskussion om man inte tydligt visar att man är redo att höra andras perspektiv?

Jag har även samma artikel men med annan tyngdpunkt:
https://alt.fria.ifokus.se/discussion/1621879/att-ha-ett-oppet-sinne

I sig gäller detta inte enbart för grupper med delade intressen utan hela sammhället. Just då sammhället bygger på diversitet och sammarbete.

Ja. Och jag tycker det blir allt mer tydligt hur det straffar sig själv.

Tar två exempel som varit väldigt tydliga, men det finns givetvis hur många som helst om alla möjlig områden.

RASIST-kortet. Att stämpla alla som ville ha en diskussion om hur stor invandring EU ska ha som rasist och fascist ledde till att SD och andra främlingsfientliga partier fick fler röster. Många seriösa och inte det minsta rasistiska personer hade bra statistik, riskanalys och erfarenhet om riskerna. Men dom brännmärktes i media som rasister. Tyvärr blev det som dom varnade för.

Hade diskussionen varit öppnare och mindre smutskastande, tror jag det politiska landskapet i EU och USA hade sett helt annorlunda ut. Men istället gick "normala" all in på att tysta och smutskasta alla kritiker. Och folk såg bara ett ytterkantsparti som lösningen. Tyskland och England gör nu exakt samma misstag som vi gjorde.

För mig blev detta extra tydligt när organisationer som jobbar mot hedersvåld, blev anklagade för att vara islamofober. Då hade man passerat en gräns för mig. Man kan inte fan i mig inte börja kalla "glöm aldrig pela och fadime"-organisationen för att vara rasister, för att dom ser och försöker göra något åt hedersvåld.

Jag är så arg på media, politiker och mobben på sociala media för att ha satt oss i den här situationen.

ANTI-VAXXARE! Detta är mindre problem i Sverige tror jag, men hur alla som var skeptiska till Covid-vaccin stämplades som anti-vaxxare, omoraliska, hemska, kickade från sina jobb, utestängda från publika platser, etc, skapade ett enormt mycket större motstånd mot alla vaccin än det hade gjort om det var frivilligt, uppmuntrat och att man var ärlig från början med biverkningar, vilka som hade störst risk att drabbas av dom, hur effektiva dom faktiskt var.

Nu ser vi mer fall av mässling och polio som nästan var helt utrotade tack vare vaccin.

Istället borde man ha lyssna på varför folk var oroliga eller ointresserade av covid-vaccin. Men istället stängde man i princip ute dom från samhället.

Jag är glad över Sveriges hållning. Och jag tror det är tack vare den som vi haft en av världen högst vaccinationsgrader.

#4: Du tar upp bra konsekvenser av att man låser sig och stämplar folk som olika saker istället för att vara villig att lyssna.

Ett stort problem är tyvärr dock att många som är t:ex anti-vaxxare kommer in i diskussionen själva ovilliga att lyssna på vad någon annan säger. Inte alla såklart, men en hel del. Då blir liksom resultatet att de som kommer in i diskussionen från andra sidan också går all in och vägrar lyssna. Så står ett gäng där och bara skriker på varandra för ingen vill lyssna på den andra. Varken på rim eller reson eller åsikter eller tankar. Ingen vinner ju på det.

Själv går jag in i 99% av diskussioner åtminstone villig att höra vad den/de andra har att säga, även om jag vet redan innan att hålla med kommer jag aldrig göra. Men råkar man i diskussion just med någon som själv inte är öppen öht så blir det lätt så att man drar öronen åt sig och typ stämplar dem som omöjliga och bara lämnar det därhän.

Men sen är det så otroligt viktigt ibland att just lyssna och gå emot sin första reaktion. Jag har ett ganska nytt exempel där.

