Kan inte ärr blekas till viss del om man solar? Det beror ju såklart hur ärren ser ut. Men om det är ganska tunna och ytliga ärr bör de kunna dämpas om du blir brun i solen. Det är den erfarenhet jag har.

#1

Men då måste man ju sola och då kan folk se det ändå :/.

#2 Solarium? Sola själv på nått ställe där det inte är folk?

#3

Jag vet inte, det är ju folk typ överallt. Finns det någon åldersgräns på solarium?

Smink kanske? Det finns vattentät smink. Varför vill du täcka ärren? Är de så uppseendeväckande? Hur konstigt det än låter (jag har själv svårt att förstå det ibland ^^) så brukar inte folk bry sig om hur andra ser ut :)

#5

Var kan man köpa vattentät smink? Jag bryr mig inte om folk jag inte känner, utan det är mer kompisar, familj och så. Vill inte att dem ska veta att jag skär mig. Jag behöver en snabb lösning nu, för jag fick nyss reda på att jag ska till simhallen med klassen på torsdag!

Till TS:

Jag tycker du ska söka hjälp, nu på en gång. Kurator, bup vad som helst. Sen angående att dölja ärren så finns det inte så mycket att göra. Jag har själv försökt med allt möjligt. Jag kan säga så här att jag inte badar längre just för att jag har ärr på benen och magen och höften. De bleks med tiden men det kan ta upp emot flera år beroende på hur djupa såren var.

#6 Kan säga direkt att om du inte vill att folk ska se dina ärr är ju steg ett att sluta skära sig.
Vattenfast smink finns att köpa i de flesta välsorterade sminkbutiker. Och du kan redan nu sola solarium om du vill. Det är nog olika med åldersgräns på olika ställen.

Ärr blir fulare vid solning.

Det finns cremer och amazing roller som ska göra att ärren syns mindre/blir ljusare. Men de kommer aldrig försvinna helt.

Du kanske överdriver också, vet en som har ärr på benen p.g.a. operation - bara hon tänker på det. Det synns knappt tycker jag och man bryr sig helt ärligt inte om folk har ärr? Visst om det är ett jätte grovt över typ halva ansiktet men vad ska man göra åt det? Man blir inte ful/äcklig eller annat p.g.a. ärr. Jag har ärr men bryr mig inte ett smack om dom (dock bara ett litet på 1.5-2 cm långt x 0.5 cm brett på armen)

Är det nya ärr? Isåfall ska du inte sola alls, då förvärras det bara, om du är tvungen att sola så ha extremt mycket solskydd. 
Är det gamla ärr ~1 år lr mer så är det ok, de bleks med tiden. 
Har haft brännmärken som gav ärr i 3 år, nu kan jag knappt hitta dem längre. 

Ärr blir tydligare vid solning eftersom att dem inte innehåller något pigment och solas därför inte bort. Jag är ingen expert på området men har läst väldigt mycket om just det, råder dig till att prata med en skolsköterska eller annan person! :)

Spritpenna fungerar faktiskt. Jag vet inte varför det gör det, men jag har använt det på många ärr. Såren ska givetvis vara helt läkta först, och sen är det bara att dra ett streck över ärren så blir de vita mycket snabbare. Jag tror inte att de hinner bli det tills du ska simma med skolan, men till sommaren borde de ha blivit ljusa :)

Sen ska du också, som ovan sagt, ska hjälp för ditt beteende. Att du inte vill att ärren ska synas betyder ju att du inte heller är helt okej med beteendet.

#8 

Jag har slutat.

#9

Jo, jag överdriver väl lite. Men de är ganska synliga ändå. Anledningen till att jag inte vill visa det är att min mamma skulle bli riktigt besviken, jag skulle inte bry mig annars. 

#10

De nyaste är ca 3 veckor, men det har försvunnit ganska snabbt ändå… Det är bara lite rosa nu.

: Smälter sminket in i huden, så det inte syns att man har sminkat där?

Instämmer givetvis med flera av ovanstående inlägg i att om detta beteende är något du fortfarande är fast i - ta dig ur det. Ta hjälp av en nära vän om du känner att det finns någon du är trygg med, ett stöd på vägen är viktigt och nästan nödvändigt i en sådan process. Du kan! Angående ärren så kommer nu mitt "härliga" svar som ingen egentligen vill höra för att det låter för svårt för att utföra i praktiken - men det går.

