Okej, för att börja så ni förstår så gjorde jag en väldigt speciell grej på min och min pojkvän halvårsdag.

Det var mörkt, och jag sa att jag bara skulle ut och fixa en grej medan han kollade på film. Jag gick ut på en liten tja, "fyrkant" med plattor  ca 2x2m stor, där lade jag ut sittunderlag och ovanpå det lade jag filtar och ställde ut ljus och hade förberett en liten kärleks förklaring som jag skulle säga efter att jag spelat låten "Your call - Secondhand Serenade" 

Han började gråta, jag började gråta och vi bara stod och höll om varande och sa hur mycket vi älskade varandra.

Nu är det dock så att vi bråkat väldigt mycket och jag är rädd att jag håller på att förlora honom, men det är inte säkert- han älskar mig fortfarande fast han orkar inte visa det eftersom jag vart rent ut sagt en bitch. Jag är så sjukt rädd att förlora honom och jag hade ett förfärligt förhållande innan detta och det har gjort att jag har vissa problem i förhållande som han även vet om. Min tanke nu var då att jag skulle göra detta igen, fast på ett annat vis- bara för att be om ursäkt typ. Då hade jag tänkt göra så här:

Förberedning: Lära mig spela Your Call - Seconhand Serenade på gitarr samt för första gången sjunga för en levande människa. (Han har alltid velat höra mig sjunga, så ska försöka bekämpa rädslan.)

Det är mörkt, jag sitter uppe på utbuktnaden i berget på trädgården. Jag har lagt ut lite filtar jag kan sitta på och tänt miljarder ljus runt omkring. Jag ber honom komma ut och hålla för ögonen. Säger: Du får öppna ögonen så fort du hör nåt annat än min röst. Och då ska jag samla modet och börja spela låten samt sjunga. Sen efteråt ska jag säga nåt liknande det här:"Älskling, jag älskar dig mer än nåt annat här i världen- du betyder så mycket för mig och just därför är jag så jävla ledsen att jag betett mig som en kontrollerande, överbeskyddande och orolig flickvän. Jag har bara varit så rädd att jag vart på väg att förlora dig, och det vill jag verkligen inte. För jag hoppas på en framtid med dig, där du är mer än min pojkvän. Jag säger det för att det känns så rätt- jag har aldrig varit så kär i dig" bla bla bla osv.

Är det alldeles för överdrivet? Jag har verkligen vart konstant ledsen och arg på honom, men bara av ren kärlek.

Bifogar en bild på hur berget ser ut, tyvärr tog jag den nyss och den är mörk, men man ser den lilla "plattformsliknande" saken som sticker ut. Där hade jag tänkt sitta och sjunga.