Jag var jättenervös och kände inte en kotte. Innan jag började kom jag på att väldigt många andra säkert inte känner någon heller. Alla vill skaffa nya vänner och alla vill lära känna varandra så var inte rädd för att gå fram och prata med folk, de blir säkert bara glada. Det finns väldigt många ensamma, vilsna människor de första dagarna :)

Gymnasiet var lätt bland de bästa åren i mitt liv!

Jag var sååååååååååååååååååå nervös!!

Men - gymnasieåren var lätt bättre än alla andra skolår. Det går snabbare än vad man tror, helt plötsligt står man där inför studenten och man är lyckligast i världen.

Var inte tillbakadragen, visa att du är en glad och trevlig person och prata med klasskompisarna så blir det bra ska du se :)

Jag är sjukt taggad inför att börja i gymnasiet! 😃 Ny skola och nya vänner. Jag kommer till nya skolan helt själv och jag ska också bo på skolan så då kommer det bli lite speciellt en vad jag är van vid 🙂 Men jag försöker se det positivt och jag är inte så nervös just nu men det kommer nog haha 😉

Jag var jättenervös, kände inte en enda person. Det slutade inte så bra för mig i första skolan så bytte efter drygt en månad. och DÅ var jag ännu mer nervös. Började i en klass som redan kände varandra. Men då gick det så bra, blev mottagen jättebra och fick många kompisar. 

Jag hoppade dock av av flera anledningar så börjar gymnasiet igen nu i år.. är absolut inte lika nervös, men känner iförsig en person. Men tänk på att ALLA är nervösa, det är en helt ny klass och skola för dom också ;)

Jag var halvnervös. Hade min bästa vän i samma klass och jag kände till skolan redan då min mamma arbetar där. 😛 Min klass var tyvärr sämst, men själva gymnasiet var kul! Är man glad och öppen får man inga problem att lära känna nya människor :)

Själv börjar jag högskolan i september och DET är jag riktigt nervös inför. Det är ganska långt dit (Malmlö och jag bor lite utanför Köpenhamn), jag känner ingen och det var ett tag sedan jag pluggade…

Jag var så himla, sjukt nervös och kände inte en människa! Kom dessutom försent, men det var för att dom hade skickat ut fel brev till mig då det hade blivit ändring på mötesplats…

Jag pratade på som aldrig förr, mina kompisar säger att dom inte kunde få stopp på mig.. Jag förändrades extremt mycket från flrsta dagen, men positivt!

Ska börja sjuan nu så det är rätt långt till gymnasiet men jag är jättenervös! Min klass är sämst, bara 2 normala och jag. Resten är åt skogen. Och inte ens min bästa vän kom i samma klass som jag :(
Men jag har 2 från min förra klass som är jättesnälla :)

