![[alisja]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
(X) Talar ut
Hej allihopa! Nu är det så att på senaste tid har jag fått så himla svårt för att prata helt plötsligt, så har det aldrig varit innan. - Förut kunde jag prata öppet om det mesta men nu tar det liksom stopp, nu när jag vill uttrycka mig eller förmedla någonting så är det pennan eller tangenterna som får styra. Att behöva prata om mina problem med nära och kära går inte ens på talan längre, jag skäms över att vara jag helt enkelt. Här ska ni får reda på varför:
Jag har lagt ut en text förut där jag berättar om mig osv, men jag tänker att jag kortfattar det återigen för er som inte hängt här så jätte länge: Jag blev bortadopterad pga att min mamma blev våldtagen när hon var 14 och blev där med med barn, jag ångrar än idag att hon inte gjorde abort. Hon skulle gjort det så mycket bättre för mig då. Åren gick, jag fick väl en ganska normal uppväxt i en vanligt svensk familj, som det såg ut på ytan iallafall. Jag fick inte reda på att jag vart adopterad förens vid 10 års ålder, det kom som en chock och då börjar man som liten oskyldig flicka komma med frågor om varför, hur och när? Men min adoptiv familj ville inte svara mig, dom sköt bara upp det och sa att jag fick reda på det när jag blev äldre.
Redan som liten flicka i skolan så började jag hamna i trubbel, var mer kompis med pojkarna än flickorna och det tyckte inte tjejerna om. Men jag brydde mig inte, dom fick bara stryk av mig efteråt ändå. Jag passade liksom aldrig in någonstans.
Vid 12 års ålder, första våldtäkten av min egna adoptiv brorsa, han var full en dag när han skulle passa mig och han kom in till mitt rum när jag låg och sov, jag vaknade utav att jag ser att bekant ansikte hålla på och ta av sig sina byxor, jag glider upp i sängen och skriker rakt ut och frågar vad han gör, han ber mig bara hålla käften och sen lägger han sig över mig och allt börjar. - Jag berättade inte detta förens jag var 14 år och då hade det gått så pass lång tid så ingen trodde på mig, dom trodde jag sa det för jag var arg på min bror som då var 17 år.
Jag började missbruka droger efter detta, mycket. Med mina gamla pojkgäng som nu blivit tunga heroin missbrukade på 2 - 5 år äldre än mig, jag kände mig med dem. Mest när drogerna var med. Jag självskadade och mina självmordsförsök var uppe i en siffra på över 10 gånger. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag varit inne på psyket, BUP eller socialen.
Min bror fortsatte våldta mig fram till jag var fjorton år, men han har fortfarande inte fått något straff för det har aldrig funnits bevis och jag har bara varit en dum fjorton årig flicka som bara sökt uppmärksamhet för min tillvaro var så illa.
Nu har jag slutat med drogerna och självskadandet, jag skäms över vad jag har hållt på med men som sagt jag kan ingenting idag göra förutom att försöka gå vidare, det har funnits så många upp och ner gångar men jag klarar mig alltid på något konstigt vis.
Jag vill uppmana er där ute att ta hand om er själva och aldrig någonsin tveka att anmäla om ni blir utsatta för någonting som är brottsligt. Kram på era kära ungdomar och vuxna!! ❤️
Skönt å veta att det är en till som självmant tagit sig ur drogerna, har själv haft LPT på psyket. Du inspirerar nog många människor som inte ser något hopp alls bland annat mig! stay strong ❤️
Det betyder mycket att någon läste genom bibeln jag skrev ändå, uppskattar att du skrev! Du kan alltid pma mig om du vill snacka, finns oavsett. Stay strong
Sjukt starkt gjort! Säger samma sak som #1, du är en inspiration. Stay strong ❤️
Åh, vad jag blir glad i hjärtat! Ni människor här inne inspirerar mig att fortsätta kämpa!! Tack ❤️
Wow, du har verkligen gått igenom mycket! Du måste vara oerhört stark som lyckats ta dig ur det värsta. Jag kan förstå att minnen kommer att förfölja dig livet ut, men det bästa man kan göra är att fortsätta blicka framåt. Man kan inte göra något åt sånt som har hänt, men man kan påverka nuet och genom det i viss mån påverka framtiden. Jag hoppas verkligen att du fortsättar hålla styrkan uppe! Du kan inspirera många ungdomar som har hamnat snett i livet!
