Finns flera mammor som känner sig pressade och stressade vid högtider.
Min mamma blir också arg när hon försöker städa hela huset och det är ändå förståeligt för hur skulle du själv må och du kände dig stressad och sedan ska du försöka få ett perfekt hem.
Det är dock ingen anlednig till att bete sig hur som helst och man ska aldrig ta till våld!

Jag brukar gå ut med hunden och då brukar jag ta längre promenader och leka lite extra med min hund.
Men har man ingen hund så kan man kanske säga att man ska gå ut med soporna? Eller  så följer du med dn pappa när han ska handla?

Det är inget pinsamt med att be om stöd av en kompis eller dennes familj om man har det jobbigt hemma. För så där ska man inte bete sig som en vuxen.

Så gå du till din kompis med dina syskon, sedan när din mamma lugnat ner sig så tycker jag att ni ska prata ut. För kanske vore det bättre att ni använde julklappspengarna på att resa bort varje jul istället? Då stressar inte hon och ni får en upplevelse i julklapp.

Ja, jag läste dit inlägg och berördes. Min X-fru var så där som din mamma. Jag tyckte inte om hennes städmani som hon gärna förde över på andra. Jag teg och led och försökte släta över hennes raseritubrott hon hade på mig och på våra barn.

Orsaken låg i att hon var uppfostrad att ha det fint runt sig på jul. Är det städat blev det lugnt inom henne. Hon fick kontroll. Så enkelt var det.

Det man kan göra är att försöka förstå skrikandet och se förbi det och inse att du har en stressad människa framför dig och som försöker få till hemmet fint. Och det blir väl fint också? Samma med maten va?
Sen tycker jag du ska skriva ett brev till henne. Skriv om hur du känner det och att du blir ledsen och kränkt av hennes sätt. Du är 15 år nu och skrik är inte roligt att få kastat i ansiktet. Jag vet av erfarenhet. Det sätter sina spår - som inte går ur.
Lägg brevet på postlådan efter nyår. Hon behöver inte ha det nu. 

Dessutom vet jag också av erfarenhet att arbetet/yrket tar man med sig hem. Bytet kanske inte blev helt 100% bra? Kanske inte stressigt längre men tråkigt? Arbetet är en stor del av ens liv och påverkar vardagen även hemma. 

Jag tror du måste försöka förlåta henne och använd sedan det skrivna ordet som en "kanal" in i henne så hon förstår att det hon gör skadar er relation. 

(Såg nu att sajten var för Tonåringar….jag kanske inte får skriva här. Sorry..)

Jag älskar min mamma när hon är lugn. Vi brukar tala om allt och jag har ibland tagit upp att jag skadas av hennes raseriutbrott. Det slutar med att….hon får ett raseriutbrott…

- Jag får bara raseriutbrott för att du inte gör som jag säger!

- Men jag försöker verkligen ska du veta. Jag förstår att det är viktigt för dig men vi kanske inte behöver städa fullt så mycket?

- Alla andra familjer har det rent, då vill jag också ha det!

Sedan brukar konversationen sluta…

Ska försöka prata med min närmsta kompis. Jag vill verkligen ha hennes stöd i detta. Jag hoppas hon kommer förstå mig.🤗

Har ingen hund eller något annat djur, men jag ska försöka följa med pappa nästa gång han åker och handlar eller på liknande ärende.

Tackar för tipset att jag kan skriva ett brev. Där kan jag berätta vad jag känner och när julen är över och hon mår lite bättre så kan hon läsa det. Hoppas hon lyssnar mer då än när vi försöker prata.

3# Du får också vara på denna sajt, (enligt mig😃). Jag gissar att du är vuxen och det kan vara bra att få höra en vuxens åsikt. Fattar nu att min mamma inte är ensam om att få fullkomlig panik vid jul.

Tack alla som svarat.

Hon är väl ungefär i den åldern då klimakteriat kan börja. Skulle kunna vara det som spökar med hennes hormoner så att hon får raseriutbrott för minsta lilla.

#4 Du kanske skulle kunna försöka hjälpa henne? Om din pappa försvinner och ni har ett helt hus som hon försöker få ordning i så kanske det känns övermäktigt? Det kan vara små saker. Ta hand om disken, ta rätt på dina egna kläder, laga mat. Jag vet själv hur jag blir när jag blir stressad, i mitt fall slutar jag fungera och kan inte längre tänka. Kanske känner hon likadant. Det är trots allt bara ett par dagar kvar till jul, hon kanske haft en riktigt tuff vecka innan julledigheten? Även om hon har bytt jobb kanske det är något på jobbet som gör att hon inte trivs. Hon kanske precis bytt arbetsuppgifter eller fått flera. Hon kanske inte är klar med allt arbete. Ni kanske ska ha gäster och känner press.

