och varför vill du inte väga dig?

Eftersom du inte är myndig så tror jag att enda sättet att slippa är om dina föräldrar säger att du inte ska vägas. Men vet inte riktigt hur det funkar…

De vill ju ha koll på din viktkurva och så. Ingen får veta vad du väger (varför det nu ska vara hemligt? Eller har jag uppfattat det fel?) plus att du själv behöver ju inte se hur myckt du väger, om du inte vill det.

#1 Hatar min kropp och bara att gå upp på en våg..nej..det går liksom inte och även om jag inte får se hur mycket jag väger får det mig att må dåligt. 

#2 Okej! 

#3 Jo jag vet men som jag skrev till #1, det känns verkligen jätte dåligt.

ok så varför hatar du din kropp? är du överviktig? eller vill du inte få svar på något du kanske redan vet - att du under en period kanske har gått upp eller gått ner mycket i vikt? Känner du att du är i obalans? 

då kan ju sköterskan hjälpa dig, det är ju bättre att man öppnar ögonen för ett eventuellt problem och tar tag i det om det nu är så. 🙂

Du kan ju säga till att du inte vill veta vad du väger. Titta bort medan du väger dig och be henne att inte säga något till dig.

Vikten behöver hon veta för att ha koll på din hälsa och utveckling. Ja, sköterskan har tystnadsplikt och kommer inte visa eller tala om för någon annan som inte har med det att göra. Är du missnöjd med något kan du ta chansen att prata med sköterskan.

Testa att säga till skolsköterskan att du inte vill väga dig och se vad hon säger, värre än så är det inte och då får du svar på om du måste väga dig eller inte.
Det är ju inte så att du inte får säga att du inte vill väga dig.

Ingen kan tvinga dig att väga dig, dom kanske kommer till att föreslå att du kollar bort medan du väger dig. Men alla jag känner som inte velat väga sig har sluppit

#5 Lång historia och egentligen vet jag inte när det började. Blev utslängd från pappa/stack där ifrån (mina föräldrar är skilda) i våras och började känna mig värdelös, som att ingen ville ha mig men jag tror jag kände så utan att ens veta eller märka det själv. Saknade människor från pappas liv (har inte träffat min 25-åriga storasyster sedan jag lämnade honom vilket är ett halvår sedan) Blev tillsammans med en kille som jag tyckt om i nästan 3 år och jag var överlycklig och vi var så lyckliga tillsammans (han och jag går på olika skolor). Skolan började och det var nya lärare, nya klasskompisar (nya klasser nu i 7an men jag kom i samma klass som mina 2 bästa vänner så det är ju lugnt), ny skola, nya tider och allt det gjorde mig väldigt trött. Det kom in en annan person i killens liv som tydligen betydde mer än mig och det fick mig att må ännu sämre och ja..det tog slut. Det fick mig att må ännu sämre. Det kändes som det blev bättre i en vecka men sedan fanns det en kille i klassen som jag tyckte om men sedan så fick jag veta att han var tillsammans med en annan tjej och det fick mig att mår riktigt riktigt dåligt och det gick nerför igen men nu nu tror ajg det börjar bli bra igen, eller jag vet inte. Vet ingenting längre och jag litar inte på någon, speciellt inte mig själv. Så ja, allt som händer blir bara kaos och någonstans här på vägen så började jag verkligen hata allt med mig själv och då min kropp och mitt utseende också. 

#6 Ja jo, men jag vill liksom inte väga mig, det är det som är grejen liksom.

#7 Vill inte prata med skolsköterskan om att jag inte är nöjd med min vikt och så.

#9 & #8 Hoppas ju verkligen att hon förstår eller så liksom.