(X) Religionsbetyget! :D
Jag vet inte om det ska vara en sån där (X) i rubriken, men eftersom vissa tycker det är lite jobbigt med betyg och liknande så tänkte jag att det är ändå säkrast att sätta dit den i onödan än att få någon ledsen så ja… Sen vet jag inte om gruppen "Måste skriva av mig" bara är för tråkiga saker, ifall jag satte detta glada inlägg i fel då? Men men… jag måste skriva av mig, och denna gång om någon glatt, så jag tyckte det passade :D
För några dagar sedan gjorde vi ett religionsprov om kristendomen (allt ifrån att rita på en karta hur lärjungarna spred sig från Palestina till Gustav Vasa och till att leta i bibeln efter verser). Jag satt kvar tillsammans med en annan grabb och drog i övertid på cirka tjugo minuter. Det var lunchrast efteråt, så kan tillägga att de suriga mattanterna vägrade släppa in oss för att "alla andra har ätit klart, ni får skylla er själva att ni kom sent" (typ tre minuter efter att dem stängde). Dock var allt jag kunde känna var stolthet över provet, så att vi fick hoppa över lunchen gjorde inte så mycket; vi köpte macka nere i kafeterian istället. Jag tyckte det gick riktigt bra, och för första gången vågade jag säga att jag faktiskt tyckte jag förtjänade ett C eller (med visst motstånd) ett B. Idag skulle vi få tillbaka provet. När min ena bästis frågade mig vad jag trodde jag skulle få, svarade jag ett D eller ett C (antar att jag tappade lite av det där superbra betyg-humöret medan läraren rättade det). Vi satte oss och han rabblade upp en massa namn, och alla tog sina prov. Det kändes som en evighet innan han ropade upp mitt namn, men när han väl gjorde det skyndade jag mig upp och sedan tillbaka till min plats utan att titta på provet. Jag satte mig ner, och tittade ner på mitt papper. På framsidan där alla frågor stod hade han satt ett betyg på varje fråga, och jag fick C:n och B:n på varenda fråga. Något svagt sade åt mig att han hade gett mig fel prov, men det stod ju mitt namn på pappret, så jag bläddrade sida efter sida med betygen C, B och A på frågorna. Sedan kom jag till sista frågan på sista pappret, och där, längst ner på pappret under alla frågor och svar, står det B och inom parenteser ett A. Jag trodde inte mina ögon för en sekund, och när min kompis lutade sig fram över bordet och frågade vad jag fick återvände jag till klassrummet, bad henne vänta ett ögonblick och for upp ur stolen och fram till min lärare. Jag visade honom pappret, och frågade vad som menades med att ha fått ett A inom parenteser. Han sade "Det betyder att du fick ett B, men var väldigt nära att få ett A. Du är en duktig Julia, och du visade det speciellt på frågan när du skulle berätta om vad du tyckte och trodde om folk som är kristna och vad tro säger oss. Jag kommer registrera detta som ett A". Jag kunde knappt tro det först. Ifall det var betyget eller berömmet som gjorde mig gladast vet jag inte, men jag kunde inte sluta le. Jag tackade åter och åter min gamla lärare för hur mycket hon matade oss med att vi skulle "reflektera och se saker ur andras ögon" i huvudet. Jag återvände till min plats, och satte mig ner på stolen, osäker på vad jag skulle göra och väl medveten om att grabbarna på ena sidan av klassrummet viskar och tittar på mig. Jag sitter bara där tyst och hör att den ena grabben som alltid får toppbetyg fått ett C och funderar lite smått vad sjutton jag har gjort annorlunda, tills en av killarna frågar "Vad fick du för nått?" och jag börjar babbla glatt om att "Ett B, eller jag menar ett A. Jag fick ett B, men han registrerar det som ett A" och en massa annat. Så stolt och lycklig som jag var just i det ögonblicket tror jag aldrig att jag kan bli igen. Jag kommer aldrig heller glömma känslan när några andra killar vänder sig om och frågar om jag verkligen fick ett B / A, och jag svarar "Ja, det fick jag faktiskt" och att killarna ser så där lagom glada ut för min skull. Några av tjejerna gav mig bara avundsjuka blickar, men killarna berömde mig, och det var första gången jag verkligen stod i centrum och glänste på samma gång. Denna dag måste då varit en av dem bästa i hela mitt liv! Precis som när jag fick ett A på nationella provet på delen om att skriva berättelser (när jag fick provet då, tjöt jag till så alla vände sig om och tittade konstigt på mig) och när min svenska lärare sade att hon skulle satt ett B på mig i svenska i höstas, men tyckte att hon inte kände mig tillräckligt väl för det (så jag fick ett C istället).
