Tonåringar iFokus

Tonåringar

Etikettkänsliga-rummet
Läst 931 ggr
bellisan
0

fattar inte!?

Vet inte hur jag ska förklara detta men i fredags gick en vänn (eller jag vet inte om man ska säga vänn för jag kände henne knappt,) bort, men iaf, det är som att mitt huvud inte förstått att hon är borta, jag tänker hela tiden "är det verkligen sant", "kommer jag aldrig få se henne mer" och kollar jag sedan på hennes bilder så känner jag att, fuck hon e verkligen borta vafan hände lixom, det konstiga är att jag har bara träffat henne en gång och det var för ett eller två år sedan annars har jag bara sett henne på stan och sånt, varför känner jag såhär när jag knappt känner henne?? Har en konstig känsla i kroppen oxå som jag inte kan förklara :/ kan bli ledsen och tårögd helt plötsligt oxå när kommer det försvinna??

"If one day the speed kills me, do not cry because I was smiling."

  • Paul Walker
Zakaraa
4
#1

En bortgång är alltid svår även om man kanske inte kände personen särskilt bra men det som de flesta alltid kan behöva är någon att prata ut med.
Jag skulle råda dig att söka upp en kurator som hjälper dig genom detta. Det kanske bara krävs två gånger och sedan känner du att du kan gå vidare eller så tar det fler träffar.
Kolla upp med din ungdomsmottagning om de har möjlighet att ta emot dig, deras kuratorer är väldigt bra över lag.

Det kan kännas löjligt att söka hjälp av kurator men tro mig, det blir lättare om man får prata ut, framför allt med professionell hjälp.

(inte rätt ålder för gruppen men svarar i tråden ändå // den för gamla tonåringen)

med vänliga hälsningar Zakaraa
(länk:) Zakaraa's Råttuppfödning

[Tilde]
1
#2

Det är helt naturligt att känna så. Man liksom inser att folk inte lever för alltid, döden blir verklighet. 

Min lillebrors klasskompis dog i tsunamin i Thailand för flera jular sedan. Jag lekte med henne när jag var yngre, var som hennes fadder. Det kändes helt overkligt och absurt att hon inte fanns mer. Även om jag inte kände henne speciellt väl så påverkade det mig. Man känner liksom att alla kan och kommer så småningom att dö - och det är en extremt läskig känsla! 

Om du inte vill prata med en professionell kan du testa föräldrar eller annan vuxen du litar på. Det kommer att kännas mycket bättre att få ur sig alla känslor.