Jag ogillar ordet "onormalt". Det finns sju miljarder människor på jorden, som alla lever olika och är indvider. Hur kan det finnas något som är normalt då? 

Gällande smink kan jag hålla med dig. Jag har aldrig använt smink, vilket min kusin gärna påpekar varje gång vi träffas. Jag tycker det är dyrt och onödigt, och jag vägrar kliva upp tidigare bara för att hålla på och kladda med smink.  

Jag har inte heller någon önskan om barn. Har inte lust att låsa mig på det sättet. Men jag vet inte hur mitt liv ser ut om tio år. Kanske hittar jag en kille som är perfekt, och att jag då vill skaffa barn med honom? Så jag tycker faktiskt inte att du ska säga "jag vill aldrig ha barn". Var öppen för möjligheten. Någon gång kanske du vill ha barn. Eller så vill du inte det. Men det är ingenting du ska bestämma nu, så tidigt i livet. Eftersom mänskligheten trots allt inte har dött ut, så bör det ju finnas fördelar med att få barn också. Skulle det vara så hemskt som du beskriver, så skulle ingen skaffa ett andra barn, eller hur?

Angående killar, så tycker jag lite synd om dig, om du har fått så dåliga erfarenheter av killar redan. Visst finns det många idioter (både killar och tjejer), men det finns många underbara människor också. Själv trivs jag bäst med killar (dom flesta tjejer jag känner gillar smink och liknande), och känner många trevliga och roliga, som absolut inte tycker att världen kretsar runt dom. Sen när man är ung, så är folk lite omogna. Det får man tåla. Och vissa tycker att det är coolt eller liknande att säga sånna saker, eller att bete sig som att man är bäst i världen. Sen kan man ju såklart trivas bäst själv också, men döm inte på förhand. Alla människor är olika och unika.

noo :( not that mening :( 'du kommer kanske ändra dig' :( i hate that mening. :P

nej, jag har redan planerat mitt liv, och ska ha hundar. det är nåt jag värkligen ska ha. och får jag då ett äckligt barn, som blir allergisk. så skulle jag kasta det barnet i soporna. nej men… jag kommer inte dissa hundarna bara för att jag fått en bebis som kommer förstöra mitt liv med tinitus och bajsiga blöjor överallt. då kastar jag hällre ut barnet ur huset, än att kasta ut hundarna som 'dyrkar' mig. barnet dyrkar inte mig direkt liksom så som hundarna gör.

Bara för att du inte använder smink och tycker det är onödigt ska du inte dömma andra som gör det. Fine, det är deras grej och inte din. Och du som säger just att smink är onödigt och dyrt, nästa dag komma med smink, klart folk reagerar? Jag har varit med om exakt samma sak, men vafan, låt dom snacka om det. Att du inte vill ha barn är ju din ensak. Och att du tycker det är vidrigt med sex har ju inte heller med någon att göra, alla tycker olika och det är många som avstår helt från sex hela livet. Killar i den åldern är alltid så! Finns inte mycket att göra åt, men jag lovar att det blir bättre med åren. Killar utvecklas och mognar senare är tjejer. Jag är själv inget fan av varken smink eller barn. Men alla tycker olika och det finns inget "normalt" eller "onormalt". :-)

jag har aldrig sagt att jag inte gillar smink innan. så de visste inte att jag inte gillar smink. bara att jag aldrig använder det.

Jag har också planerat mitt liv. Men jag tvivlar på att det kommer bli så. Du kan ju trots allt också bli allergisk, det går inte alltid som man tänkt sig. Om en av dina vänner, som alltid har smink, skulle komma till skolan helt utan smink, skulle du inte reagera på det alls då?

#5 nej… som jag sa med kläder så tänker jag inte på sånt. samma sak om någon ändrar med sitt smink.

om jag blir allergisk så kan jag äta tabletter. även om det kan ge bivärkningar(vet inte om det ger bivärkningar). det kan jag liksom inte med ett barn. antar att det är åldersgräns och kommer bli svårt att få ner medicin i barnet.

bebisar är också fula. så varför skaffa något som är fult? man går liksom inte direkt och köper en sak även om den är ful. så varför ska man skaffa en ful sak då?

Förlossning behöver inte göra ont. Är man väldigt fysiskt aktiv så ska det tydligen kännas mycket mindre. Hundar är väl lika smarta som en genomsnitt 3-5åring, och de kan skälla och yla. Att killar ibland är douchiga är ju p.g.a personligheterna. De kanske inte äns är seriösa? Många vill ju skaffa barn för att de vill föra sina gener vidare och vill heöst enkelt uppfostra ett barn till att klara sig bra i skolan och framtiden. Förmodligen kunna ha någon som ärver ens ägo när man dör. Och du behöver inte ha sex, du kan ju adoptera.

