Jag leker med dockor med mina kompisbarn och kusinbarn, trots att de är pojkar! Och mys tycker vilket småbarn som helst om 🙂 Jag tycker inte att man bör behandla barn annorlunda på grund av kön, och speciellt inte i så låg ålder. När de är så små så är de bara barn, det spelar ingen roll vilket kön de är.

Att inte vara jätteintresserad av barn på det stora hela är ju dock en annan sak, som du får jobba på om du vill vara en mer delaktig moster.

Alla småbarn, även pojkar gillar mys och liknande form av uppmärksamhet.

Brukar inte direkt sitta och köra bil med min systerson (det händer såklart att vi sitter och kör bilar till varandra och liknande) utan jag jagar honom, vi kittlar varandra, han klättrar och har sig. Syrran bodde hemma när hon fick honom så jag har i princip varit med från dag 1 och vet hur han fungerar även om vi inte träffas varje dag längre. Nu vet jag inte hur gammal du är men jag fick mitt första syskonbarn när jag var 4 år och har totalt 9 stycken, varav fyra av dem är under 5år. Jag har ingen bra kontakt med alla då de flesta är äldre men de fyra under fem år har jag rätt bra kontakt med skulle jag vilja säga och de alla är killar.

Min moster är inte heller någon "bra moster", tycker inte det är något man behöver fundera på egentligen. Känner du att du inte vill eller orkar så tycker inte jag att det inte gör något även om det tar i lite.
Om inte annat kan du göra precis vad som helst med honom, vet inte om han går ännu? I vilket fall som helst så är han i en sån ålder då han inte bryr sig om hur du är som person, huvudsaken är att han mår bra i ditt sällskap. Barn är så bra på det sättet att de inte bryr sig, de tänker inte på allt som någon äldre gör vilket gör att så länge du gör saker som får honom glad så är han väldigt nöjd! 🙂

Han kan gå nu:) Jag känner att jag måste lägga mitt liv först:)

#4 Man kan ju umgås osv utan att tänka sp med :) Och det där med dockor osv det är inte könsrelaterat, fördomar precis dom medarg tex att rosa är flickfäeg, alla Barnkanalen leka med vilka leksaker som samma med färger, kan ha vilka färger som. Personlighet sitter inte i könet. Man ska aldrig döma osv efter vilket kön det är!

Att leka med barbiedockor var det bästa jag visste när jag var liten.

Och jag älskade bilar.

Men jag tror att ett barn på ett år har skaffat sig sina favoritleksaker, och saker att göra. Att tränga in en barbiedocka mitt i allt tror jag inte skulle vara speciellt uppskattat (om han inte redan har sånna förstås).

Vill du inte så vill du inte, det är inget fel med det.

Jag känner mej inte redo att vara moster till systersonen vilket jag skäms för! Min kära mor har ju kött på bena när det gäller barn och är redo att vara mormor men jag är inte alls redo att vaera moster tyvärr. Jag känner att jag vill leva livet mer först. Jag gillar att iakta han sen är jag knäpp men jag älskar min halv bror mest av allt men inte systersonen. Jag saknar min halv lille bror varje dag

#8 alltså du behöver ju inte bete dig som en mamma mot honom :p jag har två systerdöttrar som jag leker med ibland, någon/några timmar i veckan bara, bara för att du är moster så kan man ju "leva livet"? det handlar väl om högst några timmar som du är med honom

Vet inte riktigt hur jag ska bete mej mot han heller :/

#10 Be din mamma och syster att förklara då?🙂 Så får du erfarenhet, kunskaper samtidigt som du då kan umgås med honom mer.

Jag förstår faktiskt inte. Vadå inte redo att vara moster? Det är knappast så att någon förväntar sig att du ska lägga ditt liv på hyllan och uppfostra honom… Jag är moster till fyra underbara barn, men pga en hel del olika saker är det bara två av dem jag har lite närmare kontakt med. Den äldsta är nio och när vi ses spelar vi fotboll, kollar på film eller bara pratar. Han är ju så pass gammal att han är en egen person nu med egna intressen och egna hobbies och så. Men det är inte direkt "jobbigt". Mitt liv kommer alltid först, naturligtvis. Jag har suttit mycket barnvakt till honom när han var yngre, visst, men om jag har sagt nej till syrran för att jag redan har planer blir hon inte sur - han är inte min son. Jag förstår inte vad man ska vara redo för.

Min brorson som jag också står relativt nära är inte tre än, och där är det inte heller jobbigt. När jag hälsade på dem älskade jag att umgås med honom, vi lekte, kollade film, gick till lekparken och jag hämtade honom på dagis. Men hans föräldrar kom ju alltid hem och gjorde grovgörat. Jag var där en vecka nu senast och lekte ju med honom typ 90% av den vakna tiden för att det var så roligt, men förutom det har jag ju mitt liv och gör mina grejer. Jag flyttade till Japan och lever livet och gör precis vad jag vill - att vara moster är inget som tar över, det är inte som att vara förälder. Sedan kan man vara mer eller mindre involverad men det är ingen som kräver att man ska ge upp hela sitt liv för att man är moster.