jag skulle aldrig kunna vara ihop med någon som är 13 år äldre än mej i alla fall, men ni väljer.

Åldern för mig spelar ingen roll om man verkligen passar ihop, tycker om och litar på varandra. Skulle ni gå ut offentligt kommer ni nog garanterat bli omdiskuterade. Det är nog en risk man får ta. Men prata med folk ni känner och prata om erat förhållande och berätta hur bra ni har det tillsammans.

OJ! Tänkte jag direkt, 13 år är ganska mycket i åldersskillnad…. Men sen är detta ju det enda jag ser också, jag ser bara siffror, inte hur ni har det tillsammans eller hur ni känner för varandra, så jag vet inte, er utmaning blir väll att få folk att se er och inte siffrorna. =)

Ehm.. Jag är 16 och vill gifta mig och få barn med Adam Levine. Han är 31, och de flesta vet att jag är kär i han osv.

29 är inte alls så mycket, det är typ gränsen. Go for it :D

Risken jag ser är att han redan levt tonårstiden och 20-årstiden. Vid 29 börjar man bli redo för ett seriöst och stadigt förhållande, kanske fundera på barn och giftermål. 
Du har knappt ens börjat på tonårstiden och innan du blivit redo för allt "vuxet" kan han ha blivit väldigt gammal.

Att bry er om vad andra tycker ska ni inte göra, men fundera över allt sånt här. 16 åringar brukar ha förhållanden på några år medans folk som är närmare 30 ofta förlovar sig, osv. Tänk på det.. Vill han tvingas vänta och kanske vakna upp en dag och vara 35 och singel? och vill du ev tvingas mogna och missa saker under din uppväxt?

Prata och fundera kring detta! :) Och se hur ni sedan känner, alla vill få ut olika saker av livet har ni tur är ni inne på samma spår.

#5 tänkte på samma sak som du skrev :)

Jag hade en tjej i min klass vars pappa, som var 30-något skaffade en 19-årig flickvän. Hon var alltså endast två år äldre än hans dotter…. DET tycker jag bara är konstigt, som om han skulle kunna dejta sin dotters vänner.

För mig går gränsen då partnen nästan skulle kunna vara ens förälder. Jag tycker att 13 år är extremt mycket när du, TS, är under 18 år. :/ Klara har en jättebra poäng i sitt inlägg! Lite så tänker jag med… plus att många äldre män utnyttjar yngre tjejer - säger inte att just denna man gör det, men det händer.

håller med #5 jhelt och hållet!

kan säga att ag är 17 snart 18 och min kille är 20 (han är 3år äldre) och ibland känns det som det är mycket mellan oss då han redan varit ute på krogen, men inte jag, och jag kan inte följa med han och hans vänner på krogen och då känner man sig liten även fast man är mogen

Tack för alla inlägg! :)

#5 Det där är väldigt olika, jag träffade min sambo för fem år sen när jag var 15 och vi gifter oss nästa månad. Flera av våra vänner har redan barn och allt det där du beskriver. Vi är inte ens de första i vår bekantskapskrets som gifter sig.

Jag tycker inte att jag missat något alls, men då är jag väldigt mycket en sådan typ som tycker om familjeliv, och har alltid gjort.

Men du har helt klart en poäng! Det är viktigt att fundera på. Och jag håller med om allt du skrivit. Jag skriver mest det här för att TS ska se att det finns solskenshistorier och för att komma med lite positiv känsla :)

Gör så som ni känner är rätt. Vill ni hålla på det offentliga så gör det, vill ni satsa på förhållandet så ska ni göra det, och kommer ni fram till att ni kanske inte passar ihop trots allt så är inte det hela världen, egentligen.

hade en kompis som sa "Mitt liv är mitt liv, det ska inte förstöras pga några dumma siffror baserat på jordens snurrande runt solen."
Det stämmer så bra, låt inte några dumma siffror förstöra :)

Ett förhållande är alltid värt en chans om båda parterna är seriösa. Funkar det inte så har ni i alla fall försökt, och om det funkar så önskar jag er all lycka. :)

#11 Men samtidigt är det så mycket mer än bara siffror. Med tanke på det som #5 skriver. Att det även handlar om mognad osvosv.

kärlek är kärlek :)

#14 självklart men ålder är fortfarande mer än bara en siffra ^^

Kärlek är kärlek men jag tycker att det låter för stor skillnad ändå tyvärr.

Jag tycker att ålder i princip bara är en siffra ;) är han din stora kärlek, visst. När ni är 50 resp 63 år är det ingen som bryr sig, så varför nu? :)

#17 För att 16-åringar är i en helt annan livssituation och inte är lika mogna som en 29-åring.