Våld är givetvis fel. Det finns det ingen ursäkt för och jag tycker du ska prata med henne. Vid ett tillfälle då ingen av er är upprörd eller arg och då situationen i övrigt är lugn. Se till att du inte anklagar henne, det får henne att gå i försvar. Berätta hur du upplever situationen och hur det känns, ingen kan nämligen ifrågasätta din upplevelse. Den tillhör dig. MEN hon kanske verkligen har väldigt mycket att göra och känner sig jättestressad. Så att hjälpa till lite skadar ju inte direkt.

Jag tycker du ska prata med din pappa också. Han har ett lika stort ansvar för dig och dina syskon som din mamma har. Se till att han vet vad som händer när han försvinner. Du har rätt att kräva att han gör sitt jobb som förälder.

#5 Jag betvivlar att det är klimakteriet… Du kan fortfarande få barn omkring 40. Klimakteriet kommer inte förrän man närmar sig 50. Gör inte folk äldre än vad dem är i onödan. Och man påverkas inte så kraftigt av förändringarna i kroppen. Möjligtvis skulle det kunna vara pms men i så fall så är det inget nytt.

#6 Vem har jag gjort äldre? TS skrev att hennes mamma är 42, och det är faktiskt inte helt ovanligt att komma i klimakteriet i den åldern. Det kan variera väldigt mycket. Min morbrors fru var bara strax över 40, min mamma över 50. Vissa märker inte av det nämnvärt och vissa får väldigt stora problem. För vissa går eventuella problem över snabbt men andra har problem i flera år.

#7 Men hennes mamma har gjort så här redan innan hon blev 40, så det här är inget nytt.

#pig Jag ska lägga till en sak till det jag har att säga dig. Att ta sig ur en jobbig situation är svårt, att hantera känslorna och så i efterhand är ännu svårare. För lite mer än ett år sedan mådde jag bokstavligen skit. Jag hade levt på någon tusenlapp i månaden i över ett år, eftersom jag bodde på egen hand så stod jag för alla kostnader själv. Tusen kronor var allt jag hade kvar efter jag hade betalat allt utom mat och det när jag inte hade räkningar. Jag hade inget ordentligt jobb, bara praktiker. Som jag älskade men jag var trött. Fruktansvärt trött av den konstanta oron för ekonomin. Jag kunde inte göra något alls. Och trots att det är över ett år sedan och jag har kommit en bra bit från då så är det fortfarande hårt att minnas hur jobbigt allt var. Även om jag nu har pengar så finns det alltid i mitt bakhuvud hur illa saker var.
Om din mamma haft det jobbigt, ge henne tid och var glad att det inte blev värre.
Och prata med din pappa!
Och ja och nej, din mamma har rätt att bestämma över dig fram tills du är 18, det betyder inte att hon borde utan en bra orsak.

#8 Klimakteriet kan faktiskt komma så tidigt som i 20-årsåldern, även om det är ovanligt, så vid 42 är verkligen inte det otänkbart. tyckte faktiskt att det var en bra tanke av Rumelle då det finns medicinsk hjälp att få. 

Sedan är hur mycket man påverkas helt individuellt, jag har träffat både "häxor" och "änglar".

#8 Jo, men hon skrev också att beteendet har förstärkts den senaste tiden trots att t.ex. jobbsituationen har förbättrats. Visst kan det ligga andra orsaker bakom men om man ska spekulera, vilket faktiskt är allt vi kan göra i tråden, så kan det vara värt att ägna klimakteriet en tanke åtminstone.

Åh gud vad jag kände igen mig, min mamma blir också jättestressad över jul, grejjer ska fixas på jobbet, det ska storstädas i varenda vrå hemma osv. Och glöm inte alla julklappar som ska handlas!

De bästa man kan göra av saken är att hjälpa till. För sen när man storstädat klart så får man äntligen ta fram allt julpynt och de är ju de mysigaste någonsin! 😃
Är man flera som hjälper till så går det oftast fortare också och man slipper allt gnäll, två flugor i en smäll.

Sen att hon använder våld är ju dock aldrig okej, jag tycker du ska prata med henne om det.

Känner verkligen igen mig, dog är det så året runt.
Hon slår mig inte, det skulle hon aldrig göra. Dock är hon bra på att hitta fel i allt när hon är sur. Då klagar hon på mina betyg (som jag jobbar med jättehårt, hon kan bara inte acceptera att jag inte är ett A-barn). Hon klagar också på mitt moppekort som jag failade, att vår valp är rabiat, att jag alltid gör för mycket cupcakes, att det är fel på min kompis mm.

Man blir så liten och ledsen när hon är så, man har heller ingen talan då.

I really feel for you. ❤️😕