Tycker om honom men känner honom inte
Jag har gått och fattat tycke för en liten kille. Det värsta är att jag inte känner honom längre, kände honom en gång men inte längre.
För att dra en historia kort så gick vi i samma klass på låg/mellanstadiet och måste säga att redan då hade jag några små känslor för honom haha. Vi började på olika skolor i 7an men han fortsatte vinka och säga hej till mig. Nu är det 7 år sedan vi slutade 6an och än idag säger han hej och vinkar.
Vet inte varför jag ens har känslor för människan. Jag känner honom inte.
Nu kommer ni säkert säga "Prata med honom, visa att du är intresserad" men jag vet inte om jag är beredd på att gå tillbaka i tiden, så där sju år? Han umgås i princip med de människor som gick i vår klass/parallellklass på den tiden, snacka om weird om jag kommer dit helt plötsligt. Dessutom jag har ganska så nyss börjat se framåt, ska jag då förstöra det genom att gå tillbaka till gamla minnen och människor igen? 😐
Vet inte vad jag ska göra, seriöst. Håller på att gå sönder.
Du går väl inte bakåt bara för att du träffar gamla vänner? hur resonerar du då? om du nu gjort någon drastisk ändring i din livsstil eller dylikt så ändras ju inte det bara föra tt du träffar gamla vänner🤔
Du lever för mycket i dåtid när det kommer till detta..
Ni har ju båda förändrats drastiskt på 7 år, så det är ju självklart att det kommer att vara annorlunda. Ni behöver inte ens prata om det som var för 7 år sen. Visa att du är intresserad av att bli vän med honom till en början, och fokusera på NU och FRAMTIDEN.
Jag tänker inte så mycket på 'oss' och dåtiden utan tänker mer på hans umgängeskrets. Alla har ju självklart förändrats men jag vet flera av dem som har något emot mig av olika anledningar. Det är alla "dåliga" minnen som jag inte vill få tillbaka, har precis blivit av med dem.
fråga om han vill träffas utan domdå ? 🙂
Jo självklart men nu tänker jag lite längre fram i framtiden. Okej, lite väl långt fram kanske.
Äsch vafan, borde börja ta dagarna som de kommer istället. Framtiden är framtiden, inget att oroa sig för nu huh.
Taaaack 😃
#5 Bra inställning 👍
När jag säger att du ska leva i nutid och framtid så tänker jag mer på att du ska fundera på fördelarna med vad som händer i framtiden om du agerar i nutid, så att säga 🤦♂️
#6
Nu ska vi se om jag hängde med där.
Ska jag alltså tänka positivt om framtiden? 🙂
Funderar lite bara på hur jag visar att jag är intresserad? Är väldigt blyg tyvärr.
Kör som man gör när man är modern och surfa in på fejjan och skriv till honom? Eller om du kanske har hans nummer, messa? Du kan ju även fråga om hans nummer om du vill det! Jag menar, börja med en kompis relation till att börja med, förhasta ingenting! Tänk om du kommer på att du inte gillar honom när vi väl har blivit kompisar? Då är det lite konstigt om du har raggat på honom innan ju.. Men som sagt, satsa på att prata med honom!! Våga fråga saker som du vill veta om honom, lär känna varandra! Skit i vad hans vänner tycker, stå på dig!!
Jag är vän med honom på facebook men han är nästan aldrig inne, han visas inte i chatten och känns fett efterblivet att skriva ett meddelande av någon anledning.
Hans nummer har jag ju då inte, vi har inte pratat med varandra på ungefär sju år.
Och självklart tänker jag börja med vänskap. Kan väl lika gärna säga att det här är första gången jag någonsin i mina arton år känner så här för någon så vill inte direkt bara kasta mig in i något och inte ha någon koll över huvud taget.
Tack för tipsen. Måste bara samla lite mod och klara av att prata. Han stod precis utanför busskuren idag med några kompisar men jag klarade verkligen inte ens av att kolla på honom. 😐
#7 Ja men typ 🤪
Tänk positivt om framtiden, men planera för idag 👍
Måste bara säga att han vet. Kompisen skickade ett sms till honom förut, lite väl tidigt på dagen kan jag tycka då han fortfarande var i skolan så de runt om vet ju om det.
Men whatever.
Ville egentligen börja med vänskap men jag vågade inte ta kontakt med honom och nu fick det bli såhär. Får se vad det leder till! 🙂
Har inte läst inläggen men..
