Har haft massor på senaste tid med min pappa. Vi är mycket lika varandra, vilket krockar ofta…. men han är som sagt alltid tjurig och när man försöker säga något snällt, eller åtminstone med snäll/trevlig ton, fattar han det som motsatsen och får damp på en, vilket gör mig sur och så går allt åt h*lvete….

Jag bråkade mycket med min mamma ang djuren som vi hade hemma. Hon hotade med att sälja dom och la till och med ut annonser på Blocket om dom. Jag valde då att ta med alla mina djur och flytta hem till min pappa och har brutit kontakten helt med henne. Känner att jag inte behöver en sån människa i mitt liv när man inte mår bra av det.

#2 aj :/ det var elakt! Varför fick hon sådana tankar, om man får lov att fråga? :)

Tycker det är rätt fruktansvärt att skriva att du hatar hela din familj. Speciellt om det är motiverat av det ovan. Alltså, folk bråkar. Så är det bara. Står ena parten och skriker helt utan anledning förstår jag att man som förälder ledsnat. Och ja, det finns människor därute som genuint hatar sin familj, men det är faktiskt rätt ovanligt. Att skriva att man gör det, fast man inte egentligen känner så, är bara onödigt.

Jag tycker det är superviktigt att barn har en vuxen att se upp till, att älska och veta att den alltid skulle finnas där för en. Jag har alltid haft en bra relation med mina föräldrar, har alltid kunnat prata med dom om allt. Såklart har vi bråkat, och i den sekunden har jag känt som du TS, men när allt kommer omkring är dom det bästa jag har, det viktigaste också. Försök tänka på det TS, i hettans skull kan man känna så mycket olika känslor. Vill avsluta med att ge en extra kram till er som har en väldigt dålig relation med era föräldrar eller inga alls. Styrkekramar till er i massor!

Slåss med min pappa hela tiden då han är hemma. Vi tycker inte om varandra alls.

Min familj är också jävligt splittrad.
Ingen älskar ingen, typ.

Får jag bara fråga varför i all världen din pappa borstar ditt hår. 😐

#3 Hon fick tankarna att det är jätte smutsigt hemma även om jag städade efter dom varje dag. Var tvungen att stänga in mig och djuren i rummet för att vara säker på att det inte någon som kommer och hämtar dom. Skolkade även då jag mådde riktigt illa och till slut beslutade jag att flytta hem till pappa. Sålde även några av mina djur så det var för många för att ha hemma hos pappa (mina hamstrar). Hon fick även en förvarning om att jag inte kommer ha kontakt med henne längre efter att jag har flyttat. Hon har skickat sms till mig 2 gånger men jag tänker inte svara då jag inte vill få tillbaka tankar och må dåligt. Jag mådde så dåligt att jag även hade självmordstankar och det är därför jag har brutit hela kontakten med alla i min mammas familj.

En liten påminnelse till er som gärna använder ord som att "ni hatar er familj, ni önskar ni inte hade någon familj" den dagen ni står där och inte har kontakt med dom är det jätte skönt att slippa bråken men det finns alltid ett tomrum i hjärtat.

Det vet jag av egen erfarenhet…

Jag har inte bråkat med min mamma på flera veckor nu! Däremot är det ett halvår sedan som jag hörde någonting från min pappa.😮