Googlade lite. Hur sjutton ska jag veta vilken som är en kemiskreaktion, då jag inte ska skriva ex Dikopparzulfid om det står Cu2 + S? Det borde ju bli Cu2S. Varför blir det bara Kopparzulfid (CuS)? Om det står H2Cl får jag inte skriva diväteklorid då? Om syre är med, är väll den sist och skrivet som oxid? Och om man ritar väte är dem små och vita, och aldrig i mitten? Har jag rätt? :D

Någon fråga till bara ;) Blodet har ett pH-värde på 7,4 men är den neutral eller baskisk då? Fe3S4 blir det Trijärntetrasvavel eller Trijärntetrasulfid? Är ett annat namn för Natriumhydroxid Kaustiksoda?

Om blodet nu skulle vara neutralt (pH 7,4), vart går gränsen till basisk? 8? Om den är basisk, vart går gränsen för neutralt eller basikst? Ska neutralt vara exakt 7,000000000 osv då eller? Om det isåfall skulle stå 7,05 ex, är den fortfarande neutral, eller är den baskisk?

Ag2O bör bli disilveroxid ja.

Och japp, en sulfidjon är en svaveljon med laddningen -2 (eller S2-). Zinkjoner har laddningen +2 (Z2+), så när man parar ihop dem blir de lika många och det blir zinksulfid av det.

Exat vilka reglerna är för vad man skriver först kommer jag inte ihåg, men i det här fallet är det enkelt: ämnet som har de positivt laddade jonerna kommer först, och den regeln gäller både för hur man skriver ut saltets hela namn och den kemiska formeln. Namn och formler hänger hur som helst oftast ihop, kanske till och med alltid.

När du skriver "Cu2", menar du då Cu2 eller Cu2-? Jag skulle tro nummer två för koppar är en metall, och metaller bildar inte molekyler. Men kopparjoner kan ha olika laddning och för att veta vilket ämne som bildas måste man veta vilken laddning jonerna har. Är det Cu2+ är det lätt: kopparjonen har en ladning på +2, och en sulfidjon har alltid en på -2, vilket gör att det blir lika många kopparjoner som sulfidjoner i saltet, och då blir det CuS, alltså kopparsulfid. 

Om det inte är så får någon som kan det hela bättre förklara.

Diväteklorid existerar inte vad jag vet. Väte har en plats ledig i sitt enda elektronskal och klor har bara en ynka elektron i sitt yttre och kan inte släppa ifrån sig några ur de inre, så den enda möjliga kombinationen blir HCl.

Eftersom väte bara har en plats ledig i sitt elektronskal så har den bara en bindning. Alltså, den kan bara binda till en annan atom samtidigt, och då blir det omöjligt för den att sitta i mitten av en molekyl. Du har helt rätt att den är liten, det är den minsta atomen till och med, och den brukar avbildas med vit färg. (Syre röd, kol svart, svavel gul, kväve blå)

Ett tips förresten: Om du vill få siffrorna rätt med upphöjt och nedsänkt så har iFokus den funktionen, i alla fall om man sitter vid en dator. Markera bara den text som du vill ändra och klicka på x2 för nedsänkt och x2 för upphöjt🙂

Jag skulle säga att blod är svagt basiskt. Det pH-skalan egentligen mäter är koncentrationen av vätejoner, och pH 7 betyder att det finns 10-7 mol sådana i en liter, pH 8 att det finns 10-8 mol och så vidare.

Så en liter av en helt och hållet neutral vätska innehåller alltså 0,000 000 10 mol vätejoner, medan en liter blod innehåller ungefär 0,000 000 04 mol vätejoner. Och som du ser gör även den lilla skillnaden på skalan att antalet vätejoner bara är knappt hälften så många.

Det är därför pH-skalan heter just pH och att det är viktigt att man skriver det med litet p och stort H, för H:et står för väte.

Exakt vart man drar gränsen rent praktiskt vet jag inte, jag har en känsla av att det är en sån grej som varierar med vilken nivå man läser kemi på och framförallt hur detaljerad man behöver vara. Men rent defintionsmässigt är det bara prick pH 7 som är neutralt ja.

Fe3S4 blir trijärntetrasulfid.

Det här säger Wikipedia om natriumhydroxid: "Natriumhydroxid har många namn såsom kaustiksoda, kaustisk soda, kaustiskt natron, natron (vilket dock oftare används om natriumbikarbonat), natronhydrat, natriumhydrat, mineraliskt kali, alkali minerali eller etsnatron."

För övrigt, namn på kemiska ämnen skrivs med liten bokstav för de räknas som vanliga substantiv😉Vet inte hur petig lärare du har, men jag hade en som var sjukt noga med det och motivieringen var att man kan råka ut för situationer där en felaktig stor bokstav gör all skillnad i världen även i vanlig text. Vet inte hur väl det stämmer, men bäst att ta det säkra före det osäkra antar jag.