Vet inte vad jag ska göra längre, allt känns så otroligt jobbigt.. Vet inte var jag ska bli av. Känslan i hela kroppen dödar mig verkligen..
Är så himla förvirrad, alla känslor bara tar min vardag ifrån mig.
Förra veckan blev det slut mellan mig & min pojkvän (vi är tillsammans igen). Det ledde till att jag inte ville leva mer, den som fick mig att vilja leva ville inte va med mig mer & det var mitt fel, för jag inte kan styra mitt humör & känslor. Tog överdos av mina adhd mediciner, sluta med att jag fick åka dírekt in till akuten.. Det var den värsta natten i hela mitt liv. Fick kramp anfall, kunde inte andas & låg bara å vänta på att gud skulle ta mig till andra sidan, så jag skulle slippa detta helvetes liv.. Fick såklart ligga över där, sen hem igen dan efter.. Är det verkligen såhär det ska va? Är bara 15 (16 denna månaden) & mår såhär illa. Har så blandade känslor, är glad, irriterad, förbannad, lycklig & förjävligt ledsen.. Allt på en å samma gång. Det stressar mig så sjukt mycket så jag vet varken ut eller in. Vill försvinna härifrån, men ändån leva detta livet, för det är igentligen inte så dåligt.. eller?
Allt snurrar i min hjärna, känns som om jag håller på att gå in i väggen. Känner mig så sjukt svag. Har riktigt bra vänner, familj & pojkvän, men det känns som om det är nått som saknas.. Vet inte vad det kan vara. Kanske saknar jag min självkänsla, jag vet inte.. Livet springer i en rund cirkel just nu, humöret är inte alls bra. Allting bara rasar.
Känner mig inte värd nånting, inte ens luften jag andas. Har inget förtroende för kuratorer eller liknande, men nu har jag gett det en chans till, att gå & snacka med en, på BUP. Känner mig själv & vet att jag bara mår dåligare av att sitta & prata ut om mina problem. Känns precis som om jag sitter å pratar hur dåligt jag mår & hur alla ska tycka synd om mig. Sen efteråt mår jag dåligt för jag suttit å snackat om det jag mår dåligt för & får återigen tillbaka tankarna om det + lite till..
Är helt vilse i mig själv, suck..