#6 Vissa blir så allergiska att medicin inte hjälper. 

Majoriteten tycker ju att bebisar är söta. Nyfödda kanske inte är det mest gulliga, men lite äldre bebisar tycker jag är rätt söta också. Sen är det ju knappast därför man skaffar barn? Dessutom är vi väl biologiskt inställda på att tycka att vårt barn är sötast i världen skulle jag tro, jag tvivlar på att föräldrar tycker det egna barnet är fult, även om dom kanske tycker det om andras bebisar. 

Sen tycker jag att det är bra om du inte skaffar barn. Jorden är redan rätt överbefolkad, så. Men jag tycker inte att man ska bestämma sig till 100% innan man ens blivit vuxen.

men adoptera behöver man åka till ett annat land för att göra. har inte lust att slösa bort pengar på att åka utomlands. och på barnhem är dom väl ganska små.

hundar är mycket smartare än så. 3-5 åringar kan inget annat än att skrika och envisa sig. alla ungar jag träffat är likadana. 3-5 åringar är svårlärda. alltså inte smarta. man kan visa en sak för dom, men fattar inte ett skit. barn har inga hjärnor. det har hundar. och eftersom hundar blir rumsrena snabbare än människor så är dom smartare.

och hundar kan man träna bort skällandet. om ett barn vill skrika så gör den det. och går inte få tyst på dom. (om man inte binder upp dom eller dödar dom, då)

nä. OM jag skulle vara tvungen att ha barn ska det vara fosterbarn. ett barn som t.ex. gjort brott men inte är straffmyndig. och inte så många småbarn som gör brott. så risken att få ett småbarn som fosterbarn är vääldigt liten.

En fyraåring kan prata och använda grammatik, det är mer än vad jag har sett en hund klara av. Alla barn skriker inte, och visst kan du lära en hund att inte skälla, men för ett barn kan du förklara varför man inte ska skrika, och gör du rätt så kommer barnet låta bli att. Jag har visserligen inte varit omkring så många barn, men jag har några yngre kusiner som jag träffat några gånger, och dom har aldrig skrikit, om dom inte är hungriga/trötta då.

Hundar blir rumsrena fortare än människor, eftersom hundar har kortare liv. Det har inget med smarthet att göra.

#9 Har verkligen helt fel uppfattning om hur barn är.
Och hur kan du sitta och skriva "hur kan man skaffa något som är fult", hallå så säger man väl inte. 

Du behöver inte överdriva "eller döda dem". Ta det lugnt.
Du får det att låta som att alla barn är skrikande, äckliga,fula, ouppfostrade osv men så är det verkligen inte.
Läser själv till förskollärare och kommer jobba med barn som är 1-6 år. De är absolut inte fula, äckliga, skrikiga mm. Visst kan barn skrika mm men det gör de inte hela tiden.

Du behöver skaffa dig en bättre verklighetsuppfattning låter det som, om man utläser allting du har skrivit.

Smink kan vara bra, inte alltid för att göra sig "oäkta".

Vill bara påpeka att smink inte är till för att göra så man ser oäkta ut, eller ser ut som en annan person. Smink är till för att framhäva dina ansiktsdrag, men andra ord göra så du ser "mer" ut som dig själv (om det används rätt vill säga). 🙂

Tycker inte om hur du beskriver barn som 'äckliga' o.s.v, visst du har väl din åsikt, men vi har ju alla varit barn? Och barn är inte barn för alltid.

#13 Såg inte det i texten (läste inte allt)… men barn är underbara och fantastiska och bland det sötaste och finaste som finns! ❤️😃

Sen är faktiskt de flesta här på sajten fortfarande barn, lagligt sett ;)

#10 inte så konstigt att en 4åring kan prata och inte hundar. hundar kan inte prata eftersom dom inte är byggda för att prata.

min lillasyster skriker hela tiden. det ända hon gör är att skrika. och det går inte få henne att sluta.

nej. jag kommer inte skaffa varken barn eller make. man kan aldrig veta säkert om maken dissar än. så som ni säger att 'du kanske ändrar dig, när du blir vuxen så kanske du skaffar barn'. då säger jag 'men om 10 år kanske din make inte längre är den trogna maken längre? om han äns varit det. han kanske varit otrogen hela tiden och du får inte reda på det förrns efter 10 år'. en hund skulle aldrig vara otrogen.

#15 Så du tänker leva själv hela ditt liv då?
Du har lite tråkig inställning tyvärr, och som jag skrev i #11 så har du ingen riktig verklighetsuppfattning samt att du är så ung än så du kan inte veta redan nu om du ska ha barn eller inte, vet flera som sagt det i tonåren och sedan har de barn i alla fall sen 😉

Man mognar med åren (förhoppningsvis ialla fall).