För det första så är de flesta människor otroligt självupptagna, man tror alltid själv att man står i centrum och eftersom vi alla tror det samtidigt så tittar vi knappt på varandra. All vår uppmärksamhet riktas på oss själva, det är som om vi tror att vi befinner oss i något slags rampljus. Och ännu mer på stranden en sommardag. 
För det andra så kommer du (tyvärr) behöva acceptera att ärren är en del av dig, av din kropp. Om de inte bleks med tiden så kommer de att sitta där och du kanske kommer att behöva stå till svars för dem om någon nyfiken, okänslig eller välmenande, frågar. Ärren kommer att dra till sig blickar, det är en hård sanning. När du kommer till den fasen  (om du inte redan tagit dig ur beteendet och befinner dig där) att du accepterat ditt (förhoppningsvis föredetta) beteende och det jag som var du, så försök att inte skämmas. Jag tycker inte att du ska täcka dina ärr, du ska inte behöva skämmas och sola solarium för att din kris syns utanpå. ALLA människor har någon gång upplevt (eller kommer att uppleva) någon slags kris, förlust, djupare sorg eller liknande - vi ser det bara inte.

Jag har min sorg tatuerad på ryggen, när folk frågar så svarar jag. Sedan vet alla. Och den syns jämt. 

Det kanske låter absurt, men jag tycker verkligen inte att du ska skämmas över ärren - de är en del av dig. Det är hemskt att du har behövt göra så mot dig själv och jag menar absolut inte att det är något bra eller positivt, men att ett accepterande är något av det viktigaste för oss för att ta oss vidare och framåt.

Lycka till, jag hoppas att du hänger på stranden varje dag i sommar!

(TS, du hann svara innan jag postade. Så nu vet jag ju att du har slutat med beteendet)

Jag har ett gigantiskt ärr på min rygg och ett stort på min mage. Det är en del av mig och något folk får acceptera och glor dom är det bara att glo tillbaka. haha.

#16 SÅ otroligt starkt av dig. Jag blir alldeles glad. Glad för att du låter dig själv vara du.

#17 Tack! :) fast visst badar man väldigt sällan pga det.. det är ju lite pinsamt att det syns.

#18 Ja, jag förstår det. Det gör jag verkligen. 
Med din attityd så tror jag däremot att du fixar det! 

Precis som du skrev tidigare, om någon skulle titta - titta tillbaka. Vad har de att titta på, kan jag undra. (Och kom ihåg att det nödvändigtvis inte behöver vara ärren någon tittar på, det kanske är på ditt snygga hår eller din grymma bikini).

#19 Man får inte vara negativ mot allting, även om man inte tycker om det så får man se det bra i det hela! :)

Precis ;)

Skit i det, Låt folk glo! Glo tillbaka eller gå fram och säg "Jag så att du tittade på mina ben, Visst är de vackra?" Att inte bry sig om vad andra tycker är en självklarhet för MIG, Så det kanske låter lite knasigt men aja, Det är vad jag skulle göra iallafall :)

När jag tog upp att sola som exempel antog jag att det var lite äldre och helt läkta ärr. Men nej, nya ärr bör inte solas.

Har ej läst igenom allting. Men är ärren väldigt ytliga så har de                                                         förmodligen försvunnit till sommaren, annars så går det ju att sola bort (om de är läkta). Sminka över funkar ju också ifall ärren är ytliga. Är det rejäla ärr så finns det inte så mycket att göra åt. Själv så har mina föräldrar bokat en resa till Spanien och vet inte riktigt hur jag ska göra då. Jag får nog helt enkelt skippa den resan, använda långbyxor i sommar och göra laserbehandling om ett år (är 18 då). 

& ifall det är väldigt ytliga ärr är det ingen som tänker på dom eller ser dom! Ända gången folk faktiskt reagerar är när ärren är mörklila/rosa och breda. Verkar inte vara det i ditt fall så då borde det inte vara svårt att fixa.

Brunkräm 

#12 spritpenna? vilken isf?:)

#12 spritpenna? vilken isf?:)

men jag har sätt nån reklamsak med någon typ salva så ärren inte syns/försvinner?

Har ett jävligt stort ärr på foten som jag fick i somras, efter att ha skärt upp mig på en vass pinne och fått åka till akuten och sy. Det var först lite jobbigt när vi hade simmtest i skolan, för då var det många som stirrade på ärret. (Det syntes väldigt tydligt, så ärret är rött). Men efter ett tag så fick jag bara acceptera att ärret förmodligen aldrig kommer att försvinna helt, och att det är och kommer alltid att vara en del av mig.