Hahahah usch, min första dag..💔
Jag var nervig innan, men när jag väl skulle på tunnelbanan så kände jag mig lugn, visste att jag hade kontroll på läget. Så lyssnade på as lugn musik och slappnade av, var inte nervös längre.
Tyvärr var jag för lugn. Hoppade på tunnelbanan åt fel håll, åkte typ 10 stationer åt fel håll, insåg att jag var mitt ute i ingenstans, vände och åkte in till centralen som var det jag hade koll på liksom.
Då blev jag riktigt nervös, kände att alla skulle komma ihåg mig som tjejen som kom försent första dagen. Hahaha.
Men lyckades hoppa på tuben åt andra hållet, gick av vid rätt station, men då uppstod nästa problem.. Jag hade bara varit på skolan 1 gång och då åkte jag bil, det var typ 8 månader tidigare, så hade glömt helt var jag skulle ta vägen. Försökte leta runt lite, och ringde sen min pappa i panik o ba: "VAR ÄR JAG?!?!?"
Hahah när jag ringde slog klockan 08.59, man skulle vara där senast 09.00, annars blev man inte insläppt och kunde mista sin plats på skolan. Hade jag panik?? JA!
Men pappa guidade mig med hjälp av google maps hahah, och lyckades komma fram till skolan 09.03. Alla satt knäpptysta i salen, så kommer jag in där, och alla bara vänder sig om mot mig. Haha precis som i filmer.
Så det fanns 2 platser kvar, jag tog den ena och den andra var precis bredvid mig. 1 minut efter att jag kommit in i salen så kom det in en kille i salen, som också var försenad. Tänkte att det var ju as skönt, jag var inte ensam haha. Han satte sig på platsen bredvid mig och han blev faktiskt min första vän på gymnasiet. Vi hamnade i samma introgrupp och allt, sen när jag skulle hem så träffade jag honom igen på pendeln. Vi insåg att vi bodde i gångavstånd ifrån varandra.
Så min första dag började hemskt, men slutade rätt bra.
2 av personerna jag var med i introgruppen blev mina närmsta vänner, de andra i vårt gäng minns jag inte ens från första dagen.
Det jag vill komma fram till är att det är inte så farligt som man tror. Jag tror på att man ska våga och försöka att inte tänka så mycket. Det kommer naturligt. ^^
Alla var såå nervösa, hela första veckan så satt alla knäpptysta! Så man är inte ensam. :)

*Förlåt för uppsatsen ovan, men min första dag var rätt händelserik haha*

Jag har alltid varit jätte bra på att hantera stress, men kommer ihåg hur nervös jag var ändå. Fast jag längtade lite, för att för mig så var det en ny start. Ingen känner ingen, man börjar om från scratch. Första dagen så samlades alla i entrén och kommer ihåg hur alla satt ner och tittade när jag kom in. Iallafall så kändes det som det. Ropade upp en klass, dom skulle komma upp och följa mentorn och så gick det. Sen på rummet så skulle man berätta om sig själv och dom pratade lite lärarna. Sen gick vi hem :)

Åååh, jag kommer skämmas jättemycket! XD 
För på antagningsprovet så gjorde vi ju dramaövningar, vilket inkluderade att man skämde bort sig en del xD 
Menmen, finns inte mycket att göra åt det! Haha! Bara att ta det som det kommer, har redan 4 som jag känner sen tidigare i min nya klass, så det ska nog gå bra! Haha!

För att lära känna någon så måste man prata med dem. Händer det inte första dagen så kommer det första veckan iallafall, de flesta gymnasium och skolor brukar ha första veckan fylld med aktiviteter för att eleverna ska lära känna varandra. 🙂

Jag har som inställning att hälsa på alla, och prata med så många som möjligt utan att verka skum. 
Plus att på lunchen ska jag inte sitta med dom jag redan känner, utan med några av dom andra, annars blir risken att jag bara umgås med dom jag redan känner 🙂

Jag hade med mig min bästa kompis och vi skulle börja i samma klass, så det var inte så farligt för oss, men såklart var vi nervösa! Men se till att ta vara på tiden och njuta för det går så sjukt fort! Känns som jag precis började 1:an och nu ska jag helt plötsligt börja sista året! Vad hände där lixom haha :)

Det är klart man är nervös inför första dagen på gymnasiet!

Jag och min bästa vän började i samma klass och vi kände redan till skolan väldigt väl.
Men klassen mer eller mindre sög, vi lärde känna 2 andra tjejer och våran lilla grupp blev dom där "konstiga" som satt längst bak i ett hörn som ingen ville ha något att göra med, t.ex. om det fanns en ledig bänk bredvid oss så kom någon och drog den utan att säga något. 

Sen så bytte jag linje totalt och började om 1an på en annan skola där jag lyckades bli vän med den tjejen som lät och syntes mest i hela klassen vilket för mig är väldigt annorlunda, hon bytte dock till en annan linje på skolan sen och jag lärde känna en annan liten grupp i klassen som jag umgås med. 🙂