Alla under 18 är barn, men antar att det är småbarn som du pratar om. Hundar utvecklas snabbare pga dom lever kortare. Om en hund skulle bli rumsren i samma tid som barn, förstå vad man säger och prata, lära sig gå oxå mm. Så skulle till sist inte bli mycket kvar av en hunds liv, jo visst kanske 8-10 år men hur mycket tid har inte ett barn kvar av livet när den lärt sig allt det där?

Säger som Frida. När jag var yngre ville jag inte ha barn, men nu längtar jag nästan tills jag får det! :) Sen vet man ju aldrig om kärleken till sin man/fru håller för evigt, men det är värt ett försök eftersom det är underbart så länge det varar.

Är man inte ledsen eller nedstämd ibland så uppskattar man inte de dagar eller år man är riktigt glad eller belåten på samma sätt. 🙂

Jag vill inte säga att din åsikt är fel, men jag håller inte med. Det där om killar är ganska felaktigt. Du kan inte säga att "nästan alla killar är så". Det är dem inte alls. Om jag ska vara ärlig så skulle jag kunna ta illa upp av det. Då beter sig alltså ca. 3,324,047,000 människor på våran jord sig så? Jag tycker iaf inte det. Det där med smink, det är väl egentligen nästan samma sak som att sätta på sig en extra fin tröja? Jag tycker att många tjejer är riktigt fina i smik, likaså utan. Sedan håller jag med #12 Det där med barn tycker jag helt är tvärtom. Jag tycker att det verkar så fantastiskt att vara med om att ta hand om sitt egna lilla barn.få vara med och se hur mitt barn växer upp. Och kanske en dag få barnbarn, som hälsar på en när man e gammal ;)

är du min soulmate elr något? xD

Människor ändras iochmed att de blir äldre. Vet en tjej som när hon var i början av tonåren tyckte att kärlek osv var äckligt och inte alls något gulligt på något sätt. Knappt två år senare var hon väldigt killgalen och tänkte inte på något annat än killar och kärlek ;) Så det jag vill säga är t.ex: Var det något som du gillade som barn men inte som så gammal du är nu eller tvärtom? För det är samma sak som att det är mycket möjligt att du kommer ändra många av dina åsikter iochmed att du blir äldre.

Angående smink och kläder är du väl helt normal, jag var en av de sista som började sminka mig och använder fortfarande väldigt lite, typ mascara och kajal ibland. Tycker det är jättecoolt att folk vågar vara sig själv oc gå osminkade etc. Angående kläderna tycker jag det kan vara en stor del av personligheten med klädstil osv, fast så länge man inte går omkring naken så spelar det ju inte nån roll egentligen. Alla ska ju få vara sig själv, och shopping kan vara sjukt tråkigt, t.o.m. deprimerande om man inte hittar nåt som passar t.ex. 

Jag är själv väääldigt karriärsinriktad, och vet att oberoende vad jag gör i framtiden komemr jag att vilja resa mycket och jobba långa dagar, och med erfarenhet på handen vet jag att det inte är jätte familjevänligt så då är jag hellre utan barn, ingen ska behöva växa upp med en mamma som aldrig är hemma och hinner bry sig. Och av barnpassningserfarenheter vet jag att det kan vara sjukt jobbigt att byta blöjor, få dom i sång osv, men samtidigt har jag väldigt starka minnen från när jag själv var liten och jag var både smart och rolig, kanske t.o.m. smartare och roligare än nu. Så NEJ, där måste jag rätta dig, barn är inte dumma i huvudet, de har i högsta grad välfungerande hjärnor, och de är inte äckliga om man tvättar dem. Men du behöver självklart inte skaffa barn, vill du ha hundar så tar du ju hand om dem som om de vore dina egna barn. Själv skulle jag tänka som du, men jag blev moster för ett antal år sedan och jag älskar mina fantastiska syskonbarn över allt på jorden.

Gällande män och sex, så är jag väldigt ledsen för din skull ifall du fått dåliga erfarenheter. Mina närmaste vänner är båda pojkar, bästa människorna man kan tänka sig, inte alls douchiga, utan världens mest gulliga och omtänksamma. Och sex kan vara bland det finaste som finns med rätt människa på rätt tid och plats.

