Jag gråter fortfarande om jag slår mig och det gör ont och jag är nästan vuxen.

Det är väl olika från person till person. Vissa gör det hela livet, medan andra inte ens gör det när dom är små barn.

Det beror på vart jag slår mig, men gör det riktigt ont så kan jag nog gråta, och jag är nästan 30 (så jag kanske inte ska skriva här. :P)
Sen beror det nog lite på omständigheter med. Har man en dålig dag, så kan det ju räcka med att man ramlar och slår sig lite grand för att man ska börja gråta.

Jag räknas nog som vuxen och visst gråter jag ibland om jag slår mig, speciellt om jag är trött eller stressad. Annars blir jag nog oftast bara förbannad. :P

Hmm jadu. Barn gråter ju "av reflex" endast för att få uppmärksamhet när de exempelvis snubblar och inte ens får ont av det. När jag praoade på ett dagis var det en pojke som blev knuffad i ett "kuddland" av en annan pojke och så kom har gråtande till mig och snyftade om hur den andra pojken knuffade honom. "Så får man ju inte göra", svarade jag och han skakade på huvudet och gick sedan glatt tillbaka för att leka. 

Jag skulle chansa på att någonstans i skolåldern växer de flesta ifrån uppmärksamhetstårarna. 😛 Får man ont på riktigt är det klart att man gråter/kan gråta i vilken ålder som helst dock. Sen håller jag med #5 att om man har en dålig dag och kanske bara slår i tån i en tröskel så kan man läcka lite från ögonen också.

Alltså gör det ont så gråter jag ju, och det tror jag att jag alltid kommer göra 😃 Men som #5 säger så slutar nog de flesta gråta 'av reflex' efter ett tag ^_^

jag gråter jättelätt :P gråter av glädje och sorg, när något är fint (bröllop, dop och klikande) och när jag är arg. riktigt tröttsamt när man är riktigt förbannad på någon och börjar gråta istället för att vara arg. jag stod och grät i köket här i veckan när jag fick en enkelstöt. gjorde så JÄKLA ont!!! tror inte det finns någon gräns för när man ska sluta gråta när man slår sig.

Hmmmm beror kanske på hur hårt man slår sig? Jag är över 30 och hade säkerligen bölat som en bäbis om jag hade slagit mig rejält 😃

Har aldrig gråtit när jag slagit mig. Alla tyckte jag var ganska konstig som barn tex, när jag var fem år så ramlade jag ner för trappan och grät inte alls även om jag nästan bröt armen.. haha. Tror det är individuellt :)

tycker bara det är roligt att ramla, för mig så är det att om man inte börjar blöda eller bryter något så gör det inte ont på riktigt så brukar bara skratta när jag ramlar :D

Jag tror det är så att man gråter när man blir chockad och får ont. När man inte längre får en chock av att ramla eller av att det plötsligt börjar göra ont när chocken släpper slutar man gråta.

Sen kan man ju göra sig illa ordentligt som vuxen och börja gråta av chocken över riktigt hur mycket smärta det blev.

Att gråta är ju att uttrycka en känsla så jag tror att det har mycket att göra med hur vi uppfostras. Alltså, vissa gråter inte när de slår sig medan andra gråter hela livet. Sedan behöver det inte vara svart eller vitt, såklart.

Själv gråter jag mycket och gärna. Av glädje, sorg och smärta.

Alltså jag skulle aldrig gråta av att jag slog i tån i trappan typ, har väldigt svårt att gråta och den enda gången jag gråter är om jag har riktigt riktigt ont. Grät inte ens när jag krossade alla revben på höger sida. Andra gråter ju för allt, även om de inte har så himla ont. Alla hanterar smärta på olika sätt.

Har inte gråtit av smärta sen jag var typ 7, tycker bara det är onödigt haha. Skattar även om jag typ bryter något.

Brukar inte gråta numera, svär och borstar av det. Sist jag grät för det gjorde ont var jag nog 12-13, (21 nu). Trillade med min skateboard och landa på ena sidan av ansiktet på asfalt. Spräckte en tand, läppen, ögonbrynet och hela sidan revs upp. DET GJORDE RIKTIGT ONT! Då grät jag hela vägen hem tills min pappa hade tvättat alla sår.

Jag har som min far skapat en hög smärttröskel. När han var 13 så var han stamkund på det lokala sjukhuset och kände all personal. Men på den tiden fanns det inte TV spel och datorer att pilla med.

Haha rolig fråga ! Jag slutade gråta för "enklare" saker som att snubbla, ramla med cykeln, enkestöten och sådanna där "basic" grejer som kan hända i vardagen när jag var typ runt 10 kanske ? MEN ! För typ ett halvår sen hade jag tagit sömntabletter och jag blir väldigt dåsig och yr (får svårt att hålla balansen) och det är för mig ett tecken på att jag börjar bli trött, så… Jag skulle gå på toa innan jag gick till sängs, gick rakt in i en hylla i badrummet och "spräckte" ögonbrynet (blev en liten spricka/sår) men det blödde ! oj oj oj, då grät jag för kung och fosterland 😂

Jag tror att det är helt olika. Finns liksom ingen specifik ålder då man slutar gråta. Själv tycker jag att man är stark när man gråter och jag hoppas fortsätta gråta till jag lämnat jorden.

Hahah jag blir bara arg när jag slår mig. Sitter och skriker typ, askonstigt. Men om jag skulle slå mig ganska illa så skulle jag nog gråta. Började stortjuta här om dagen när jag fick en spegel över mig. Men det mesta tror jag bara var chock för det gjorde inte så ont egentligen :)