Jag har aldrig varit på dejt men…

…första gången jag träffade min dåvarande kille så vågade jag inte träffa honom utan han fick gå hem till mig med min vän och jag kramade honom fort och sprang ner och gömde mig i panik ahahha.

Haha, rolig historia..

Vi har smsat & snackat en hel del på facebook, till slut frågade han om vi inte kunde ta en fika. Till en början tvekade jag som fan, men sen tänkte jag. '' Vad är det värsta som kan hända? '' Jag kommer ju inte dö om killen är tråkig. Så jag svarade ja & sen träffades vi.

Det var väldigt stelt & pinsamt till en början men heter man Alicia och är en väldigt pratglad liten flicka så blir det att min mun går i 180. Vi hade det trevligt och så, det blev några träffar senare med men vi klickade inte riktigt på det sättet. Men idag är vi vänner :)

Gick på med en grabb på bio jag var kär i. Han bjöd mig på bio och sen resturang så det var mysigt. ❤️ Det var typ 1,5 år sen, sen dess har vi gått på bio väldigt många gånger haha.

Dejt, hm.. Dejtade aldrig min första pojkvän, aldrig min andra heller har jag för mig. Min tredje pojkvän och jag gick på "dejt" första gången på restaurang och bio. Mysigt!

Haha, min historia om hur jag träffade min karl är helt sjuk egentligen. Vi var från början vänner (eller lite smått kära kanske) över internet efter att ha pratat på ett annat forum. Vi bestämde efter att ha känt varandra i en månad att träffas på riktigt, problemet var att det var 50 mil mellan oss. Som tur var så bor min pappa lägligt till så att båda fick åka mer eller mindre lika långt, men då uppstår följande situationer:

1. Vi ska träffas hemma hos min pappa OCH resterande familj som ändå skulle dit. (Annars är min familj helt splittrad till olika städer)
2. Denna längre resa för honom gör att övernattning är det mest logiska.
3. Vi ska hämta upp honom på tågstationen i bilen som min mamma kör, samt min syster som passagerare.

Så ja… Första ögonblicket jag ser honom är på tågstationen och samma minut ska han in i bilen med halva min familj där. Ett helt ogenerat Hej hej!👍 från min mamma och syster medans man själv sitter tyst som en näbbmus och gömmer sig i jackluvan. Väl därhemma så vankas det middag och när vi blev lämnade ensamma på övervåningen i soffan så var det nog det mest awkward ögonblicket någonsin. Men men, vi delade på en säng samma natt i eget rum och inget mer med det egentligen, MEN dagen efter så ska min familj passa på att hälsa på mina farföräldrar. Givetvis så hänger ju vi med, och det hela blir inte bättre av att farfar stolt visar en gammal slideshow från min pappas barndom när han springer runt halvnaken på gården bland höstackarna.😭 Fatta vilket första intryck, och att träffa halva min släkt på detta vis första DYGNET vi någonsin ses!

Men detdär var 4 år sedan nu så det visar väl på att han inte blev bortskrämd. Kanske lika bra att han härdas direkt 🤪
Edit: Shit vad långt inlägg, beundrar verkligen de som orkade läsa alltsammans. :S

Första dejten med ens partner?

Det var ju då i typ april 2011, när Mads kom till Sverige för att hälsa på mig. Vet inte riktigt ad som var dejt och inte eftersom vi var tillsammans hela tiden. Men vi gick på ett friluftsmuséum och satt och myste i en park. Sen gick vi hem till mig och såg på film/TV hela natten och pratade om allt möjligt. 😃

(vet inte riktigt om det var en dejt men whatever) ;)

Det var förra sommaren. Vi hade gått i samma klass i tre år och hade alltid tyckt att han var söt o så.. Frågade han en gång om han ville träffas utanför skolan och han sa ja, blev så förvånad, haha. 

Vi cyklade runt i staden och pratade och sen gick vi en runda i skogen och bara satt där o pratade om bilar och naturen mm. När vi skulle hem fick jag min första kyss och ja, det var ju lite akward men men… Jag var så glad den dagen, hade mått ganska dåligt men han fick mig att bli kär o glad. 

Tyvärr blev det inget mer efter det :P Gillar honom fortfarande lite men vet att han inte känner samma.