Du är inte kär i den personen du tror. Han du är kär i finns inte. Du är kär i hur han var då, inte hur han är nu. För jag lovar dig, han har förändrats sjukt mycket på 7 år så när du väl träffar honom kommer du säkert bli besviken, du kommer inse att du gått runt och varit kär i en person som inte finns. Så tänk på det, men du kan ju självklart träffa honom om du vill och se vart det leder. Fast om jag var du skulle jag bara gått vidare och träffat nytt folk och nya förälskelser🙂
Don't just sit there and hope to become something, fight for it.
Jag har pratat en del med min vän. Klart att han har förändrats, det har ju jag också men de små sakerna som gjorde att jag tyckte om honom då finns tydligen fortfarande kvar.
Det lär dock inte hända något nu ändå, men jag tror inte att jag hade legat i sängen, käkat glass och gråtit om det inte vore för att de sakerna fortfarande lever kvar.
Vill bara inte veta hur awkward det kommer bli när man typ står på stationen eller sitter i samma buss. 😕
Måste bara säga att jag har snackat med honom på facebook hela eftermiddagen!
Meeeen dock bara om skola och musik. Vafan ska man snacka om? Har alltid umgåtts med killar som frågar frågor, men han är hopplös. 😕
Ooooh!! Hur går det?
Har inte pratat med honom sen torsdags tyvärr och jag vet inte om jag vill/vågar skriva till honom igen. Känner mig bara jättedum.
Vad får dig att känna att du inte vill eller vågar?
Jag tycker du kan satsa, det kan verkligen vara en chans för livet. Jag menar, vad är du rädd för? Inte så att du kommer förlora speciellt mycket om det inte går bra. Jag vill jätte gärna höra om hur det går för er faktiskt!
Dum? Du är verkligen inte dum! Han har ju inte direkt visat att han inte vill ha med dig och göra? Ni har ju pratat. Jag tycker det är jätte bra att du har börjat prata och skrivit och fört konversationen, han kanske också är lika blyg för dig? Glöm inte att ge dig själv creed för det!! Det är du som varit modigast.
Lycka till och fortsätt uppdatera mig :)
Antar att det hela bara har med osäkerhet och rädsla att göra. För det första så är det här området helt nytt för mig, jag må ha levt i 18 år men det här har aldrig hänt. För det andra hatar jag att ta kontakt med nya människor. Att jag egentligen skrev till honom var nog det största steget jag tagit på flera år även om det var genom datorn.
Och du har rätt, jag har inget att förlora, inget alls faktiskt. Och ja, hade han inte velat prata med mig så hade han inte skrivit, eller hur?
Kanske borde skriva till honom igen men det blir bara så sjukt awkward, vad ska man skriva? Lyckades locka fram lite svar ur honom men så snart han inte riktigt visste vad han skulle säga bllev det bara ett "haha:p" (trodde jag skulle döda honom för alla ":p" han gjorde :)))))
Det jag är mest rädd för är första gången vi kommer "ses" (alltså se varandra vid bussen och så vidare). Förra veckan var en bra vecka men nu kommer det en ny och jag är helt galet rädd haha
Pma mig!!
Här kommer jag å säger bara, följ ditt hjärta. Om du har känslor för honom tycker jag det är dags att prata med honom igen. Försök bli vänner och sen kolla om det går längre:) det är vad jag hade gjort, men jag e ju inte du
Här kommer jag å säger bara, följ ditt hjärta. Om du har känslor för honom tycker jag det är dags att prata med honom igen. Försök bli vänner och sen kolla om det går längre:) det är vad jag hade gjort, men jag e ju inte du
Sant. Skrev till honom igår, han svarade någrattimmar senare och jag visste inte vad jag skulle skriva så min kompis startade en gruppchatt haha. Fått sagt några ord till honom iallafall. Ska se om jag kommer på något bra att snacka om så jag kan skriva till honom själv!
Tror faktiskt att jag ger upp. Det har bara gått en vecka men jag fick precis en väldigt konstig känsla av att det bara inte skulle gå. Visst, jag skulle kunna tänka mig att vara kompis med honom men samtidigt känner jag bara hur awkward allt kommer att vara.
Kommer fortsätta prata via gruppchatten så får vi se. Just nu känns det som att han tycker att jag är otroligt irriterande och jobbig 😛