❤️
Jag kommer fortsätta kämpa tills mitt sista andetag, för om jag inte skulle leva för att hjälpa folk och finnas där där för dom skulle jag inte leva för något överhuvudtaget. Jag är glad att jag finns kvar här. ❤️
Men gud, Alicia… Hade ingen aning om det där med våldtäkt och grejer… Sitter här och blir helt tårögd av att läsa din text! Du är så himla stark! Jag beundrar verkligen hur du har tagit dig ifrån alla droger och dåliga saker och blivit den fina människa du är idag. Jag känner dig ju inte personligen, men jag har från första början tyckt att du är en väldigt söt och trevlig människa. Aldrig kunde jag gissa vilken historia du hade i bagaget..
Jag hoppas verkligen att många ungdomar och barn tar efter dig och ser dig som en inspirationskälla att komma ifrån det mörker många ser sig i. Blir verkligen glad av att du talar ut om detta. En enda röst kan ju rädda flera trasiga liv. :)
Säger som andra.. Stay strong. Var bor din "bror"?
- Emil
#7: Tilde, tack för du alltid förstått när jag har behövt vara borta från TiF pga av dessa anledningar och för att jag mått så psykiskt dåligt. Men jag har fortfarande fått stanna som Medarbetare, det uppskattar jag som fanken alltså! Tack för dom fina orden också ❤️
#8: <3 Han bor i Stockholm för tillfället, eller jag vet inte om han gör det fortfarande för jag har kontakt med min '' mamma '' cirka 1 gång i månaden och förra månaden var han i Stockholm för att han jobbade. Honom försöker jag undvika så gott som det går, men han messar och så ibland.
Du är stark hjärtat, fruktansvärt bra gjort. Stor kram, stay strong *hjärta*
www.shadrins.weebly.com ~ uppfödning av hoppkaniner
-Medarbetare på Social Fobi Ifokus, Välkomna in! -
Har din Adopvit bror bett om ursäkt för det han har gjort mot dig?^^ ~Starkt av dig att berätta det här
HAHAHAHAHAHA…..
Asså fy vad du gått igenom.. Jag blir så himla ledsen över att läsa sånt här, men du ska veta: Om din mamma skulle gjort abort, då skulle du inte funnits, och då skulle det inte vara kul, för du gör alla så glada, och du är så himla söt och snäll. Jag tycker du verkligen ska tappa kontakten med din bror, men att ingen trott dig..
#11 En ursäkt tror jag inte hjälper… Vore det mig i Alicias situation vill jag inte berätta hur jag hade reagerat…. 😡
#10: Åh, hjärtat! Tack för allt stöd ❤️
#11: Som sagt, en ursäkt skulle inte hjälpa över vad han gjort mot mig, han har skadat mig för livet. Men nej, han har inte bett om ursäkt. Något sådant skulle aldrig falla honom in :)
#12: Vi har ingen kontakt, när han hör av sig svarar jag aldrig på hans hotfulla mess.
Vad skriver han till dig? Du vet, du kan polisanmäla. Fortfarande, han gav sig på ett barn. Han förstörde typ din barndom..
- Emil
Sanningen är väl att jag inte vågar anmäla? Jag vet inte, jag skulle tycka synd om honom då. Jag vet inte varför men jag skulle faktiskt gjort det.
Han skickar saker som påminner hela tiden, påpeka saker jag kunde ha på mig vid dem tillfällena han gjorde det, vilken parfym jag hade, vad han gjorde och hur länge han gjorde saker mot mig osv osv.
Försök att samla på dig modet, rädda dig själv, du är så värd det. Jag vet hur svårt det är, men om du gör det kan det bli bättre. Bara att skriva till mig om du vill. Stor styrkekram *hjärta*
www.shadrins.weebly.com ~ uppfödning av hoppkaniner
-Medarbetare på Social Fobi Ifokus, Välkomna in! -
Sånt här gör så sjukt ont i hjärtat att läsa.. Du förtjänar att må så himla bra, fina, fina du!🌺
#16 Det är ju bevis nog om du går till polisen! Du ska absolut inte tycka synd om honom! Alla våldtäktsmän förtjänar att sitta inspärrade - SPECIELLT de som ger sig på barn! Han är inte värd skit och du förtjänar att slippa honom och hans äckliga sms.
Du måste vara sjukt stark som har tagit dig igenom allt detta!
❤️
Tack alla!! Ni är värda guld allihopa ❤️
Så hemskt att läsa! :( Anmäl honom, för din egna skull! Skit i hur han kommer må av det! Han brydde/bryr sig inte om hur du mår!! Kämpa på
"I am definitely a mad man with a box." - 11th Doctor
Du är stark.
Mvh/Ellen<3
Starta ny diskussion
