Om man skär sig så är det allvarligt. Även om det finns de som skär sig ytligt bara för uppmärksamhet, så är det ändå ett rejält rop på hjälp att man är så desperat efter uppmärksamhet att man gör illa sig själv. Därför ska du definitivt anta att det är allvarligt.

Det du kan göra är att sätta dig ner med henne, och fråga hur hon mår, och säga att om hon behöver prata med dig så finns du där. Det går tyvärr inte att tvinga någon att erkänna att de skär sig, men det går att låta dem veta att man finns om de behöver en. Sedan kan du avvakta ett tag, men om det inte blir bättre så kan det vara bra att fundera på om du ska prata med någon vuxen om det, t:ex hennes föräldrar eller kurator på skolan eller så.

Tack

Om ni går på samma skola , berätta för skolsköterskan eller skolkuratorn. Det är viktigt att vuxna får reda på det här så fort som möjligt så att din kompis kan få hjälp snarast!

Ju längre man har ett självskadebeteende desto värre blir det och desto svårare blir det för din kompis att ta sig ur det.

Det gör vi inte :(

Du kan ändå prata med din skolkurator för att få tips och råd på hur du ska hantera det.

Då är det svårare. Jag tycker att du i så fall borde berätta för hennes föräldrar.

Ett självskadebeteende blir ett otroligt svårt och hemskt missbruk om det inte stoppas i tid. 

Vill du till exempel inte att hon ska veta att du har sagt det så kanske du har någon kompis som kan ringa åt dig.

Tack så mycket

Hur gick det?

(Jag har inte läst alla tidigare kommentarerna)
Prata med HENNE först! Du kan alltid förvarna henne innan du kontaktar någon vuxen, men försök alltid ta det med henne först. Otroligt viktigt..

Jag tycker också du ska prata med henne först. 

Det var några i min förra klass som både trodde att jag skar mig och ja, spydde efter maten. Men det var ju inte alls så, mina ärr har jag från mina förbaskade </3 kaniner och att jag går på toa efter maten är nog för jag dricker så mycket. 

Mina kompisar hade pratat med våran skolsyster om att dom trodde att jag inte mådde bra och så, innan mig och då blev jag ju lite ''besviken''. För folk kan ju tro helt fel! 

Så prata med henne först, och sen med en vuxen. :) Det tycker jag iallafall.

Min kompis hade liknande problem och jag gick till läraren direkt utan att prata med henne, då hade det gått rätt långt, och läraren lyckades inte hålla mig anonym så min kompis blev så klart rosenrasande och vi talade inte på över två månader. 

Men jag ångrar inte att jag gjorde det, för jag vill aldrig hamna i situationen där jag kunde ha gjort något för att förhindra det om det värsta sedan skulle inträffa..

Jag tycker att du ska prata med henne. Jag har själv haft/har självskadebeteenden, och jag lovar, inget skulle bli bättre av att någon berättade det för en psykolog eller liknande åt mig. 

Det är i första hand en själv som måste bestämma sig för att sluta, om man vill ha hjälp från någon tycker jag de ska vara ens eget val. Eftersom att det är så svårt för någon utomstående att få en person att sluta skära sig, så tro mig, det skulle bara kunna göra saken VÄRRE om du berättade för någon. 

Så snälla, börja med att prata med henne om det om du ska göra något. För de är ju en snäll tanke att hjälpa till och det kan kännas bra för henne att veta att du bryr dig. ^^

Nu är jag surtanten som säger att du inte ska säga det till någon.

Det värsta du skulle kunna göra är att säga det till en lärare eller liknande, det är inte så att hon lär öppna sig helt till varenda människa liksom. Det bästa du kan göra är att vara en riktigt bra vän. Hälsa på henne varje dag, säga Hej, hur mår du? Le åt henne. Visa att du bryr dig om henne och krama henne varje gång. Förhoppningsvis kommer hon öppna sig för dig tillslut, om inte, berätta efter en tid att du sett hennes ärr/sår.

Jag själv skulle avsky den personen som sa något till en lärare eller skolkurator om att jag skär mig/skärt mig. Om de skulle tvingat mig att prata med de skulle jag antingen sitta tyst eller ljugit mig igenom hela sessionen, tvivlar inte speciellt mycket på att andra självskadare skulle göra liknande.

#13 håller med! kunde inte sagt det bättre själv. :)

Ibland kan det handla om liv och död och då är det bättre att kortvarigt göra någon arg om det på lång sikt räddar deras liv. Det har jag personligen varit med om och jag är hemskt nöjd med att någon var villig att göra mig arg kortvarigt för att rädda mig i längden.

Jag håller helt med #15 

Tänk dig själv om du väljer att inte säga något och låter din vän förstöra hela sitt liv genom detta missbruk hon hamlat i!

Hon kan faktiskt dö antingen genom att hon skadar sig så allvarligt eller genom infektioner som kan leda till blodförgiftning. Hon kommer också bara må sämre och sämre tills dess att hon tvingas göra något åt det, och då är det ju bättre ju tidigare hon tar tag i problemet. Men så länge alla hjälper henne att dölja sina problem kommer hon ju aldrig ta tag i dem!

Prata med henne först! Deet kan bli mycket mycket värre om du säger till någon vuxen.

#17 Eller så kan det bli mycket värre om hon blir förvarnad först.

#19 Då får personen sig en tankeställare, om denna fortsätter utan att bry sig får hon väll kontakta någon. Hur kan det bli värre? om denne som skär sig får ännu mer problem så tror jag inte den bara slutar riktigt..  Jag hade blivit besviken och sjukt arg om min vän drog in vuxna utan att prata med mig först.

#19 Om man blir förvarnad att någon tänker "skvallra" kan man få panik och göra något mycket värre än att skära sig.

#20 De kan säga det snällare. tex "Hej, jag har sett att du har lite sår.. Jag finns här om du vill prata, vill inte att du ska skada dig. Hoppas det blir bättre! <3"
eller något sådant.. 
Men om någon vuxen skulle ta upp nåt med mig hade jag nog gjort något mycket värre än hur jag hade reagerat om någon frågade osv..

Jag vet inte, det är min åsikt iallafall.. att inte skvallra för någon vuxen. som #13 sa..

Det ÄR inte att skvallra. Det är att försöka rädda någons liv. Jag förstår inte att man inte hellre tar att en person blir arg på en än att låta bli att göra allt för att rädda deras liv. Helt obegripligt.

Förlåt..  😕

(har bara skummat igenom alla svar) Men jag reagerade på en sak, att skära sig har ju inte alls bara med uppmärksamhet att göra. Finns ju faktiskt väldigt många som skär sig utan att någon märker det. JAG tycker att du ska prata med den personens föräldrar :) Förhoppningsvis hjälper det

Fast 'att rädda en persons liv' att man skär sig betyder inte alls att en person är självmordsbenägen :l

Men ska man ta den risken menar du?

Asså folk som skär kan ju göra det för att det är det enda som "håller dem vid liv". Det kan ju vara ett tecken på att man är självmordsbenägen men det är nog inte så stor risk att det är just det de dör av

#27 Att säga det till någon är än lika stor risk om inte större, så, ja. Att någon får veta det garanterar inte att hon får hjälp som verkligen hjälper.

#28 KAN ja.. Men det är långt ifrån alla.

#29 Men att ingen får veta gör den chansen obefintlig.

#30 Nej, det skulle jag inte säga.