Hatar också det där med att "du kommer att ändra dig", men det stämmer tyvärr i många fall. Dock är det ju inte vad man vill hör precis. Och vissa saker ändras säkert inte, medan andra ser helt annorlunda ut. Det händer saker omkring oss som förändrar vår livsyn helt, nån föds nån dör osv. Men nej, du är inte onormal, fast du kunde vara lite mer openminded :)

vet inte ens vad verklighetsuppfattning är. är det att man ska uppfatta verkligheten? eller WHAT??

alla killar jag träffat är likadana. till och med en som är 50 år(plastpappan). så det är erfarenheten jag har av killar. alla jag träffat har varit likadana. går runt och taffsar på varenda tjej dom ser, tror dom är coolast i världen, bara dom som är värdefulla, och bara dom man ska bry sig om. det är min erfarenhet av killar. plus att det är fler killar än tjejer som begår brott. så inga killar kommer in i mitt hus med den erfarenheten jag har.

ett plus till med hundar, är att om livet skulle förändras så KAN man omplacera sin hund. det kan man inte med barn direkt… tänk om jag skulle börja jobba 24/7. då får barnet klara sig själv 24/7. hade det blivit så och jag hade hund, så skulle jag kunna hitta fodervärd eller omplacera. finns vad jag vet inte barn fodervärdar.

#23 Är som det låter. Du lever lite efter egna "tankar" osv istället för att se hur det ser ut i verkligheten. Lever lite i din egna "bubbla", och tror att det är som du skriver just nu, men så ser inte verkligheten riktigt ut, utan enbart dina egna idéer och tolkningar helt enkelt.
Märks på dina svar och hur du skriver, att du har fått lite fel bild tyvärr.

så blev det sen jag började på skit-skolan.

#23 Klart du får leva ditt liv själv och ha massa hundar. Men att påstå att alla killar är skithögar som utnyttjar tjejer och inte duger till något, tycker jag är lite sorgligt. Det finns så mycket bra och trevliga människor, men om du inte ger dom en chans är det klart att du tycker så. Det är ju inte så att alla killar är framavlade för att vara spydiga. ;-)

Jag håller med dig på många punkter men inte riktigt alla.

Du drar ju alla killar över en kant nu. Så beror mycket på åldern. Är man vid puberteten eller redan i den så är man oftast omogen och har mycket hormoner. Man vill börja "göra" saker.

Du är ALDRIG tvungen att skaffa barn eller adoptera, så att läsa när du skriver "Om jag var TVUNGEN att skaffa barn…" verkar enligt mig som att du tänker mindre än vad näsan räcker.

Du kanske inte ens är intresserad av varken killar/tjejer, och aldrig känner dig attraherad till någon eller gjort det så kanske du är Asexuell?

Smink - Jag håller med om att det kan vara en hel del slöseri med pengar. Men alla har inte smink på sig p.g.a. samma anledning.
Vissa vill nog dölja sitt ansikte. Kan vara allt från att täcka över hemsk acne med BB cream etc. Vissa vill framhäva en del saker som de gillar. Andra har bara väldigt mycket komplex och kanske hatar hur de ser ut utan smink.

Att hundar lär sig snabbare beror på att de inte lever lika länge som oss. De kan ändå vara svårt att träna en hund till att sluta med någonting då alla hundar har sin egen personlighet, och vissa behöver lite mer tid att disciplineras.

lite svårt att få 'verklighetsuppfattning' när jag bara har träffat omogna killar.

Hur många pratar vi om då? Som du faktiskt känner och inte bara fått ett "första intryck" av.

'för det första hatar jag smink och fattar inte varför man slösar pengar för att se oäkta ut'

Tror inte nån vettig person sminkar sig för att se oäkta ut, säger bara en sak och det är att är man tillräckligt säker i själv kan man använda sig av det och fortfarande vara sig själv.

Håller för övrigt med dig till 100% om att smink eller shopping inte är nåt kul dock ^^

hmm… hela skolans killar. varje gång man går förbi en kille hör man 'tjejer ska bara vara hemma och baka och städa' eller 'killar är bättre än tjejer' osv.

sedan mina kusiner. fast de är ganska små. men de tycker tjejer är sämre än killar.

till och med på stan har jag hört mååånga gånger killar säger 'jag är mycket bättre än dig för jag är kille'.

de flesta på scouterna tycker tjejer är mindre värda och säger 'det var mycket bättre förr när inte tjejer fick vara med på scouterna!'. och en sa 'killar är myycket viktigare än tjejer. punkt slut! ni kan inte slåss, ni kan bara städa och diska'. jag har dock svarat 'men då kan vi ju städa och diska, vilket ni killar inte verkar kunna eftersom ni tycker att det är vårat jobb. ni vill inte visa att ni inte kan, och då bestämmer ni att tjejerna ska göra det istället för att ni ska kunna skydda er'.

så, ja. hela min värld består av själviska killar :)

Fint att du ska påpeka det så.
Finns inget mer jag känner att jag kan skriva än att du antingen bor på världens skitställe, alla killar som sagt dessa saker är såklart P12:or som inte har lärt sig växa upp eller att dem är så passa oseriösa eller har det som en Insider joke bara att du inte vet om det.

