Komma över rädsla (x)
Jag tänkte fråga här, men jag önskar att någon skulle kunna hjälpa/tipsa mig om hur jag kan komma över min rädsla för bilar som kör förbi…..
Varje gång jag är ute och går och det passerar en bil förbi mig får jag panik, speciellt om det är män/gubbar och om de kör sakta, tittar på en. Så fort jag ser att det är ett gammalt par eller någon kvinna lugnar jag ner mig. Men det är inte så roligt att få panik varje gång en bil passera. Får panik ibland när jag möter någon gåendes.
Det finns en anledning bakom detta tänkte att det kunde vara bra att veta, var inte så här förut. Men för ungefär 1 år sedan när jag klev av skolbussen och skulle gå hem som vanligt, 1 km med skog och lite åker utan något hus en bra bit. Men iallafall när jag kommit halva vägen passerade det en bil som kom nerifrån byn. Han körde jätte sakta och jag såg att han stirrade riktigt mycket. Men han passerade och jag tänkte inte så mycket på det men då såg jag att han stannde till vid en av mina grannar och svängde in på gårsplanen och vände. Han körde mot mig sakta och stannade precis när han var vid mig. Först tänkte jag att det var nån som ville fråga efter vägen men när jag såg hans blick, usch det var det hemskaste, vilken grymhet. Det ända ögonen visade var ondska om man n kan säga så. Han stirrade på mig och pekade på mig och baksätet hela tiden för att få mig att kliva in i bilen. Sedan sprang jag för jag fick panik visste ju inte om han skulle kliva ut eller inte små vände mig om hela tiden för att se om han förföljde mig, såg att hans stod kvar ett bra tag men sedan fortsatte han framåt och det tror jag är tack vare att han sätt min granne som var hemma.
Det här kanske inte låter så farligt för han klev aldrig ut ur bilen men just grymheten i hans ögon och hans bestämda rörelser som ville att jag skulle kliva in i bilen, det går inte att glömma. Och tanken på vad som kunnat hända om han klev ut ur bilen eller förföljde mig. Och ännu värre var ju att just den helgen skulle jag vara hemma själv för att ta hand om djuren. Pappa var i stockholm då och jag bor i norra delen av landet…… När jag hade sprungit hem låste jag in mig och tryckte in mig i ett hörn, jag var så förskräckt att jag knappt kunde prata när jag ringde pappa.
Några månader efter det här hände mötte jag även en annan man med samma grymma ögon som bara stirrade på när jag var och handlade, som tur hade jag pappa med mig då och det skulle jag tro är en anledning till att jag är rädd för att möta personer speciellt för att det blev som et ihoppkopplande.
Men vill verkligen komma över rädslan, det är inte roligt att få panik och stressa upp så fort en bil kommer. Det är som att kroppen automtiskt förbereder sig till flykt.
Blev en lång text och kanske rörig men hoppas ni förstår och hoppas det var någon som orkade läsa och som kanske har något tips.
Visste inte om jag ska sätta (x) i den här tråden men gör det för säkerhets skull, om någon tycker det är onödigt får de ta bort den.
Mvh Sabine
Jag är som dig.
Kör en bil bakom mig blir jag rädd, det är för att en bil körde och slirade efter mig och min vän för några år sedan. Föraren skrämde oss rejält för vi trodde att han/hon/dom ville göra oss illa, den här personen körde alltså in där vi satt och pratade, stannade & stirrade och sedan när vi gick iväg började personen gasa och slira efter oss och sedan dess har jag tyckt att det är läskigt att ha en bil bakom mig när jag inte själv är i ett fordon.
0# Jag tycker att du behöver gå till BUP!
Jag har också samma rädsla. Faktiskt nästan exakt samma med att jag lugnar ner mig om det är en kvinna eller ett äldre par. Men ush vännen da lider med dig att dom där skitarna skulle göra dig orolig :c
Du kan ju alltid prata med någon som #2 sa
*Styrkekram*
Klart att laxen ska ha en jolle
Känner igen mig i ALLT! Jag har dock (nästan) kommit över min rädsla, under mina 15 år har jag varit med om 3 (!) liknande händelser. Du är mer än välkommen att pma mig om du vill :)
Det sjuka är att det hände mig med när jag var liten, skulle cykla till fritids då det stannade en bil (minns t.o.m vilken sorts bil och färg). Han öppnade iaf sin dörr och bad mig hoppa in men jag cyklade iväg, skiträdd..
Får alltid panik när det åker förbi en bil, men tänker alltid att det är lugnt, man tänker ju alltid det värsta liksom..
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Ett grymt bra citat från filmen After Earth:
"Danger is real. Fear is a choice."
Jag förstår att det känns obehagligt, men jag tror att du börjar inbilla dig att övriga män som bara åker förbi stirrar på dig. Eller att du helt enkelt tänker för mycket på de gamla händelserna.
Mitt tips till dig är att sluta titta in i bilar och förarsäten, lyssna på musik på mobilen och blicka framåt. 🙂
Min första tanke är att du ska bilda dig en ny uppfattning. Kanske ska du prata med folk som åker förbi, t.ex. fråga om vägen? eller kanske ta med dig en kompis och försöka lifta hem? Min tanke är i alla fall att du ska skaffa dig positiva erfarenheter som kan få dig att "glömma" dina gamla erfarenheter.
Detta är säkert lättare sagt än gjort, men detta är det förslaget jag kan komma att tänka på.
Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋
Jag har ungefär samma rädsla, men jag blir bara rädd om det går en man bakom mig eller på väg mot mig.. Väldigt obehagligt men jag tror att det hänger kvar från en sak som hände när jag var åtta-nio, jag cyklade och sedan stannade jag för att vila. Då sa en man/gubbe som satt på andra sidan vägen att jag skulle komma för att han hade godis.. Jag fick panik och cyklade iväg fort as hell..
Finns om du vill prata eller nått :'c <3
//doge
Tack alla för det ni skrivit, ni är så himla snälla ❤️ Era kommentarer får mig att må bättre!
#5 Det påminner mig om en sak, bara ett tag efter det hände mig så hände samma sak för min kusin (10 år) när hon cyklade från en kompis kom det en bil och sa att hon skulle hoppa in. Hon blev ju jätte rädd och sedan var hon alldeles förstörd. Hatar att se personer ledsna och rädda när man själv vet hur det här. Fattar inte hur folk kan vara så dumma att skrämma peroner så!
#6 Jo jag har jätte lätt att tänka på gammla händelser och det är inte alltid bra, försöker alltid sluta tänka på det men det går inte alltid så bra. Ska försöka att inte titta in i bilar längre, det borde ju gå lättare nu när jag har min valp, då har jag all uppmäksamhet på henne då hon är lite smårädd för bilar :)
#7 Bra tips men kommer aldrig kunna göra det, tyvär. Kankse kan jag testa fråga om vägen men det är inte så lätt att göra då jag bor i en liten, liten by där alla känner alla och det finns inte så många vägar att fråga om ;)
Tack alla igen för allt ni skrivit!
Mvh Sabine
#9 Tänk heller inte för mycket på att "Titta inte på bilarna, titta inte på bilarna..", då blir det bara jobbigt.
Vad kul att du har skaffat en valp, det är ju en jättebra distraktion 😃Lycka till med valpis och att övervinna din rädsla!
Remember! Danger is real, fear is a choice!
Starta ny diskussion
