Det var ju snällt att ingen har skrivit någonting

Många sov troligtvis när du skrev inlägget så du måste vänta lite. Jag tycker att annorlunda och konstig är en bra sak. Inte vara som alla andra. Ful tror jag inte att du är. Du skriver att du nästan inte har några vänner men då har du ju någon. Har du till exempel en kompis så får du försöka vända det till något positivt, "tänk om jag inte hade haft han eller hon som min vän". Det är väldigt lätt att om man en gång tänkt negativt så fortsätter man där. Jag vet inte hur gammal du är men du behöver inte stressa fram en pojkvän. Du måste ta tag i dig själv, älska dig själv innan du kan älska någon annan. Jag kan förstå att du vill ha folk som älskar dig men då måste du även ha plats att älska dom. Du måste även hitta rätt vänner, alltså kanske försöka träffa nya. Jag vet inte om detta hjälpte men hoppas det :)

Det är inget fel på dig, alla är vi olika!

Dom som mobbar har nog rätt dåligt självförtroende dom med, det är därför dom måste trycka ner andra.

Skicka jättegärna ett meddelande till mig om du vill prata ❤️

Du är inte oälskad! ❤ Jag säker på att både dina föräldrar och din bror älskar dig väldigt mycket, även du kanske inte ser det så tydligt. :) Försök att jobba lite med din egen självkänsla för att få den bättre. För jag är helt säker på att du är en jättebra person som verkligen är värd att bli älskad av sig själv, precis som alla andra är. Skriv lite listor på saker du faktiskt är nöjd med hos dig själv, kan vara både utseendemässigt och presonligheten. Berätta hur du känner för någon kompis du litar på, om du har någon. Eller kanske för någon av dina föräldrar. Det är ofta jättebra att prata om det man känner så att man får ut det. Husdjur funkar också bra att prata och gråta med, för att gråta är bra, då får du ut känslorna. Och ta hand om dig, gör saker du tycker om. Att vara ute i naturen är ofta väldigt bra för en själv också. Hoppas det hjälpte lite, du får gärna Pm:a om du vill också.

De va runt 40 som hade läst de utan att skriva något därför blev jag ledsen

Fy du ska veta att jag vill ge dej en bamsekram går själv i special skola🙂

#5 Sånt behöver du inte bli ledsen över. Du vet ju inte hur många av de 40 lästa som faktiskt läste det. Det kan ha varit folk som bara klickade in på någon random tråd. ^^

Okej :(

#1

Allvarligt talat, folk svarar om de känner för det. Du började med "Jag gör inte detta för att få uppmärksamhet" för att sedan ta illa upp när ingen svarar mitt i natten.

Ta kontakt med en psykolog och eventuellt med en läkare för att påbörja behandling med SSRI-preparat eller andra antidepressiva läkemedel.

Du lever ett liv och därefter är du död. Medellivslängden för kvinnor är 84 år i Sverige och döden varar i en evighet. Det finns ingen anledning att söka döden, den kommer snart ändå. Så lev medans du kan.

#9 Håller med dig med allt förutom preparaten. Skulle rekommendera till TS att försöka lösa det utan preparat först och sen kanske överväga det med psykolog. Men annars så håller jag med :)

Jag "känner" TS irl och hennes föräldrar är inte de mest förstående vad jag fattat det som.

Att vara ledsen över att gå i specialskola/särskola är inget att vara. Då ser du att det finns folk som är precis som du.

Jag går i särskola, jag älskar det. Jag ser folk som är precis som mig, har något problem och är mer eller mindre efterblivna(<3), det är kul, det gör skolan så mycket lättare att se att det faktiskt finns folk som är precis som mig, att jag inte är ensam. 

Jag är bipolär och kan bli redigt deppig, självmordbelägen m.m. och det ända jag kan tipsa om att göra att sätta på musik du verkligen gillar, rediga ut dig själv och bara tänka, kanske läsa lite och sedan fokusera på vad du verkligen gillar med dig själv, kanske ta en skogspromenad med Skippy? Sedan bara tänka positivt och göra saker du gillar, kanske förändra något, kläder, smink o.s.v. och bara hålla undan negativa tankar, även om det är svårt.

Tack SM/#11 

Jag trodde du gick i vanlig klass men så fel jag hade. Man kan säga att jag gick i en klass mellan särklass och "vanlig klass" nivå. Med några års intregitet i vanlig klass. 

Men ska försöka tänka att jag inte är Misslyckad men de sitter så djup i mig själv :(

#12 Jag har gått i vanlig klass i 9 år, fick nog, sket i att gå till skolan och hamnade i särskola och jag älskar det haha. Det är/var det samma för mig, men när man väl hittar något man tycker man är bra med en själv blir det lättare.

okej :)