Jag satt med min kontaktperson och snackade efter en långpromenad. Vi har ju rätt mycket invandrare i våran stad, så vi gled liksom in på det ämnet efter ett tag. Så säger hon "ja, det där med ramadan tycker jag så illa om", min första reaktion var ju att nästan bli ledsen, och jag hann definitivt tänka "fan, jag som haft så mycket gemensamt med min kontaktperson, ska jag nu behöva byta om hon kläcker ur sig nåt rasistiskt…"

Men så bet jag mig i tungan och lyssnade i stället. Hon arbetar inom kommunen och har en hel del kontakt med just nyinkomna till Sverige. Hennes åsikt om ramadan var inte alls vad jag först antog, utan hennes åsikt var helt enkelt att det gjorde henne upprörd när hon fick gå in och prata med föräldrar som har unga barn i skolan och säga åt dem att de kan inte tvinga sina barn att delta i ramadan. Det är inte rimligt att tro att barnen ska kunna klara av skola, ha uppmärksamhet, leka på raster, osv, när de inte får äta under hela dagen. Både hon och hennes kollegor hade fått ha möten med föräldrar om just det. Och naturligtvis förstår jag ju henne där, absolut, och jag håller dessutom med henne. Generellt sett tycker jag absolut att man får hålla efter sina religioner och följa sin kultur, även om man nu inte längre bor i ett land där det är normen. Men just att tvinga sina barn som ju går i skolan, att delta i något som ramadan, det är liksom inte okej.

Hade jag följt min första magkänsla där hade det ju kunnat bli helt fel och min uppfattning om min kontaktperson hade ju kunnat gå från otroligt positiv till det motsatta. Men eftersom jag valde att lyssna först, innan jag liksom sa något själv, så visade det sig att jag hade haft helt fel om jag hade sagt nåt syrligt om att hon måste ju vara rasist eller så. Är alltså otroligt glad för att jag väntade på att hon skulle fortsätta och förtydliga hur hon menade.

#6: Bra exempel! Ibland måste man höra hela historian och inte bara reagera på en kort snutt av det hela. Oftast ligger det mer bakom en åsikt.

Trodde egentligen att ammande, barn som går i skolan, personer under sin mens och gravida alltid var undantagna.

"Jag tycker vi borde begränsa antalet invandrare och flyktingar" låter hårt, men lyssnar man vidare "för att vi i dagsläget saknar kapaciteten och ett vettigt system för att integrera dem och ge dem en bra chans att bli del av vårat sammhälle" så förstår man att det ligger mycket mycket mer bakom åsikten.

Bandet Dawes har en textrad som är "It's really hard to hate anyone, once you know what they've been thru.". Älskar den. Fångar så mycket sanning i några få ord.

#7: Min grundinställning är fria gränser och fri handel. Men jag har behövt justera den efter att ha sett hur det fungerar i praktiken.

En tydlig tidpunkt för mig rörande hur många invandrare vi bör ta emot, var under Syrien-kriget. Personer korsade dödligt farligt hav, tog sig igenom hela europa, för att i februari hamna i tältläger på Järvafältet utanför Stockholm.

Samtidigt hade kunnat hjälp 5-10x fler i ett grannland till Syrien. (Vilket Hans Rosling också påpekade, och var förmodligen den enda människa i Sverige som vid den tidpunkten kunde säga en sådan sak utan att bli kallad rasist.)

Jag har nog justerat min världsbild till att bli att vi ska ta emot så många som vi fortfarande meningsfullt kan hjälpa.

Att så många unga invandrare inte ser någon annan väg till ett liv med åtminstone någon agency över tillvaron är att bli gängkriminell är ett stort misslyckande. Då hjälper vi inte längre folk. Då gör vi det värre för alla.

Jag har fortfarande i sig inget emot muslimer, men blivit mycket mer medveten om riskerna som islamism ofta leder till.

Det är skrämmande att så många öppet kan säga att målet är sharialagar i Europa. Återigen känns det absurt att folk bli kallade rasister för att vara emot det.

Målet borde vara att få bort dessa förtryckande lagar i muslimska länder istället för att acceptera dom här.

#8: En värld där allt är fritt och individen bestämmer vore skönast, men som du säger så är det inte realistiskt.