Killarna i min klass sa ofta sånna saker när vi var yngre. Men dom menade det inte, dom försökte bara få oss tjejer att bli sura. För dom var det ett skämt, och vi tjejer spelade med och tyckte det var lite roligt vi också. Vi tjejer sa liknande saker tillbaka.

Så, är du säker på att dom inte skämtar bara? För jag har svårt att tro på att alla killar du mött, tycker att dom är bättre än tjejer.

Har inte läst alla inlägg men wow, blir väldigt irriterad när jag läser dina inlägg TS. Man hoppar inte på små barn sådär, och det är bara inse, barn i 3-5 års åldern är betydligt smartare än en hund, hur mycket du än försöker komma ifrån det. Sen att du har den uppfattningen om ett litet barn är ju fruktansvärt. Jag har alltid haft en speciell "känsla" för små barn, avgudar dom verkligen haha. Har småbarn runt mig väldigt ofta då jag har många småbarn i min omgivning, och dom är verkligen inte alla som du beskriver (även om jag fattar hur mycket du överdriver). Du kanske har kollat för mycket på de elaka barnen i "Supernanny"? :p Sen, GUUUD vad tråkigt det måste vara att ha planerat sitt liv. Blir mörkrädd helt seriöst. Hur orkar man liksom? Det är ju bara att leva livet och ta varje dag som den kommer! Att hela tiden måste följa en ram i sitt liv måste vara otroligt tråkigt och påfrestande.

Vet inte hur jag hamnade på ditt inlägg, men blir hur som jävligt irriterad… 

Jag förstår att du kanske inte gillar smink, inte gillar barn, killar, kläder(?), men att hundar betyder verkligen allt för dig. Det är helt ok, jag älskar mina djur otroligt mycket jag med. 

Men de som stör mig är hela ditt sätt att snacka om barn som om dom vore äckliga! Jag känner inte att jag är redo för barn just nu (är 19 år) men jag älskar att träffa mina kusinbarn och få gosa med dom och dom betyder väldigt mycket för mig. Sen att du skriver att de kostar mycket pengar och är drygt att adoptera.. Gör inte de då och sluta whina, dom barnen bör ändå inte ha en förälder med din inställning!

Sen att du skriver att dom inte har någon hjärna visar ju bara att du är obildad.. Och att du menar att du skulle hänga upp, kasta i soporna eller döda ett barn för att de skriker, asså vad i helvete!!?  

Sen att du säger att man sminkar sig för att se oäkta ut? Jag sminkar mig för att framhäva mina drag precis som #12 skrev. Känns pissigt att du dömer och drar alla över en kam. Du kanske inte gillar smink eller folk som på något sätt står ut med sin klädstil eller annat men du måste faktiskt tänka på hur du uttrycker dig! 

Det är ok att du skriver av dig, men vafan tänk på hur du skriver.. Hur gammal är du förresten?

Ber om ursäkt på ett sätt att jag är riktigt otrevlig i dehär inlägget, men jag är less på dömande människor som rent ut sagt är elaka mot andra, försök att växa upp.. 😐

asså jag har inte läst alla inlägg men du har själv varit ett " dreglande, bajsigt, skrikande barn som ger än tinitus." tycker det är ganska dumt att du skriver så om barn, även om du inte vill ha ett barn, varför skriva så?

TS, min tanke efter vad du skrivit är att du har det allmänt tråkigt och stökigt runtomkring dig i livet just nu framför allt med skolan men kanske också familjen/släkten, fritidsaktiviteterna m m. 

Jag får en känsla av att du behöver mer utrymme, en frizon från folk som är "på" dig med åsikter om hur allt ska vara.

Så jag hoppas du kan hitta något sammanhang där du kan känna dig som hemma, att du kan vara den du är. Och/eller att du ser till att få tid för dig själv och bara "finnas till" och låta alla tankar och känslor sortera upp sig i lugn och ro.

#35 jag går  efter mina drömmar. jag har alltid velat göra ditt och datt när jag blir vuxen. och vilket gymnasium jag vill satsa på, och att gå hundinriktning osv. det är mina mål. alla säger att jag måste fokusera mer på skolan osv. och satsa mer. jag har försökt hitta mål så jag ska tycka det blir roligare. men inte hitta något, förrns jag hittade mitt 'dröm' gymnasium. nu satsar jag rätt mycket på skolan för att få högre betyg så jag har bättre chans att komma in på gymnasiet och gå den inriktning jag vill.

jag älskar att tänka på framtiden. jag känner mig mer 'fri'. om jag har svårt att sova, så brukar jag tänka på vad jag vill göra i min framtid, vad jag inte vill göra, och hur jag ska göra. så somnar jag på bara några minuter. om jag inte kan koncentrera mig på lektionen så ger jag mig en bitchslap och tänker på att jag måste komma in på gymnasiet, och då går det undan hela lektionen sen.

så jag ser inte varför det är dåligt att tänka på framtiden, för mig är det bra att tänka på framtiden.