Iofs så verkar det som att denna mannen är lite, efter, om han faller för en 16-åring.

vet en kille som är 28 år och tsm med en 16-17 åring. Men han är som en tonåring och umgås bara med yngre folk :P

Håller med att detta är väl lite för stor ålderskillnad :/

Han är ju i stadiet att gifta sig, skaffa barn osv.

Du har inte ens gått ut skolan än.

Dessutom skulle nog mina föräldrar bli tokiga om jag dejtade en 29-årig man och jag var 16 år! Du är ju bara en ungdom och han är VUXEN. Det kommer nog inte funka tyvärr..

#7 Men menar du att han var 30 och skaffade en 19 årig flickvän och dottern var 17? :)  Det betyder ju att pappan måste varit 13 när han fick dottern. Förlåt, men jag var bara tvungen att påpeka. :P

#20 Men han kanske inte ens vill ha barn, eller gifta sig? Jag är så trött på att alla människor förväntas skaffa en familj. Alla vill inte det, och det ska inte vara något konstigt.

Nu vet ju inte jag om det är så, men eftersom att han är tillsammans med någon som är så mycket yngre så måste vi nästan förutsätta att han i alla fall vill vänta. Vi pratar om två individer som båda två måste göra uppoffringar, inte enbart en ung kvinna. Den här mannen har också ett intresse, och är man 29 år så VET man att man inte kan gifta sig med en 16-åring. Han måste också offra vissa saker för att få det här att fungera, man är alltid två i ett förhållande.

#22 nej såklart. Men jag menade att vid den åldern så brukar nog många börja tänka på att gifta sig, skaffa barn osv. om man vill.

Vill man inte, ja då har man några problem mindre, men vill man ha sånt då blir det ganska svårt och därför utgick jag från att han ville det.

De är i olika stadier i livet. Man har nog olika "mål" när man är 16 och 29 år gammal..

#23 Tja, inte nödvändigtvis. Det beror ju på individerna. Som jag skrivit tidigare så är det många som gifter sig och skaffar barn i tidiga 20-årsåldern. En väninna till mig fick barn när hon var 18, och jag gifter mig när jag är 20. Det blir allt vanligare i vår generation. Och det är ju faktiskt inte så jättelångt kvar innan TS är 18, eller ens 20.

(att alla inte är som jag är ju såklart självsagt, men det blir som sagt allt vanligare).

Jag tycker inte att man bör dömma ut människor utan någon vidare vetskap om dem som personer.

Jag förstår inte vad en 29-åring skulle ha för slags utbyte i en relation med en 16-åring.

Om jag hade varit i din situation (Har varit med om liknande situation) så hade jag inte blivit tillsammans med killen, bara vänner. Eftersom du är 16, går i skolan och har inte ens fått jobb osv, ditt liv har bara börjat!

Killen är ju 29 år och han har väl jobb och är gammal nog till att skaffa barn! :o Vad jag försöker säga att ni är ju i 2 helt olika stadier i livet och det kan bli rätt problematiskt i längden…

# 25 Instämmer

Det är faktiskt 13 års åldersskillnad mellan mina föräldrar. Höll dock inte då de dels var för lika på vissa punkter, och för olika på andra… Mycket bråk och draman med andra ord, och de pratar numera endast med varandra när de absolut måste för att det gäller mig eller min äldre bror.

Har själv varit i relationer med karlar som varit flera år äldre än mig. Som exempel mitt ex, han är 10år äldre än mig. Höll faktiskt i hela 1½ år, men vi gjorde slut i söndags 😕

Hade även en "relation" med en 26åring när jag var 16 men gick inte speciellt bra det heller…

Dock tror jag att det kan gå, i vissa fall, med sådan åldersskillnad, men att det kräver en hel del från den som är äldre i pratet. Är man i din ålder, men även lite äldre, så finns det en hel del åldersstadier kvar att gå igenom. Även om man som person inte vill leva ut de stadierna, så påverkar de fortfarande en.

Även om man själv inte gillar att festa som exempel, så kommer man troligen ha en och annan kompis som tycker att det är det coolaste i världen… Och det kan bli mycket tjat om att man ska följa med, och tar ibland ett tag innan folk accepterar att man inte är intresserad av sådant. Som ett exempel då, då det kan gälla vad som helst.
Lite jobbigt att leva ungdomsliv när man samtidigt har en karl som sitter hemma och väntar på att få bilda familj eller något annat "vuxet".

Men jag tror att det blir bättre med åren, då åldersskillnaderna inte ses som lika extrema ju äldre man blir. Ingen skulle tex kolla konstigt på min farsa som är 62, om han träffade en 49åring idag. Men många lyfte på ögonbrynen när han var med min mamma med samma åldersskillnad 😛

En fråga.. Är detta via internet eller känner ni varandra på riktigt..?

