När jag gick hos kurator så gick man dit och bokade, någon enstaka gång kunde hon ha tid direkt (men oftast så hade hon tid närmsta veckan eller så) (:

Jag har träffat två kuratorer på sjukhuset, samt denna på skolan då. Hon på skolan var helt klart bäst! Trevlig att prata med, det kändes verkligen som att hon var där för min skull, till skillnad från dom på sjukhuset som bara utvärderade mig.

Du har inget att vara orolig för, det kommer säkert gå jättebra! (:

(Gick hos kurator pga kroniskt huvudvärk)

#1 Jag får väl gå dit och knacka på då :) 

Har stått utanför hennes dörr med hjärtklappning och seden gett upp och gått därifrån fler gånger än jag kan räkna på mina fingrar, så jag kommer knappast göra det imorgon. Men jag försöker.

*duppelpost*

Wow, lyckades med en trippelpost, ge mig en kaka någon.

Kuratorer är där för att hjälpa, och de flesta jag stött på har varit väldigt snälla. Gick ofta hos kurator när jag gick i skolan pga depression som kom till följd av många års mobbning.

#5 Kruxet är att ganska många är missnöjda med våran kurator, kanske borde gå hos en kurator på UM direkt?

Kommer slå sönder min dator snart om den inte slutar göra dubbelpostar varenda gång :))))

Du kan ju prova att gå till skolkuratorn och se vad du tycker. Bara för att andra inte trivs med just den kuratorn, så betyder det inte att du inte kan trivas med henne. 

Sen är det väldigt viktigt att hitta en kurator man känner sig trygg med (: Så om du av någon anledning inte gillar henne, så gå till någon annan.

#8 Jag får väl testa helt enkelt :)

Instämmer med #8

Skriv gärna hur det gick sen! :-) Lycka till!

#11 Det ska jag, och tack så mycket! :)

#11 Det ska jag, och tack så mycket! :)

#12 och #13 Hihi, dubbelpost igen! ;-)

#14 hahahahhaha men jag orkar inte, ska kasta ut äckeldatorn genom fönstret.

Nu kommer säkert detta också bli en duppelpost.

#15 Yay, det blev det inte :D

Kan förstå att det är irriterenade. Är din dator trög så du trycker flera gånger på 'Publicera kommentar'??

#16 wiiie, jag trycker alltid en gång men den "upptaderar" 2 gånger, kanske på grund av allt virus i den :$

#17 Har du virus så borde du fixa det. Kan vara dåliga grejer, you see…

#17 jo jag vet det haha, men nu blev det lite mycket OT 😊

#19, Whoops.

I alla fall, gå till kuratorn, se hur det känns. Om det inte känns bra för dig, gå till nån ungdoms mottagning eller BUP eller liknande.

#20 Ja vi kör på det :)

Tro på dig själv att du ska fixa det! När du väl är där inne och sen kommer ut som kommer du känna en otrolig lättnad att du äntligen klarade det. :) Jag vet känslan när man pratat ut om något jobbigt och känslan efteråt är super. Tänk bara att du ska klara det! 👍

#22 har redan börjat tvivla på om jag verkligen ska gå dit, men jag tänker försöka :)

#23 Kom bara ihåg att det finns inget du har att förlora på det. :)

Jag gjorde det! Kanske inte är nån stor grej egentligen, men för mig är det jättestort! Jag fick tid på fredag och jag längtar typ haha.

#25 Vad duktigt du var! :-)

#25 GRATTIS!!! Vad glad jag blir för din skull! :D

#26 #27 tack! Och tack för era fina ord, hade nog inte gjort det utan dom :)

Kom ut från kuratorn för 5 min sen, och det där var bland det värsta jag har gjort i mitt liv.

Vad hände? 😮

Vad hände? :O

Undrar som de ovanpå, vad hände ? 😮

Jag hade tid hos kuratorn 15.00 och min lektion slutade 15.15 så jag behövde ju gå tidigare.

Jag hade inte tänkt säga till nååågon att jag skulle dit, men det blev ju inte riktigt så. 

En kille i min klass satt och spelade på min mobil när påminnelsen kom upp (5 min innan jag hade tid hos kuratorn) och direkt skrek han "ska du till kuratorn?!?!?!". Så då hade jag typ 10 pers runt mig som ville veta varför, "är du deprimerad?" "är du gravid?" osvosv. 

Jag svarade inte på någon av dom och gick, precis när jag skulle gå ut genom dörren frågade min lärare vart jag skulle. 

"jag måste gå" svarade jag. Men han fortsatte fråga och tillslut skrek killen som hade spelat på min mobil att jag skulle till kuratorn. 

Så alla som hade missat det visste det nu. 

När jag skulle gå in fick jag panikångest, men jag gick in efter en stund. Hon satte sig ner och frågade vad jag ville prata om. 

Jag hade tänkt berätta aaaallt men sen kom alla tankar "Om jag berättar det här så kontaktar hon BUP" "Om jag säger detta så ringer hon mina föräldrar" "berättar jag om detta så kommer jag få en diagnos."

Så jag berättade bara alla småsaker, inget jag egentligen brydde mig om. Sa att jag hade en liten svacka och att jag bråkade mycket med min syster. 

Hon var helt dum i huvet, jag hatade varje minut.

Hon kunde t.ex. sitta och skratta när jag berättade om hur mycket jag om min syster bråkade för att det "lät roligt". 
Hon skrattade hela tiden, och smsade gjorde hon också. 

Hon hjälpte mig INGENTING, tänker aldrig någonsin gå tillbaka.

