Kör på! Jag har ett långdistansförhållande med min pojkvän. Han bor långt in i Norrlands inlandsskogar, jag själv bor i Stockholm.
Det kräver mycket från båda personerna. Tilliten måste sitta till 100 procent.

Pengar är ett annat bekymmer, men jag tycker inte det ska stoppa kärleken.

Distansförhållanden har både bra och dåliga sidor. Känslan man får när man träffar sin kärlek efter att ha varit ifrån varandra ett tag är oslagbar.

Det jobbiga kommer när man är ifrån varandra. Svartsjukan kan komma att bli ivägen, men man får göra det bästa av situationen. Utan tillit så vill jag säga att ett distansförhållande inte funkar.

Men jag tycker du ska prata med tjejen och höra vad hon tycker.

För att hålla kontakten vid liv, så prata mycket med varandra. Skriv till varandra, använd skype så ofta ni kan. Kanske skicka bilder till varandra på helt egentligen ointressanta saker, men bara en sån liten sak kan göra det roligare, man får en inblick i varandras liv.

Lycka till! 🙂

#1 Ja jag ska se hur hon känner på den fronten🙂Vi skriver varje dag och skickar bilder, tack för tipset! :)

Håller med om att ni ska köra på! Är ni bara riktigt inställda på att få det att fungera så kan ni klara det.
Jag var 16 när jag träffade en kille från Kanada online. Nu, nio år senare bor vi tillsammans, är förlovade och har giftemålsplaner till nästa år. :)

Absolut kan du köra på! Jag flyttade till Norge i ett halv år (är halvnorsk), och bodde 100 mil ifrån min pojkvän. Vi hann inte träffas under det halvåret, men nu är jag tillbaka i Sverige igen och vi träffas betydligt mer. Men klart det funkar, det är bara vilja från båda sidorna som gör att det funkar!:)

Ja, tack

Tack så mycket för tipsen :)