(VARNING FÖR LÅNGT) Aaa. Jag har ingen annan att fråga eller prata med om det här på ett ärligt sätt, så här kommer det. Min pappa sitter i fängelset och är just på väg att komma hem. Nu bor han hos en familj och kommer hem till oss (mamma och jag) varje fredag och stannar tills på måndagen. Det kommer bli längre och längre permissioner* och till sist kommer han inte åka tillbaka om ni fattar vad jag menar. PROBLEMET är att jag känner att jag egentligen inte har en aning om vem han är. Det kanske låter konstigt, men det har alltid varit jag och mamma, ingen annan. Jag minns inget av honom föns nu när han börjat komma hem i år och när vi varit på besök hos honom (började när jag var sju-åtta) i fängelset. Han har suttit där så länge jag kan minnas, och om jag inte har helt fel åkte han in när jag var fyra typ. Ska jag vara okej med att han helt plötsligt ska vara med i vårt liv? Jag vet att många har skilda föräldrar och då plastföräldrar, och att det kanske är ungefär samma sak när dem flyttar in, så en annan fråga är: Är jag självisk som inte vill att han kommer hem? Mamma pratar ju ofta om hur mycket hon längtar tills pappa kommer hem och hur mycket hon älskar honom. Mina två bästa kompisar vet om detta (jag berättade det strax efter jag börjat i deras klass i femman och litat på dem, trots att mamma sa att jag inte fick för att pappa snart skulle komma hem - vilket han då inte gjorde), men det känns konstigt att prata med dem om det, som om jag lämnar över mina problem på dem, och det vill jag inte. Det är ofta jag får höra av mina släktingar och pappas/mammas kompisar: Visst blir det kul att Fredde kommer hem snart? Längtar du inte? Och varje gång svarar jag Ja, för vad ska jag annars säga? Att jag inte alls längtar? Att jag INTE vill att han ska flytta hem? Behöver lite vägledning här, så snälla hjälp :(