Det ända jag är orolig för är att jag ska tappa betyget till sommaren. Tänk om han inte menade att A är det betyg jag verkligen fick? Tänk om jag får tillbaka provet och där står det ett B? Snacka om besviken jag kommer bli då… Kanske borde jag tänka om lite iallafall, och inte verkligen tro att jag kommer få ett A, får då kanske jag blir ledsen och besviken sen… hehe… Hursomhelst har detta varit en av de bästa dagarna i mitt liv! :D
Sorry ifall inlägget blev lite rörigt, jag slängde bara ihop allt jag kände och ville berätta lite snabbt :)
Never look down on someone unless you're helping them up ~
Alltid jättekul att få så bra resultat på prov! Vet känslan, speciellt när man kanske inte alls väntade sig så högt. Grattis!!
we're always chasing that paradise
Vad kul för dig, grattis!
Fortsätt plugga ordentligt så kommer ditt betyg sänkas, dock är B inte alls dåligt. Kom ihåg att inte klaga ifall du får ett B, det får de med E-D att känna sig dåliga även om det inte är meningen! :)
Så kommer ditt betyg INTE* sänkas ska det självklart stå!
![[T-Johan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Mentalt ska du ha som mål betyg C. Blir det C ska du vara helnöjd. Och firas med en semla. Betyg A och B, är bonus. Betyg E och D, innebär 'förbättrings- potential', men ingen katastrof.
Tack så mycket allihopa 🙂
#2 Jag vet att man inte ska klaga över att få ett B och inte ett A. Jag tycker själv att det är jobbigt ibland när två av killarna i min klass alltid klagar när de får B och inte A. Det värsta var när ena killen fick ett C, och så sade han att C inte var ett bra betyg, och det var då det högsta betyg jag fått. Dock menar dem inget illa med nått av vad dem säger såklart, killarna är jätte schyssta och så där, dem tänker bara inte alltid på vad dem säger ;)
#4 Men tänk om man inte får ett C när man har satt in sig på att man ska få ett C? Tänk om man bara skulle få ett E då? Då blir man ju bara besviken. Killarna i min klass som alltid satsar på A eller i vissa fall B blir jätte besvikna ifall dem inte får det (sen satsar dem för högt enligt mig, men ändå). Sen om vi skulle säga att någon har jätte svårt i matte, då vill man kanske hellre satsa på att få godkänt (E), istället för ett typ medelbetyg (C). Sen är det självklart bra ifall man pluggar som om man strävar efter högre betyg, då går det ofta bättre :)
Never look down on someone unless you're helping them up ~
Tror #4 menade att du mentalt ska sasta på C för du är i den nivån då du tom skulle få A-B, så chansen att du får C är inte så stor, men om det skulle hända skulle det inte vara en jättestor grej. Har man jättesvårt i ett ämne ska man inte sätta för stor press på sig själv och först satsa på att få E och känner man att man blir bättre i det kan man satsa på D, osv. Det är dock vad jag TROR att han menade. :)
Men tänk om man inte får ett C när man har satt in sig på att man ska få ett C?