Ser inte vart jag har "dömt ut någon"? Men det är min åsikt iaf:)

Gör som du vill, funkar det så funkar det, funkar det inte så gjorde det inte det. Gör vad som mest rätt i hjärtat och prata mycket med killen ifråga så att ni är på samma planer med förhållandet 🙂

Skit i andras åsikter och kör ditt egna race, det så du kommer dit du vill.

13 år är väldigt mycket i skillnad. Men kärlek är kärlek.
#5 Sammanfattade det bra.

#28 Påriktigt.. :)

Creep varning

Jag skulle väl mest säga att om du känner för det så kan du ju satsa på ett förhållande, det är klart att det KAN funka!
Sen att dina föräldrar antagligen inte kommer tycka om det alls får du isåfall stå ut med, dom kan ju börja tycka om killen mer när dom väl träffats några gånger och därmed också bli mer accepterande angående ert förhållande. 👍

Ett exempel på det är min sambos syster som är 19 år gammal och är tillsammans med en kille på 32 år, hennes föräldrar var inte nöjda över hennes beslut alls först, men nu verkar dom dock ha vant sig vid det och verkar faktiskt tycka om killen och se honom som en i familjen! 
Dom har även flyttat ihop i ett hus nyligen, köpt en bil tillsammans och idag ska dom åka och kolla på en hundvalp tillsammans. 

Och mina föräldrar t.ex. träffades när mamma var runt 18 år gammal och det skiljer 13 år på dom, dom är fortfarande tillsammans! 🙂
Så jag tror ju att det går, det beror väl på vad man är ute efter här i livet. 

Angående det #5 sa så vill jag inflika med att det stämmer rätt bra t.o.m i ett förhållande där det bara skiljer 3 år.
Jag fyller snart 19 och min sambo har fyllt 22, han kan springa in på alla krogar, systemet, har jobb, har bil, vi ha flyttat ihop & vi har husdjur tillsammans och jag tror att det är lite sånt man får räkna med även om det inte skiljer så många år. 🙂
Kan ju fortfarande känna ibland att vi inte är på samma "nivå" i livet, när han var i min ålder t.ex. var han onykter minst 2 dagar i veckan och hängde på krogen med sina vänner och jag typ lagar mat, diskar, tar hand om djuren, pluggar, städar och umgås med mina vänner lite då och då.
Visst att jag inte är avundsjuk på att han hängde inne på krogen/var onykter hela tiden, men han hade ju definitivt mycket mer tid till att umgås med sina vänner jämfört med vad jag har i samma ålder! 😮
T.ex. så märker jag ibland på mina vänner att dom kanske inte ens tycker det är någon idé att fråga om jag vill vara med för att jag är så "upptagen" med det "vuxna livet" vilket ibland känns lite jobbigt! Men dom kommer också till "vuxenlivet" en efter en har jag märkt och då förstår dom genast mycket bättre!😃

Jag tycker det är skillnad på 13 år när båda är vuxna och 13 år när den ena lagligt sett är ett barn….

Hur går det? :) tycker du ska köra på, för är man kär så är man, oavsett kön o ålder. Känner en tjej som har en flickvän som är sjukt mycket äldre ;)

Bara ni båda är medvetna om var ni står i livet så ser jag inga problem med att ni är ett par. 🙂

#36 och alla andra som svarat! Vi har snart varit tillsammans 1 år. Allt går förvånansvärt bra. Han har en lägenhet där jag spenderar typ halva veckan och resten av tiden är jag hemma eller med vänner. Det gör att vi båda har tid att göra "typiska saker för egna åldern" men också vara med varandra. :) Vi båda har märkt vad det innebär att ha så stor ålders skillnad men han har varit super förstående och för tillfälle har vi samma åsikt om vad vi vill göra. Jag fyller 18 om några månader och satsar på mitt  körkort, skolan och jobbet på v-slut medan han jobbar mycket. 

Hans föräldrar är underbara, de tog emot mig med öppna armar. Mina föräldrar ville först inte tro på vad jag berättade men de har sakta vant sig, 100% okej med saken är de dock inte ännu men det kunde jag vänta mig. 

Vi håller inte vårt förhållande som en hemlighet men vi marknadsför inte heller saken :) Inget på facebook eller så. De som vet om oss vet och frågar någon om jag har en pojkvän säger jag jo. 

Tack super mycket för alla svar! :) Jag hoppas att jag kan bevisa alla fel som påstår att det inte kommer att fungera ^^

#38 Vad kul att höra! Grattis till lyckan 😃