(X) Komma bort från familjen?
Vet inte vart jag ska börja men ja, min familj består av mej mamma och pappa (har även en hund också). Pappa hade ett företag förut och var väldigt upptagen med det vilket gjorde att han inte var så mycket med familjen. När han sålde det så blev han rätt så aggressiv och det går mest ut på mej och mamma. Tidigare har han hållt fast mej så hårt att jag har fått blåmärken när jag har försökt att ''fly''. Självklart håller han fast hårdare så att jag fick ännu mer blåmärken.. Fick gå med långärmade tröjor nästan hela sjuan… Gjorde även det för att jag skadade mej själv då, vilket fortfarande händer. Vet även att mamma också har fått blåmärken för samma anledning.
Så fort jag gör något som han inte vill blir han rasande och börjar skrika på mej, eftersom jag har ''lärt mej det'' från honom så skriker jag på honom i självförsvar och då blir det ännu mer bråk. Han stänger alltid av internet, tar min mobil, dator och ger mej utegångsförbud vid såna tillfällen. Det ska alltid ''bestraffas'' vilket gör att jag blir ännu värre och trotsar allt.
Varje gång han reagerar så vill jag alltid vara ensam men då ska han ALLTID ta upp en diskussion och göra mej argare.
Nu den senaste tiden har det varit mycket bråk och det blev ännu mer nu när dom har läst mina konversationer osv. Ikväll så skrek vi en hel del och det slutade med att jag sa: Pappa förstör mitt liv!! Fatta det nu då.
Då svarade mamma att jag förstör deras??
Well, jag kan väl försvinna då
Den senaste tiden har jag börjat klä mej mer i svart för att jag trivs i det och dom är helt emot det. Och jag skulle aldrig någonsin ''kunna komma ut'' om det skulle vara så då dom är helt emot sånt. Jag är så himla orolig över det. Dom vill att jag ska vara som ''alla andra''.
Jag har försökt hur länge som helst att få komma bort från pappa och jag klarar inte detta mer. Någon som vet vad jag kan göra, fosterhem eller något?
Åh, herregud vad jag känner igen mig. När jag läste detta kändes det som det lika gärna kunde vara jag som skrivit det. För någon månad sedan sa jag till pappa att han förstörde mitt liv och att jag ville flytta till fosterhem och då sa han typ "Ungjävel klaga inte du har det bättre än många andra..blablabla" Och ja, jag har det bättre än många andra men jag har det fortfarande inte bra.. Vet inte vad jag ska göra, så jag vet inte heller vad du ska göra. Men jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig, och att någon hjälper dig. Om du vill så finns jag här för att lyssna på dig om du vill skriva av dig eller nått. Bara att PM:a. Kram på dig❤️
Don't just sit there and hope to become something, fight for it.
gå till socialen och berätta vad som händer där hemma och vad din pappa gjort mot dig, att du inte trivs hemma och börjar må riktigt dåligt över det. Då kanske de kan hjälpa dig att hamna i ett fosterhem om det är de du vill, eller hitta någon annan lösning. Lycka till!
Små stjärnor lyser också i mörkret.
jag har bara en fråga först hur gammal är du? ingen förälder har väl rätta att ge en blåmärken! har faktiskt hänt mig med men om det är så jobbigt gör du som #2 sa tycker jag!:)
#1 Åh känner igen mej ännu mer! Han säger att jag är en bortskämd unge och borde hålla käften om det. Han brukar även kalla mamma bitch subba och andra saker jag inte ens vill komma ihåg.. Skickar ett pm asap ❤️
#2 Okej, tack! Hur når jag dom lättast? :)
#3 Jag är 15år nu och jag var omkring 12-13 när det började. Okej! :)
#4 Alla kommuner ska ha ett kontor som man kan besöka har jag för mig! Men leta upp telefonnumret och ring dem, så kanske ni kan boka en tid för att ses och prata om det 🙂
Små stjärnor lyser också i mörkret.
#4 Jaha, okej! 🙂
Jadu, att vara femton igen. Känner igen mig. Tyvärr är det nog väldigt vanligt och ännu mer tyvärr så är det svårt att råda bot på. Men prova att gå till skolkuratorn, som ska kunna hjälpa dig med vem du ska kontakta och hur det går till. Nog kan du gå direkt till soc också, men det är nog svårare att få något gjort då. Troligast är att de kontaktar dina föräldrar som enkelt kan förneka allt och sen blir du hemskjutsad och sen var'e klart. De har så sjukt mycket att göra, och även om det är vanskligt kan de inte ta allt på allvar eller göra vad de "borde". Har du dock en kurator i ryggen så blir det svårare för dem att låta bli att göra något.
Jag vill tipsa om stödfamilj dock, och inte fosterhem. Kommer det en dag då du ångrar dig kan det bli svårt att få flytta hem igen, och det kan bli rejält trist för dina föräldrar om du väljer fosterhem. Stödfamilj är en familj du åker till en eller två helger i månaden - eller oftare - och bor hos då.
"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"
![[JollyJustin]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kommenterar för att följa tråden men det är lite samma här fasst med mamma men hon håller ine hårt i mig men ja 2 av 10% likt är det.
Starta ny diskussion