Har ärr överallt. Armar, ben, fötter, axlar och ett vid ansiktet efter en vild ungdom.

Skiter i det ganska mycket men som folk sa kan sol hjälpa. Många mindre ärr jag haft har försvunnit och dom större har fått en mer neutral färg.

Du behöver inte bry dig om de så mycket, folk ser att du har mått dåligt, och då vågar ingen fråga någonting om de jag lovar:) Du behöver inte skämmas över att du mått dåligt:)

jag är stolt om ja får ett ärr. fick ett förra vintern, var jätte 'stolt' när jag märkte att det var ett ärr. dock är det kanske inte lika 'stolt' känsla om man mått dåligt..

Bada, sola och njut! Strunt i att ärren syns. Frågar någon, säg att du antingen inte vill prata om det, eller att det var för länge sedan eller mig personliga favorit; att du hade sex med ett piggsvin.

Oavsett hur dina ärr ser ut eller varför de finns på din kropp; var stolt över dem! De är en del av dig och du är vacker. Så ha en underbar sommar, det förtjänar du! c:

Jag såg nu inlägg #6… Vet inte din familj om att du skadar dig själv, så sök hjälp. Kurator, psykolog, vän eller släkting. Prata med någon, vem som helst. Det är tufft att gå igenom något sådant ensam, fastän det kan kännas väldigt jobbigt att föräldrarna ska få reda på det. På ungdomsmottagningen måste inte alltid dina föräldrar få reda på allt, inte ens att du varit där. Dock hjälper inte det i sommar ifall de ser dina är, men bara så att du vet. Annars så är verkligen mitt största råd att berätta det för någon, och gärna så att dina föräldrar får reda på det. Annars kommer du gå runt hela sommaren och oroa dig för ifall de har kommit på dig eller inte. Sommaren är till för att njuta, inte för att oroa sig :)

Jag har samma problem :(

Skorporna på skärsåren har precis läkt ihop så mina ärr är lila/blå typ, blir det värre eller bättre om man försöker sola bort de lite?

Min mamma har haft cancer i tjocktarmen så hon har massa stora ärr på magen, hon bryr sig inte ett dugg:)

Jag skär mig (försöker ta mig ur det men lyckas aldrig) och jag är nästan "nöjd" över dom. Jag ser mina ärr mer som strids ärr än som något fult. 

Som jag sa till min bästa kompis:

Du ska inte skämmas över dina ärr för dom visar att du har varit med i ett svårt "krig" men du har också vunnit det! (eller kommer vinna) För du lever nu och det visar att du kommer klara det! 

Min familj vet om det och stöttar mig. Jag går på bup och kämpar! Så snälla! Alla ni andra där ute, kämpa! Kämpa för att visa att du kan vinna det! :)

Det bästa du kan göra är att lära dig acceptera dina ärr. Du kommer ha ärr resten av ditt liv och även om du gör operationer, eller försöker sminka över dina ärr så har du dem alltid kvar.

Jag har skämts något otroligt över mina ärr, och ju mer man själv tänker på ärren desto fler andra gör det också. Jag har märkt att med ett glatt humör och ett leende på läpparna så tänker inte folk så mycket på ärren, och då sitter min ändå på armarna.

De har dessutom blekts jättemycket. Infogar en "före och efterbild" för att visa hur stor skillnad det kan bli i färgen på ett par år. (klicka inte på bilden om ni känner er triggade)

Jag har ärr överallt på mina ben också, skiter fullständigt i det. Varför har jag dem? Jo, jag kliade för mycket på myggbetten när jag var yngre😊 Lyckades ramla med en skål potatismos i händerna också och fick en glasbit i knäet. 

Dessutom ser jag ut som om jag är någon sorts störd drogmissbrukare som sticker sig på armarna och på magen, har hur många vita prickar som helst på de ställena. Varför? Jo, jag är diabetiker. Har en massa ärr efter klösglada katter och rivmärken från kaniner, ärr efter att jag sågat mig med handsåg (😃) och skurit mig med morakniv av misstag. Låter som om jag inte kan hålla i ett verktyg men… 

Inget att skämmas för, jag skulle vara stolt! Du har klarat att bryta ett självdestruktivt beteende och det är riktigt svårt. Stort, stort grattis till dig!🏆