Dejtar man i Sverige? haha 😉

Min första dejt med min nuvarande kille gick till så att vi messade jättemycket (24/7) och besämde sen en dag, jag väntade utanför en galleria i början av stan och kom dit riktigt tidigt för att jag skulle slippa leta upp honom. När kan kom så frågade han "Fryser du? :)" för de va så kallt. :3 Vi sa inte ens hej utan de va så naturligt, som vi hade känt varandra jättelänge.. sen gick vi och tog en fika och pratade i flera timmar och jag kunde inte sluta le och verkligen lyssna på honom. Sen gick vi hem till mig och jag lagade mat och vi kollade på The Human Centipede, sen fick en en puss :D Sen åkte han hem :(

Men nu har vi vart ihop i 8 månader och allt de dumma och negativa han gör väger ändå mindre än min kärlek för honom. Även om man vill ändra på massa smått så älskar jag honom! :)

Aldrig dejtat riktigt. Men träffats och hittat på saker med folk och själva. Men aldrig officiell dejt.

Åkte upp för att träffa min nuvarande sambo för mer än 2 år sen. Vi var bara vänner. Vi skulle träffa några av hennes vänner och ha tacokväll med lite alkohol. Allt var nervöst men "festen" gick bra. Eftersom sovplatser inte var tillgängligt för alla fick vi dela säng. 

Åkte hem dagen efter och det blev väldigt tyst en period. Men en dag hörde hon av sig och undra om hon fick komma till mig. Så vi hade en myshelg för oss själva innan hon åkte hem igen. Vi blev kära direkt i varandra. Och det tog inte lång tid för än vi blev ihop. Då hade vi varit vänner i kanske 10 månader över internet innan dess.

Idag bor vi ihop. Jag jobbar och hon pluggar. Vi njuter av livet och spelar tv spel, glor filmer och hittar på annat utanför hemmet :)

Mitt längsta förhållande jag haft så var därför jag bestämde vi skulle flytta ihop för kändes rätt efter lite mer än ett år. Samt att det är den enda partner jag litar på och har litat på till 100%.

Har bara varit på en dejt i hela mitt liv, och det var i påskas.

En jobbarkompis till mig hade en kompis som tyckte jag var snygg, så hon "fixade ihop" oss, det blev snackisen på jobbet (alla, tom mina chefer visste om det) och ja. Jag lade till honom på facebook på skoj, och sen började vi skriva lite, bytte nr osv. Sen ville han träffas och jag har sjukt svårt för att säga nej till sånt, så jag sa ja. Så på långfredagen (av alla dagar!) så bjöd han mig på restaurang, vi satt och snackade och det var rätt konstigt, men han var ändå ganska lätt att snacka med för att vara första gången vi träffades. Men sen blev det inget mer - nu ses vi nån gång ibland och hälsar, men inte mycket mer än så. Och mina jobbarkompisar tycker fortfarande att det är himla kul ;)

#8 En dejt är en träff med någon man är intresserad av. Man kan se en film eller gå på promenad, måste inte direkt vara ett restaurantbesök med blommor och hela köret ;)

Så ja, självklart dejtar man i Sverige!

Min nuvarande pojkvän hade skrivit väldigt mycket till mig på facebook, sedan började vi smsa osv. Vi träffades väl första gången på Madison, ett "disco" :) Han var lite full och pratglad, så vi satt utanför och snackade. 

Sedan bjöd han hem mig en annan dag, vi fikade och sådant, mysigt! 

MEN, vi skulle bara vara vänner. (Var dock småkär i honom hela tiden) 

Vi var vänner i 2 månader, sedan blev vi tillsammans. :)

Klart man dejtar i Sverige!

Har varit på massor av dejter genom åren, haha. En vanlig fika tycker jag nog mest om, men annars bio, middag, drinkar, en promenad etc.

Hm, dejt och dejt.. Kan ta ett exempel, från i onsdags! :) Jag har ett tag haft mycket kontakt med en jättefin kille. Vi har mest smsat, men jag vet mycket väl vem han är och vi har sprungit på varandra nu det senaste, eftersom vi numera går i skolan i samma lilla stad. Hur som helst så bestämde vi oss för att ses och ta en kaffe. Jag var jättenervös innan - just för att jag inte visste hur det skulle bli. Det hade känts ganska obekvämt om det inte alls kändes bra, haha, eftersom vi har lite gemensamma vänner och stöter på varandra på stan då och då. Men det gick jättebra!! Fick en lång kram direkt, samtalen flöt på, och efter kaffet tog vi en promenad ner i hamnen. Sedan gick han med mig till bussen och satt och väntade på den tillsammans med mig. Det var bara jättefint alltihop. Och vad som hände sen? Tja, jag är bjuden hem till honom på middag i nästa vecka för att vi ska hinna umgås innan jag åker utomlands. Så jag får väl säga att det inte kunde gått så mycket bättre. :)