#36 jag är 13 år.

i klassen överdriver alla, vilket smittats över på mig. de andra i klassen är lite kaxiga på lärare och kan säga t.ex. om en lärare säger 'vad gör du?' så svarar eleven något 'dumt' som 'lyssnar på vad du sa, och tittar på dig när du stirrar på mig' osv.

#37 det var inte jag som fick tinnitus eller besvärade mig med dregel och bajs. jag besvärade de som ville ha mig. fråga min mamma varför hon skapade mig. inte mitt fel. hon kanske inte tycker det stör henne, men jag stör mig på det.

tror ingen fattat mitt inlägg… jag menar ju att jag är 'onormal' för att jag tycker som jag tycker… verkar som alla missat det..

#40 Men ingen är normal. Finns ingen "normal" människa igentligen. Alla är vi olika och unika helt enkelt.
Och läser jag folks inlägg, så ser jag att många sett att du skrivit "onormal" och att du menar att du är det, men så läser jag det i alla fall

har inget annat ord än onormal. konstig? det är ingen som är 'okonstig' häller… eftersom att det är samma sak som onormal, typ.

#42 Äh va? Osammanhängande tyvärr. Kan du förklara hur du menade?

ni gillar inte att jag skriver att jag känner mig onormal. men jag hittar inget annat ord till det. konstig och 'okonstig' borde väl vara samma sak som onormal och normal? så jag har inget annat ord för onormal.

ingen är ju okonstig, eftersom ingen är normal. och då är man ju konstig också, eftersom det är samma sak som onormal. så om jag skrivit att jag är konstig så skulle folk reagera på det med?

Du känner dig annorlunda jämfört människorna du umgås med…?

Dom flesta känner nog så någon gång i livet, speciellt när man är yngre och går i skola (då det oftast är att man ska följa en viss norm då). Jag har ofta fått höra att jag är konstig, eftersom jag (enligt vissa personer) "inte betér mig som tjejer ska beté sig". Jag har dock aldrig sett mig själv som normal eller onormal, eftersom det enligt mig inte finns något som är normalt.  Och skulle det finnas något som är normalt, så är jag hellre onormal. Blir en tråkig värld om alla tänker och tycker lika (; 

Tycker du att det är ett problem att du känner dig annorlunda?

lite problem… 

i skolan känns fel att beté sig annorlunda… känns som man kommer bli retad bara man gör något 'konstigt'.. som jag t.ex. brukar göra, men inte vågar i skolan för det känns konstigt..

Jag har varit lite annorlunda under hela min skoltid. Visst är det väl några som stör sig på det, men det är bara att ignorera dom. Det är inte roligt att reta någon som inte bryr sig (; Sen har jag träffat vänner som också är lite speciella, och då gör det liksom inget. Sen vad alla andra tycker om mig, det struntar jag faktiskt i. Jag går inte i skolan för deras skull, och jag tänker inte tona ner mig själv bara för att göra någon annan nöjd, när jag mår mycket bättre av att vara mig själv. 

Sen blir det enklare ju äldre man är, för ju äldre man är desto mer har alla andra insett att man faktiskt är olika. När jag gick i mellanstadiet var det många fler som irriterade sig på att jag inte följde normen, nu i gymnasiet är det knappt någon som reagerat på det.

.

#39 Fast du skrev någonstans i stil med "har redan planerat mitt liv och jag ska inte ha barn" och det var det jag reagerade. Har också mål i livet men det är ju inte precis samma sak. Skulle väldigt gärna flytta till USA när jag går ut gymnasiet och har velat det sen jag gick i typ femman, går i 9an nu. Men det är ju inte så att jag har typ planerat det liksom. Jag vet inte vad jag vill om 2 veckor, om 1 månad, om 3 år. Det är bara att ta varje dag som den kommer helt enkelt för man har ingen aning om vad man kommer gilla i framiden. Kanske du sitter där med 10 ungar om 15 år, det vet du inte. 🙂 ;)

Tack för den kommentaren, nu är jag tydligen ful för att jag har smink :p Du har inte glömt att du måste röra vid bajs varje dag, speciellt under valptiden. Under valptiden får du också torka upp spyor, kiss och ev sönderstrimlade saker, precis som med en bebis, En valp skriker, gnyr, och håller dig vaken om natten, precis som en bebis. Sedan kommer den vara uppnosig, bitig, och allmänt förjävlig, precis som en tonåring. Alltså, hundar är inte mycket bättre än bebisar och barn.

