Prata med en kurator eller skolsyster. det finns hjälp att få.
Bättre att söka hjälpen nu innan du förstört kroppen med en massa ärr, eller råkar dra på dig en infektion i såren eller skär dig fel vid en viktig ådra eller skär av senor.

Hur ska jag få tag på någon sån nu när de inte är skola? Jag kan absolut inte berätta något för mina föräldrar.

Du kan ringa Vårdcentralen och säga att du söker en kurator.

Jag tro inte att jag vågar :( Jag har sjukt svårt att berätta för någon.

Det är jättesvårt att ta steget. Men det behövs verkligen!
Be din pojkvän följa med och gå till vårdcentralen. Visa din arm så kommer du få hjälp direkt!

Folk som jobbar inom sjukvården brukar vara väldigt snälla och trevliga mot en, så du ska inte vara rädd.

Nu har jag bara lite ärr på ena armen De mesta sitter på höfterna..

Det räcker att man berättar varför man vill prata med en kurator. Du har redan tagit fösta stora steget genom att skriva om det och genom att du vill ha hjälp. :)

Det är hemskt jobbigt att ta nästa steg och söka hjälpen, men jag lovar att det kommer vara skönt när det är gjort.

Talar av egen erfarenhet.

Hade vare jätte roligt om du ville berätta lite hur du haft de :) hur allt börja/sluta? Jag accepterar såklart om du inte vill :)

Hade en kompis som skar sig väldigt mycket. Jag testade eftersom hon verkade gilla det och märkte att det lättade ångesten för stunden. Men jag insåg att det var farligt och efter några stora ärr och ett nytt djupt sår gick jag till vårdcentralen för att bli sydd. Då fick jag hjälp med kurator. Är väldigt glad för det idag. Väninnans kropp är helt förstörd av alla ärr, och hon får ständigt blickar och frågor om det och påminns alltid om den tiden.

Ända sättet att själv sluta skära sig är att bestämma sig. Visst en kurator kan hjälpa dig på traven men till slut är det ändå du som bestämmer över dina handlingar.

Jag har en kompis som prövade detta och sa att det gick ganska bra:

10 för att kunna klara av det behöver vissa hjälp och stöd. Inget komstigt.

#11 det där ska man dock vara försiktig med. Jag prövade det. Det ledde till att allt blev ännu värre. För när det brast och jag skar mig så fick jag ännu mer ångest och skar mig ännu mer. Det fungerar för vissa. Men det kan även gå åt helt fel håll. Det gjorde det för mig, det blev värre än var det var innan (och det var ganska så allvarligt redan innan)

#13 jag har ochså sådär att jag får mer ångest för att jag skär mig och då skär jag mig ännu mer..

Det finns hjälp att få, som Hera så fint berättat. Jag har också haft problem med självskada, om du behöver någon att prata med eller om du vill ha lite tips/höra hur jag lyckades sluta så är det bara att PMa mig! Vill helst inte skriva ut det här där alla kan se, men jag vill gärna göra så mycket jag kan för att hjälpa, om det skulle behövas.

Jag kan berätta av egen erfarenhet också, som ovanstående. Jag har skurit mig på handlederna och har fortfarande kvar ärren. Nu har jag slutat helt! Jag brydde mig inte om vad mina kompisar sa till mig, hur dem än skrek och gapade på mig så lyssnade jag inte… på något sätt inbillade jag mig att de dem sa inte stämde, varför skulle någon bry sig om mig? eller ens lägga en tanke åt mitt håll? Jag brydde mig om alla andra och glömde till slut bort mig själv, det som fick mig att ändra spår var: vill du verkligen ha hela armarna fulla av ärr när du blir äldre? vill du få "dem där" blickarna, bara för att du glömde att täcka armarna idag? - jag började helt enkelt se framåt, hittade andra saker som kunde dämpa ångesten och nu står jag många steg längre fram än vad jag gjorde för 6 månader sedan! Mitt tips till dig är alltså att tänka framåt och hitta andra saker som får dig att må bra, umgås med nära vänner och räkna varje dag du inte har skurit dig på! Ursäkta för rörig text, styrkekramar till dig!

Jag kan ju nu berätta att jag har slutat skära mig… Jag har iallafall klarat mig en hel vecka utan att haft några tankar om att skada mig! Och för att undvika dom situationerna har jag alltid varit sysselsatt.. Tex vare med kompisar eller bara pratat med någon kompis i telefon. Och de funkade! Stolt!

17 vad bea. Kämpa på, du klarar det :)