En fråga som ständigt retar mig är den här utseendefixeringen bland människor, inte bara bland ungdomar utan även barn och vuxna. Vi föds nakna, vi föds alltså inte med tanken att vi ska se så bra ut som möjligt, därför är det inte vi som är utseendefixerade från början. Det är alla människor runt om oss, dvs de vuxna.

Man lär barn hur de "ska" se ut redan vid tidig ålder. Killar "ska" ha blått och tjejer "ska" ha rosa. (Nej, jag säger inte att alla är så men jag vet att ni förstår hur jag menar). Killar ska spela hockey, och tjejer ska dansa. Killar ska bli brandmän, tjejer ska bli frisörer.

Och visst, det är väl inget barn som mår dåligt av att ha det så, när man är barn tänker man inte ens på dessa normer, och hur man ska vara. Det bara blir så automatiskt, och det är inte förrän någon viker av och går en annan väg som det märks. Ofta (men inte alltid) så är det dom som får ta skit. "Ni vet den där tjejen som knappt bryr sig om sitt utseende, eller den där killen som klär sig i rosa och ska bli frisör." Eller hur?

Vi lär oss att vem som helst har rätten att kommentera hur vi ser ut, både killar och tjejer. Vi märker när vi får komplimanger och när ingen säger något alls, och anpassar oss efter det. Vi försöker passa in, och vi låter andra få kontroll över oss. Till slut mår vi dåligt över det, för plötsligt är det allt vi kan tänka på. "Ser jag bra ut?", "kommer någon tycka att jag är fin?", "duger jag?".

Vi tjejer lär oss att vi ska ha snygga kläder, sminka oss, visa mycket hud, för det är så vi är lärda att överleva, och få uppmärksamhet. Det är då vi får komplimanger, och vem vill inte ha en komplimang? Vem vill inte få positiv respons för sitt utseende?

Vi lär oss att alla har rätten att ta för sig av våra kroppar, män som kvinnor. Man ska bedöma utseendet, för det är ju viktigast. (Nej, det är det inte. Men vi lär oss att det är så). Vi föds inte utseendefixerade, vi utvecklas till att bli det eftersom alla runt om oss är utseendefixerade (alltså de vuxna, medans vi är barn).

Jag är så otroligt trött på det här, för jag ser så många dagligen som mår så otroligt dåligt över detta. Och ändå fortsätter vi att uppfostra våra barn så, vi ger dem komplimanger för utsidan istället för insidan. Vi fokuserar på det yttre, det "viktiga".

Jag vet att många känner igen sig i det jag skrivit om. Och glöm nu inte att jag inte påstått att alla känner så, för så är det inte. Men många kommer att känna igen sig. Och det är till dom det här är riktat. För att fler ska vakna till.

**Hur viktigt tycker du att utseendet är? Motivera ditt svar! 
**Frågan är riktad till både tjejer och killar, och handlar om både tjejer och killar också.