Hej. 

Jag tänker skriva om mitt liv och mina drömmar, jag skulle bli jätte glad om ni läser detta. 

Ni är inte ensamma, jag finns alltid här för er. Det är bara att skicka iväg ett meddelande om du behöver prata med någon! 

Allting var så bra med livet när jag var liten, jag älskade livet, men jag kunde bli väldigt sur då och då. Sedan flyttade jag och min mamma till Bollnäs då hon träffade en kille som hon nu är gift med. Allting var fortfarande bra, men sedan så bytte jag skola och rektorn där var jätte elak, men bara mot mig och jag förstod inte varför. Sedan träffade jag en kille men han utnyttjade mig bara, men han fick inte det han ville. Då var jag 12år. Jag började bli ledsen. Tillslut vart jag så nere så att jag tog fram ett rakblad och skadade mig själv för första gången, jag älskade det. Jag började hata mig själv mer och mer, jag slutade äta. Men jag ville inte prata med någon om det.

Jag bytte skola och började äta igen, men nu åt jag mina känslor istället. Jag mådde bra igen, trodde jag. Men sedan efter en månad i 7:an så började jag skolka väldigt mycket och jag skärde mig nu mycket djupare. Jag hoppade tillslut av skolan. Jag satt hemma och vart mer och mer deprimerad. Jag ville dö. Jag försökte ta livet av mig hela tiden och jag skadade mig ännu mer. Sedan en gång så gick det för långt så att jag hamnade på sjukhuset. När jag kom hem så var allt bra och jag var glad. Men jag drogs ner igen! Och jag ville fortfarande inte prata med någon. Men mamma fick med mig till Bup. 

Jag vägrade prata, efter ett tag så fick jag mediciner som jag gick upp i vikt av. 

Jag hade ångest varje dag och natt. Jag bara satt. 

Jag såg blodet rinna nästan hela tiden. 

Nu skulle jag börja i 8:an och jag gick i ungefär 3 månader, jag träffade en tjej. Jag var så kär. Jag hade aldrig varit så kär. Vi vart tillsammans och hon var helt underbar! Men efter ett tag så hade hon fångat mig helt, jag var hennes. Jag fick inte träffa någon. Inte prata med någon. Hon misshandlade mig. Utnyttjade mig. Detta pågick i 4 månader. Sedan fick jag nog och lämnade henne, men hon lämnade inte mig, hon var efter mig hela tiden. Men efter några månader gav hon upp. 

Jag fick en ny bästavän, han var jätte snäll. Men som sagt, han utnyttjade mig å. Sista gångerna vi träffades så försökte han våldta mig. Så jag lämnade honom.

Nu skulle jag börja i 9:an. Jag gick i 1 månad. Jag skadade mig fortfarande och ville dö, min mamma tog mina rakblad så jag rakade av mig håret, som jag ångrar sjukt mycket. Jag hade börjat prata med Bup och fick nya mediciner och jag fick reda på att jag har asperger. Jag hamnade på sjukhuset igen. 

Nu har halva 9:an gått och jag mår lite bättre men ångesten kommer och går. Ibland vill jag dö och jag skadar mig fortfarande. Men jag har mina drömmar. Och jag har min vovve och min familj. 

Jag har tjatat på min mamma sedan jag lärde mig prata om att jag ska få en hund och nu han jag fått en. Han heter Quentin. Hundar är mitt liv. 

Mina drömmar: 

Skaffa flera djur. 

Flytta till ett hus vid en skog utan grannar.

Ha en jätte stor trädgård. 

Ha ett litet hus på gården med 3 rum där jag vill ha mitt eget hunddagis. 

Hitta den rätta tjejen för mig. 

Få ett barn. 

Gifta mig.

Ta körkort.

Ha en svart bil med stor skuff.

Skaffa en Engelsk Bulldog, Grand Danois, Sphynx och Savannah katt.

Och massa massa mera. Detta var bara lite. Men nu vet ni iallafall.

Och kom ihåg, ni är aldrig ensamma. Hitta ett skäl till att stanna här på jorden jag har hittat mina! Jag älskar er.