Låter som att det är bättre att du väntar med ett förhållande tills du har slutat skolan. Men sen blir det kanske högskola några år, och sen blir det jobb. Kanske bättre att vänta tills pensionen…
My point is: Om du har känslor för killen och han har känslor för dig är det väl värt ett försök? Vad spelar det för roll om man inte hinner umgås varje dag, eller ens varje helg? Älskar man verkligen varandra så klarar man av sådant. 
Jag och min sambo har varit tillsammans i nio år. Sex av de åren var på distans med hela Atlanten emellan och vi kunde inte ens ses en gång om året. Men det spelade ingen roll för vi älskade varandra och då fick det bara lov att fungera. Nu bor vi tillsammans sedan tre år och vi har inte en sekund ångrat att vi valde att satsa på förhållandet trots att allt verkade omöjligt.

#1 För att jag inte klarar av distans. När vi var tillsammans så träffades vi 3-5 dagar i veckan, och det var underbart. Vi träffades 3 gånger under sommarlovet vilket gjorde att vi blev "stela" och liksom.. ja, hur man nu ska förklara, så fort vi sågs efter det. Bara p.g.a att vi inte träffades så ofta under sommarlovet.

Innan P smsade honom har jag alltid tänkt att jag måste glömma honom, för att det är bäst så. Han vill också kunna träffa mig så ofta som möjligt.. och det går ju inte att ordna..

#2 Det låter som att du redan har bestämt dig att inte satsa på förhållandet. Då är det bäst att låta honom veta det med en gång så att han kan kommer över dig och inte gå och hoppas.

Jag tycker det låter som att ni skapar problem som inte finns. Du vill vara med honom, han vill vara med dig. Ditt schema krokar sig? Vafan, ge det en chans iaf om båda vill. Prova! Kanske känner ni båda efter ett tag att det inte funkar, eller så kommer ni på att det faktiskt funkar skitbra. Ni ska ju inte kasta allt i sjön innan ni gett det en ärlig chans. Att man går i gymnasiet tycker jag låter som en sjukt dålig anledning..

Om ni inte kan ses varje dag så får ni ju hitta andra lösningar, ni kan ju prata med varandra ändå. Ring eller skypa, det är inte samma sak men omständigheterna kommer aldrig vara perfekta. Vill man ha ett förhållande får man kämpa lite och anpassa sig också, allt kommer inte serverat på silverfat.

#4 Du har visserligen rätt. 
Men om vi nu försöker igen, och det inte fungerar, så måste jag gå igenom denna processen igen.. och den är redan tillräckligt svår för mig.. 

#5 Jo, du har rätt.. 

Jag har beslutsångest helt enkelt..

#6: Och om det fungerar så har du kastat bort möjligheterna med kanske världens finaste kille. Du vet hur man säger, man ångrar bara det man aldrig gjorde.

En gyllene regel är att man minns bara det som var bra

Nu verkar ju tiden vara det problematiska, inte att han var ett asshole! Men om du kände att tiden inte räcker till så kommer den inte göra det nästa gång ni provar heller och det hela blir mer utdraget

det tar i regel bara nån månad om man inte tar kontakten och drar ut på det hela tiden, sen fortsätter livet som vanligt utan den tryckande känslan

Vi kan ju alltid snacka i telefon, via sms, på fb eller skype när vi inte träffas.. och jag antar att jag skulle kunna åka till honom direkt efter skolan när jag slutat, och ta något 19 tåg (går inte att använda kortet efter 19.30, skolkortet) när jag vill träffa honom om man säger så..

#9 Även om man inte hinner träffas lika mycket/länge som innan, så går det alltid att hitta lösningar. Såna här problem kommer alltid finnas i alla förhållande, ibland kan man ses väldigt mycket, ibland mer sällan.

Jag är ihop med en just nu, han bor nog mer än 3 mil ifrån mig, vi skypar och skickar bilder fram och tillbaka :) vi har bara träffats en gång (visserligen har vi inte varit ihop så länge men vad jag kan se just nu kommer vårt förhållande funka) men eftersom båda har samma intresse kan vi ses på olika mässor eller konvent :) Har ni något sådant intresse kanske ni kan mötas där?

Vet inte om det här hjälpte dig, men jag får hoppas att du hittar en bra lösning snart! ❤️

#11 Tack för uppmuntran. 

Jodå, vi har väl intressen gemensamt. Men han bor bara 13 minuter ifrån mig med bil och 7 minuter ifrån mig med tåg. Så det är ju i sådana fall om jag åker direkt till honom efter att jag slutat och stannar ett tag.. all tid ska man ju ta vara på, sägs det ju. Så spelar ju ingen roll om det bara är någon timme som vi träffas..

#12 se där ja :) det låter ju som om du har kommit på en lösning, och du har ju tur att han bor så nära, jag kan göra vad som helst för att möta min kille!

Lycka till ^ ^

#13 En sak som jag stör mig på dock är att jag inte har ett fritidskort, så jag kan inte åka på helger.. och jag är typ pank nu, väntar på mitt studiebidrag, haha :c suger. Måste hitta ett jobb x)

#12 Om du kallar det distans, vad räknar du då som normalt? :S

#15 jag är inte säker på vad du menar men inget avstånd kallar jag "normalt" :) bara det att hon har det närmare än vad jag har till min kille  ^ ^

#16 Tidigare sa TS att hon inte klarade av distans. Det tolkade jag som att killen bodde långt bort.

#17 å, glömde det…. 

förlåt om TS nu tog illa upp :c

#15 Jag sa aldrig att det var distans, jag sa det bara så för att du sa att ditt var distans. Ren reflex, menade det inte så direkt :P fråga inte varför, gjorde det rörigt för mig själv också. Förlåt!

#19 Aha, ok. Då låter det lite mer rimligt. :P 
Nej, det är nog många som inte klarar av distans. Vi var ju inställda på det redan från början eftersom vi träffades över nätet. Men om man träffas "på riktigt" och sen måste vara åtskilda så kan det nog bli desto jobbigare. 

Jag tycker du ska prata med killen och se hur han känner ang situationen för att se om ni båda är redo att lägga ner den energi som krävs för att få ett förhållande att funka. Om det sen finns möjlighet att ni sover över hos varandra även i veckorna så får ni ju träffas lite mer. Men där spelar ju föräldrarna in också antar jag. Men om känslorna finns där hos er båda så tycker iaf jag att det är värt ett försök, det kan ju faktiskt hända att ni blir livskamrater, och sånt vill man ju inte slösa bort! :)

#20 Jag pratar med honom nu. Får se hur det blir..

Vi har sovit över en gång tidigare, jag sov hos honom då. Men det var under sommarlovet. Det gick bra, sov i samma säng. (och nej, båda är oskuld, och vi har inte tänkt på sex än, så ja xD .. bara göra det klart för folk!)

Jo, du har ju rätt där..