Har typ samma problem. Bor med mamma, lillebror och alla djur i Vänersnäs som ligger vid Vänersborg/ Vargön, och studerar på Naturbruksgymnasium i Töreboda. Har gått mitt 1:a år och ska börja 2:a snart och känner nu att jag

kanske 

vill byta och studera något annat. Har inte heller pratat med min mamma om det då jag inte orkat eller haft mod till att göra det. Känner liksom att jag har all världens press på mig.. Jättejobbigt och svårt att veta vad man ska göra :/

#1 Det är ju inte så lite press heller…

Men jag är nog mest nervös att berätta det för jag är jämt rädd för att få ett nej, eller att när jag svarar så e det fel. 

Så det är väl mest att om jag berättar det, så säger hon att jag inte får bo där själv, eller att om jag ska gå kvar i min skola måste bo med min pappa isf (jag mer än HATAR min pappa, han är världens största idiot till skitstövel)

#2 Ohnej, det är en stor jävla press som man bara mår dåligt av. 

Jag vågar inte heller beräta för i min familj, jag är ''mittenbarn'' och min syster vägrar jag att prata med/om, hon är världens största blondie och fattar ingenting och ska bara förstöra och min lillebror på 14 bast har fått diagnosen Aspergers så nu kretsar typ allt om att fixa med hans skola, taxiåkande osv medans jag, mittenbarnet, det LYCKADE barnet ska ha bra betyg, bra jobb och flytta hemifrån och bla bla bla så jag vill liksom inte förstöra denna planen för mamma. Hon skryter gärna om mig och min utbildning, hur stolt hon är osv och då vill inte jag ta ifrån henne det. 

Detta är alltid jobbigt :/

#3 Men det är ju trots allt ditt liv så om du vill byta måste du ju göra det. Min brorsa (26år, blev pappa nu i maj) ångrar jätte mycket att han inte bytte när han gick i gymnasiet, å jag känner fler som gör.

Själv så ska jag berätta för mamma nästa vecka (hon ska jobba i Ullared då, så jag följer med å går till gekås), jag ska nog berätta det på vägen dit så att hon kan tänka på det under dagen. (tar 1-2timmar dit)

Vänta… Hur gammal är du och ska du börja i en skola i Landvetter? Fr det gör jag xD

#5 Jag blir 14 i september ;)

Du ska nog inte bo hemma själv om du inte ens är 14 år fyllda, jag vet att det kan kännas coolt och så att du ska bo hemma själv med dina djur och sånt men jag tror inte det är en så bra ide. Tänk saker som din mamma brukar hjälpa dig med som du nu måste göra själv? Du kommer bli tvungen att bli vuxen när du bara är fjorton år. 

Vad säger din mamma om detta? Jag tror hon skulle vilja att du flyttade med henne och hennes pojkvän faktiskt.

#6 Okej :) vore ju kul om du börja i min skola o:) Men aja, slut på OT! Hoppas det ordnar sig med allt

Håller med Alicia, det är inte så lätt som det verkar att bo ensam. Du måste laga mat själv, tvätta, städa, se efter ekonomin, osv. 1000-2000 kr i månaden räcker ingenvart.

Går din mamma med på det så borde fan soc rycka in. Vem låter sitt barn bo flera mil iväg, ensam i en lägenhet med djur?! Tror knappast hon går  med på det men ändå.

#4 Jag vet att det är mitt liv och jag känner också fler som ångrar att dem inte bytt men det finns en del historia i min familj och jag vill bara att det ska gå bra nu, att mamma får ( för en gångs skull) skryta om något av hennes barn för det har hon aldrig riktigt fått göra. Men ag satsar nog på att gå klart gymnasiet och sen får jag helt enkelt se vad som händer 🙂 Kanske kan dra iväg till Indien och studera buddhism, titta på elefanter och leva i tystnad, inte vet jag 🙂

Hon kan nog bli stolt över dig utan att du ska behöva bo själv :)

Jag undrar med hur du ska klara dig med 1000-2000 kr i månaden, du ska ha väldigt tur om det ens räcker till hyra, sen ska du ju ha mat och annat som behövs. 2000 kr är ingenting om man ska bo själv, och sen kräva att din mamma ska betala för dig?