har svurit på att inte skaffa sambo/make eller barn. tillsammans med mina två bff's. vi ska bo tillsammans och ha en kennel och hundpensionat. om vi bryter detta vet vi inte vad vi ska göra. för då är risken ganska stor att vi inte kommer träffas lika ofta. och chansen till att uppfylla min dröm är mindre.

sen är det du sa ganska ologiskt… jag är 13 år… så om 15 år är jag 28. tror inte det är så logiskt att jag skaffat 10 ungar då.

jag kommer alltid minnas mina plågade år där jag fått lida tillsammans med min lillasyster. och då kommer jag minnas att skaffa barn är en plåga. samma sak med sambo. tillslut kommer man sitta där med '10 ungar' som ensamstående mor. har haft en kille, gjorde slut med honom när vi sa att vi skulle gå på bio, men han kom inte, så jag hade betalt en biljett i onödan, så fick jag titta helt själv på bion. sedan sa några kompisar att de hade sett honom på bion när dom kollade på bion(3 dagar före det var bestämt att vi skulle titta). jag ifråga satte honom allt. men han har inte svarat. så jag litar inte på killar heller.

plus, att jag lever ett jobbigt liv. har en pappa som är alkoholist, en mamma som jag inte litar på helt så jag skulle inte kunna säga allt till henne. hon vet inte ens att jag har mens. har inte sagt det för jag litar inte på henne. och sedan bor jag med en plastpappa som tror han kan bestämma över mig. han äger inte mig, men det vet visst inte han. han tror att han är min pappa. och är så snål. han sätter inte på värmen i bilen. så man håller på att frysa sönder. 'kan du inte vrida upp värmen?' frågar jag han, 'nej! här slösar vi inte på värme!'. och han lämnar av mig 100 meter från skolan. när det finns en parkering jämte skolan. 'varför kör du inte ända fram?' frågar jag. 'men det är så mycket trafik på den parkeringen, och det är längre att åka'… det är mer trafik på den plats han stannar, än vid skolans parkering…

och detta skulle kunna hända mina barn. och jag vill inte se att dom har det jobbigt. så jag tänker inte 'jag ska ha barn för jag kommer ändra mig när jag blir stor'. jag tänker på att jag inte kan ge barnen ett bra liv.

sen samlag?? jag kommer känna att jag får dåligt samvete hela livet sen. jag föreställer mig om hur jag skulle känna när jag haft samlag, 40 år senare. jag känner mig obekväm när jag har mens(och mer än en vecka efter), och känner ibland dåligt samvete när jag tänker på att jag har kommit i puberteten. så hur ska det gå med samlag i framtiden då? jag kommer känna mig skamsen. det har jag inte lust att känna bara för att det är normalt att ha sex.

#50 dom är inte jobbiga lika länge som en bebis. och bebisars bajs kletas ut över hela röven. det gör det inte på valpar. och hundar är mycket sötare än bebisar. bebisar har för stort huvud. och hundar skriker inte lika högt som barn kan göra. barn skriker så det värker i öronen hela dagen sen. det gör inte valpar. valpars skrik är mycket mildare. och dom som sagt är inte bebisar lika länge. barn-problemen får man ha och göra med i flera år. valp-problemen är bara ca ett år, om inte mindre.

och jag menar att jag tycker jag är 'onormal' för att jag tycker att smink är fult… jag vill ju inte tycka det är fult.

Förlåt, men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?

#53 gör inget av det då :) eller gör båda. jag brukar gråta när jag skrattar :D

Jag reagerade lite på hur du skrev att hundar "dyrkar" och "avgudar" dig. Känns inte som nån sund inställning. Jag tror inte att hundar ser oss människor som några slags gudar, men däremot - med mycket tid, ett gott handlag och respekt - som flockmedlemmar och i bästa fall vänner.

Sen angående dina dåliga erfarenheter med killar… Du är i en ålder där tjejerna ofta är mycket mer mogna än killarna. Minns själv hur fåniga och dryga jag tyckte killarna i klassen var när jag var 13. Det kommer att ändras när ni blir äldre och killarna mognar.

Ingen tvingar dig att skaffa barn. Vill du inte ha barn, så skaffa inte barn, simple as that. Bara du inte snackar en massa skit om barn och hur jobbigt det är att sköta dem, för du har faktiskt själv varit ett.