Ursh då :/ Låter inte som någon bra kurator. Men det betyder inte att alla kuratorer är så, du kanske ska prova hos ungdomsmottagningen eller så?

Jag brukade alltid berätta för läraren innan, att jag var tvungen att gå den tiden. Så var det bara att smita iväg den tiden liksom. (Dock berättade jag direkt för min klass att jag skulle dit, så dom visste ju ändå vart jag smet iväg). Annars kanske det går att försöka få en tid på någon rast, eller efter skolan istället? Så slipper det bli jobbigt om man ska gå mitt i en lektion..?

Sen tycker jag inte att du ska vara rädd att kuratorn ska prata med dina föräldrar eller att hon ska kontakta BUP. Dom har tystnadsplikt, och dom får inte berätta för någon utan ditt tillstånd om det inte är extremt allvarligt. Sen kan det ju ändå vara bra att bara berätta "småsaker" första gången, innan man är helt trygg med personen. 

Sen tycker jag att du är jättemodig som gick dit trots att du var orolig! Förhoppningsvis är nästa kurator bättre!

(Min mamma tycker för övrigt att jag ska till BUP, så vi skulle ta upp det nästa gång vi träffar min läkare)

Det låter som att du inte har en sån bra relation till din lärare? Jag skulle som #34, sagt till läraren innan lektionen att jag skulle gå till kuratorn vid en viss tid. Lärare brukar inte fråga vad de gäller, iallafall inte mina lärare som jag har haft.

Det var bra att du ändå gick dit! Men trist att du upplevde det som ett dåligt samtal. Det kanske är bättre att du pratar med en lärare som du känner förtroende till (behöver inte vara din mentor, jag känner iaf inte så i den skolan jag går i nu) och vill prata med, berätta om din upplevelse hos kuratorn så kommer de inte att hänvisa dig dit igen.

Men som tidigare nämnt, kanske ungdomsmottagningen passar bättre? Då är det även mindre chans att du stöter på personen igen. Kuratorn på din skola t.ex. kan ju du träffa på i korridorerna och då kommer du att tänka på det som du kände under det samtalet, vilket du inte vill förstås (med tanke på att du säger att det var det värsta du någonsin gjort).

Om du känner att du behöver prata så kan du PMa mig, det kan vara lättare att skriva med en skärm emellan och inte prata face to face, men sen är det också en individuell sak och om du känner att du hellre pratar face to face så tycker jag att du kontaktar umo 🙂

#34 #35 Jag hade heeelt glömt av att jag skulle till kuratorn, så jag glömde helt enkelt att säga det till honom, men det hade varit mycket bättre ja!

Jag hade funderat på att gå till UM och träffa någon där istället, men jag vill inte prata med någon längre, får fixa det på något annat sätt. 

#35 Tack så mycket, kanske pmar dig någon dag :)

Ojdå. Låter inte som en bra kurator det där. Satt hon verkligen och messade medans du var där?! Herregud. Jag skulle ha blivit förbannad om min kurator gjorde så.

Kan lova att när man träffar en bra kurator så kan man lätt bara prata på om allt och inget. Jag har varit hos 'min' kurator på psyket tre gånger och har redan berättat saker för henne som jag vanlgtvs inte pratar om för det känns jobbigt. Så kontakta någon ungdomsmottagning i närheten av dig och försök där istället, det kanske går bättre.

Och som #35 skrev, du för gärna PM:a mig också om du vill. :)

Har också erfarenhet av en dålig kurator. Skolans.. Vi är fem flickor i klassen och ja, vi kom förr inte så bra överrens med varandra. Så vi bråkade nästan stup i kvarten. Var sura gav mordiska blickar m.m.

Så två av flickorna i klassen vi kallar dem A och E så gick dit för att de ville att Jag, J, Ad skulle få klagor och att de skulle framstå som perfekta. Men kuratorn börjar sitta och skrika åt dem att vi måste verkligen börja lösa upp bråken nu. Även då en pojke i min klass gick det och sa att han har svårt att somna och då är han uppe längre. Då börjar hon ryta till åt honom att han ska allt börja lägga sig tidigare då han ändå bara klagar. Sedan då jag måste gå dit som vi gick i tur och ordning. Så jag gick dit och berättade att jag saknade min farfar som hade dött. Då säger hon bara att jag inte ska vara så himla löjlig, för jag kan väl inte sakna allt som försvinner ?

Hade rent sagt lust att strypa henne. 😕

EDIT: Nu funkar vi dock alla tillsammans, efter vår lägerskola i Piispala. För där blev man ju tvungen att vara tillsammans,stötta,hjälpa och så. De var som exempel ett stort stöd för mig då jag skulle klättra i klättertornet. Dock så vågade jag mig bara upp 6 m utomhus. Sedan då jag kom ner började jag må så dåligt att jag nästan spydde, grät och så. Höjdskräck nämligen.

Mycket OT nu sorry.

#38 Usch! Ibland undrar man hur i hela friden vissa människor ens blir kuratorer! 😮

#39 Ja, ibland får man nog allt undra 🤔

Vet att de e en äldre tråd men tycker verkligen att TS ska fortsätta leta efter en kurator som du gillar även om de tar ett tag de e så värt det när man hittar nån. Själv lyckades jag på första försöket och jag älskar verkligen min kurator hon och jag "klickade" verkligen på vårt första samtal :) Fortsätt leta om du inte redan har hittat nån. Kan även tillägga att jag går på bup o gillar inte nån där så har också träffat psykologer o kuratorer jag inte gillar .