6 år är för mig inte för mycket, speciellt inte när man är i 40-årsåldern typ. Däremot så tycker jag inte att en 13åring ska vara med en som är 19 år, men någon som är 16 "får" vara med någon som är 22. Det är krångligt det där, speciellt ifall man är i olika faser i livet. Att den ena pluggar, bor hemma och festar varje helg och den andra har flyttat hemifrån, jobbar och vill ha barn. Men jag skulle aldrig hindra någon att vara tillsammans på grund av deras ålder, utan det får dem sköta själva (om det inte handlar om någon väldigt ung då..) :3

Vad menar du med "Att den ena pluggar, bor hemma och festar varje helg och den andra har flyttat hemifrån, jobbar och vill ha barn."?

Tycker det blir för mycket när man kan missta den ena partnern från att vara den andres förälder.

Är båda vuxna får de välja själv. Är den ena under 18 tycker jag inte vilken åldersskillnad som helst är okej.

#2 Jag menar att det blir problem om man vill väldigt olika saker här i världen. Säger inte att alla tonåringar är sådana, men jag anser ändå att en 15-åring och en 35-åring vill olika saker. Är åldersskillnaden för stor kanske det till och med är så att när den ena vill ha barn är en andra inte ens arton, och ner den andra vill ha barn är den ena för gammal. 

Annars förstår jag inte riktigt vad du menar? :)

Om man som tonåring, kring 14-16 ska bli tillsammans med någon som är 4+ år äldre så ja, det tycker jag är för stor skillnad. Varför?

Jo för den äldre personen är långt före i sin mognad, eventuellt barn, arbete samt flytta hemifrån står på kartan vilket det inte gör för den yngre parten. 

Det är dock skillnad om båda parter är över 25 exempelvis och redan har stadgat sig i det vuxna livet.

Jag var 15 när jag träffade min man som fyllde 19 samma år. Så jag tycker väl att det är okej med 4 år då i alla fall. Men jag skulle inte rekommendera en högre åldersskillnad. Jag var aldrig typen som tyckte om att festa eller något sådant, men det märktes att vi var på olika våglängd. Speciellt året efter, när han flyttade hemifrån och började på högskola, och jag började mitt första år på gymnasiet. Jag hade nog inte vuxit upp fullt lika fort om jag hade varit singel. Men jag ångrar det inte, jag fick så mycket i gengäld. Men jag skulle kanske inte rekommendera det till vem som helst.

Till saken hör i och för sig att vi bodde 25 mil från varandra efter att han hade flyttat (innan dess drygt 35), så vi träffades bara en gång i månaden eller så. Jag hade därför mycket egentid och behövde inte alltid anpassa mig till honom. Det var nog en av de saker som fick vårat förhållande att hålla. Och när jag blev vuxen nog (19) så flyttade vi ihop.

Jag är 17, mina killar brukar vara 21-24. Så länge killen inte ser för gammal ut så kan jag vara ihop med honom.  Mer än 25 känns lite för mycket och helt creppy. Men om han är gammal, fast snygg så tackar jag inte nej :3 hihhhi #daddyissues

Jag blev tillsammans med min kille när jag var 16 (om jag minns rätt) och det är 6 år mellan oss. Så det tycker jag inte är så farligt ;)

Bryr mig inte hur andra gör men jag är född 94 och kan inte vara ihop med någon äldre än 91a, och inte med någon yngre än 95a, så jag är väldigt komplicerad. ;)

Olika det är! Är också 94 men skulle aldrig någonsin kunna vara tillsammans med en 94, eller yngre, kanske inte 93 heller. Jag tycker dom oftast är för flamsiga och omogna på något sätt, vet ej riktigt. Men är ganska gammal i huvudet, eller ja.

Jag förstår att man som ung ofta lockas av äldre män eller kvinnor och det ser jag inget fel i. Det som däremot gör mig illa till mods (beroende på hur stor åldersskillnaden är såklart) är när vuxna män/kvinnor vill vara tillsammans med (pubertala) barn. :/

Varje 16-åring är olik en annan. Vissa har inte ännu fått mens eller hamnat i målbrottet, etc., medan andra kom i puberteten som 10-åring. Därför är det så svårt att säga hur mogen och "vuxen" en 16-åring är. Jag som är 22 skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon under 20 (egentligen föredrar jag nog 22-25 ungefär). Jag vill ha någon i min egen ålder så man kan växa tillsammans och bli gamla ihop. 🙂

Jag är sexton, och skulle nog kunna vara med någon som är 20-25 (men jag skulle inte förvänta mig att det håller hela livet direkt). Skulle inte kunna vara med en fjortonåring. Jag anser att dom flesta i min ålder är rätt omogna, och har därför alltid trivts bäst med vuxna/äldre. 

Men rent allmänt så tycker jag att ett-två år är okej om man är under arton. Över tjugo anser jag att man är vuxen, och då spelar inte åldern roll längre. Jag skulle exempelvis inte tycka det var konstigt om min tjugoåriga syster blev tillsammans med någon som är tio år äldre, så länge dom båda är nöjda med det. Däremot skulle jag bli lite orolig om min kusin (som är femton) blev tillsammans med någon som är tjugo. 

När det gäller folk jag inte känner, så struntar jag fullständigt i åldersskillnader. Det rör inte mig, så dom får göra som dom vill.

Jag fyller 17 (97a) i början av februari och skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med någon som är 20-23 (alltså 91a som äldst), men mina föräldrar går inte med på det. Visst, kan väl förstå det att det kan bli lite konstigt för de, men jag tycker ändå att kärlek är som kärlek. 

Sen däremot när jag är 18 så kanske det blir en annan femma, för då kan de inte bestämma över mig lika mycket längre.

Jag ändrar mig. Så länge han är rik, snygg och låter mig använda hans kreditkort så finns det ingen gräns. Han får även ha problem med att få upp den 😃

För mig är det max 1 år yngre och max 3-5 år äldre. Ev undantag såklart. Är själv 23 år min sambo är 1 år äldre, lagom ålderskillnad känner vi 🙂

Jag är 15 snart 16 och skulle inte se nåt fel att va tillsammans med nån 5-6 år äldre, letar inte efter äldre killar däremot utan tar de som det blir.. Sen är ju frågan om en kille runt typ 20 tycker jag är för liten eller inte ^^ 

Där går väl annars gränsen, har lite svårt att se vad en t ex 30-åring ser i någon som är hälften så gammal.