#55 menar inte dyrkar som att dom bugar, men dom älskar än(om man tar hand om dom på rätt sätt) och skulle aldrig dissa än. och man kan säga allt till dom, för dom kan inte sprida det vidare. en människa kan det 'slinka' ut. även om man lovat att hålla det hemligt. och det är skönt att prata med någon. även om dom inte förstår. barn känns inte som att dom 'förstår' på samma sätt, och känns inte lika skönt att prata med dom. och dom kan fortfarande säga det, om dom lärt sig prata. och 'lova att aldrig säga det till någon' så är det 'va? vad ska jag inte säga?' för dom inte lyssnat eller inte förstår. eller  'okej' nästa dag 'bla bla bla' så vet hela världen om det. okej, inte hela världen men.

det är skönt att prata med hundar, eftersom dom inte ifrågasätter allt.och dom behöver inte veta vad 'lova att inte säga det' för dom kan inte säga det.

Tar bort mitt inlägg~

#57 Och att ha uppfattningen om att hunden ser en människan som en ledare är inte speciellt bra det heller.

#58 jag visste inte hur jag skulle formulera mig, men ursäkta då!

Jag har inte läst allt i tråden men jag har varit likadan inom vissa områden. Sagt "jag ska aldrig sminka mig" och mycket liknande.  

Min stora "plan" gällde i säkert nio år. Jag skulle gå på hundgymnasium, köpa min hund ett exakt sommarlov och gå ut därifrån och börja jobba på något inom hund. 

Nu går jag estet -bild men köpte hunden på "rätt" sommarlov och "rätt ras". Samma som jag velat ha väldigt länge. 

Det är inte dåligt att göra sådana stora planer. Jag gör det hela tiden fortfarande. 

Men jag tycker inte det är ok hur du skriver om de sakerna du inte tycker om. För det kanske sitter någon här på forumet som drömt om att bli mamma väldigt länge. Eller någon som vägt sitt liv till att jobba med smink och är fantastisk på olika sminkningar. 

Jag har också varit rätt "fanatisk" med mina storslagna planer men skulle aldrig hoppa på andras val på det sättet du gör. Känns väldigt respektlöst och ogenomtänkt.

Att säga att man inte tycker om någonting tycker jag inte är fel men du går på extremt hårt.

sa ju att ingen fattade.

jag VILL INTE tycka som jag gör. men jag kan inte göra något annat. jag skulle vilja ha smink. men vill ändå inte. och när jag tänkte att jag skulle testa smink och kom till skolan  smink. så fick jag inte ha smink för de andra i klassen typ. "varför har du sminkat dig?" "det är inte likt dig att ha smink" osv. e sa det på ett sätt som 'du får inte ha smink för du har aldrig haft det innan'. så då har jag fått tankarna att 'jag får inte gilla smink'.

samma sak med barn. innan ville jag gifta mg. och skaffa barn. men när jag fick min lillasyster och när min mamma var gravid, så tänkt jag 'jag vill inte vara uppe hela natten för att magen gör så man inte kan ända sig i sängen utan att vakna'. och min lillasyster är rena helvetet.

sedan ville jag inte längre gifta mig, för jag litar inte på killar. det märkte jag när en kille sa 'ge mig sågen! du är tjej så du ska inte använda såg' när jag tog sågen på träslöjden, och alla andra sågar var upptagna. så sa killarna till allt jag skulle ta. och när det väl fanns saker kvar så fick jag alltid den sämsta saken. eller… inte bara jag. så r det med alla tjejer.

Tycker du att det är ett problem, så kanske du kan prata med en kurator på skolan eller så? Dom brukar vara duktiga på att komma på varför man tänker som man gör, och hjälpa en att tänka på det ur en annan vinkel.

kuratorn är inte bra här.

På din skola? Det finns ju även kuratorer på sjukhus… Jag har själv gått hos kurator (på min skola, samt på sjukhuset). Var jag missnöjd kunde jag även få gå hos kurator på någon annan skola.

Håller med #62 och #64, jag tror du skulle ha nytta av att prata igenom hur du känner med någon vettig vuxen. Kanske kan du kolla upp om någon vet en bra kurator på en skola eller ett sjukhus där du bor. Du kan ju göra det anonymt om du vill t ex söka på nätet eller ringa och höra dig för utan att säga vem du är.

Har man det som du är det svårt att klara upp allt på egen hand. Och i din ålder kan man tyvärr sällan vänta sig någon förståelse av jämnåriga i skolan, det är så mycket grupptryck och skit, jag minns alltför väl själv hur det var. Man dög inte om man inte gjorde som "alla andra", och försökte man vara som (man trodde att) "alla andra" var fick man just den sortens kommentarer som du: "men VA, DU brukar väl aldrig…" "haha kolla på henne" osv. Först på gymnasiet började jag skita i vad andra tyckte om min stil och mina intressen och då blev det mycket lättare.