Psykologin är att när att du siktar i mitten så finns det goda förutsättningar hamnar där. Ibland lyckas man bättre. Och skulle det bli ett sämre resultat är det nog ett D. Och D är inte illa pinkat av en trähäst.
Om du alltid siktar på ett A kommer du alltid att vara en "loser".
Om du alltid siktar på att bara bli "godkänd" dvs E, saknar du studie-
motivation.
Näääää………Tänk C!
Dock ska man inte satsa på C ifall man ligger på E-F nivån. Då blir man ju också en "loser" ifall man siktar på C men inte når sitt mål. #7
Appro på det där med att lägga mål lagom högt och att inte bli besviken och att det är jobbigt när folk säger att betyg är dåliga: Det är inte så lätt! Jag tex har höga krav på mig själv, det är inte avsiktligt och jag skulle gärna slappna av lite om jag kunde. Jag blir besviken om jag får ett B och om jag får ett A typ pustar jag ut och är lättad, det är sjukt jobbigt att ha det så. Man kan liksom inte blir nöjd. Dessutom kan man inte riktigt anförtro sig om man blir besviken, två exempel: 1. Kompis 1: jag blev inte gordkänd :( Kompis 2: stackare! Vill du ha hjälp att plugga eller ngt? 2. Kompis 2: jag fick ett B, sjukt besviken!! Kompis 1: ok, fick F Blir lite fel Det var lite OT men eftersom diskussionen rörde sig i den riktningen ville jag bara tillägga att det inte bara är de som det går mindre bra för som de är "synd om". Förstår självklart att det förmodligen är lika jobbigt för båda :) Det här var absolut ingen kritik :) ville bara att båda "sidor" skulle vara med i diskussionen. Och juste Grattis TS! Ta åt dig av berömet, ge dig själv en mental kram och känn dig stolt. Det förtjänar du :D
Or yet in wise old Ravenclaw, if you've a ready mind, Where those of wit and learning, Will always find their kind
- J.K. Rowling
Sen är det så också att jag ska inte sätta upp 'regler'; så här är det. Olika ämnen har olika utgångs punkt när läraren sätter betyg. I mitt ämne matte, utgår vi från de nationella provet. I bland kan vi vara tvugna att komplettera med ett muntligt prov. Vår första utgångspunkt är att alla ska bli godkända. När vi känner oss säkra på de målet, lyfter vi blicken mot C. Studiebegåvningarna brukar sköta sig helt själva. Dom hamnar på A, B o C. Dom som inte klarar första kapitel provet, brukar vi statsa mest på. Oftast får dom extra undervisning enskilt och i liten grupp.
#10 Jag tror jag förstår vad du menar nu :)
#9 Jag förstår att killarna i min klass inte menar nått illa när dem säger att dem blir besvikna när de får ett B och inte ett A (det har dem till och med sagt själva), och att det måste vara sjukt jobbigt att aldrig riktigt tycka att dem/deras betyg är tillräckligt. Att dem trots bra betyg inte har gjort tillräckligt bra ifrån sig liksom.. Senså tackar jag dig för dina fina ord! :D
Never look down on someone unless you're helping them up ~
#11 Det är bra att man kan förstå varandra! Även viktigt att kunna känna att man är riktigt bra ibland :)
Or yet in wise old Ravenclaw, if you've a ready mind, Where those of wit and learning, Will always find their kind
- J.K. Rowling
Grattis! Jättebra jobbat! Förstår den där känslan när man fått ett A. Själv är jag jättenöjd då jag fick A på nationella proven i Svenska (vi har bara gjort svenska än, men engelska imorgon!). Angående att vara besviken om man inte får A så håller jag inte med helt. Jag satsar på A till 100% och blir besviken om jag inte får ett. Men det är för att jag vet att jag kan få ett A. Men däremot om någon som har det jättesvårt och är på gränsen till F och skriver D på ett prov tycker jag ska vara jättenöjd! Jag håller med #9 :)
Starta ny diskussion
