Jag har tyvärr inget vettigt svar nu för stunden men följer gärna diskussionen så lägger ett tassavtryck här :)

Kan tänka mig att det är själv valt och i så fall tror jag absolut att han känner hungerkänslor, hela tiden. 

Precis om #1 känner jag att jag får suga på den karamellen en stund.. kommer inte på någon vettig förklaring alls faktiskt. 😛

Hur gamla är dom?

Jag kunde gå i dagar utan att äta nåt om jag själv inte nästan tvingade i mig i tonåren. Det var inget jag valt eller ens tänkte på utan hungerskänslorna var bara borta och jag reflekterade aldrig över det heller. Man hade fullt upp med vänner, skola, lära sig livet så varför man inte var hungrig tänkte man inte på. 
Men önskade jag hade haft en tjatande förälder som sagt till om maten var och varannan dag. 

Var väl så i några år innan de kom tillbaka av nån anledning jag itne ens minns.

Enda gången jag skippade mat som yngre var när jag mådde väldigt dåligt. Psykiskt då. Blev behandlad illa av folk och tappade lusten att äta. Åt bara små portioner med min pappa på kvällarna för att inte oroa honom. Men ingen lunch eller frukost och som sagt en liten portion.

Så det kan vara något som tynger honom eller båda. Dom kan också ha valt att göra det vilket det ofta finns någon anledning bakom. Press från något håll eller dålig självkänsla. För själv kan jag inte komma på varför man skulle sluta äta om man är nöjd med sig själv, har vänner och bra föräldrar om inte något annat är fel.

Tror det behövs ett lugnt samtal mellan son och mor. Verkligen öppna upp och förklara att du finns där om det är något som tynger honom eller båda två som kanske påverkar deras sätt att äta.

Vet inte om jag varit till hjälp men hoppas på det bästa!

Tack så jätte mycket för att ni svarar, ibland är det ju lättare att prata öppet och ärligt med andra än de som står en närmast.

Sonen är 19 och flickvännen 17 och har bara varit ihop några få veckor, så de har utvecklat detta var för sig innan de känd varandra.

Jag tror att han tycker att jag är en ganska bra mamma, vi brukar kunna prata om det mesta, även känsliga saker.

Det jag vet som tynger honom nu är skolan, han hatar skolan, och att han inte har en egen ekonomi. Men han verkar inte ha orken att göra något åt det.

Jag har ställt samma fråga inne på Ätstörningar iFokus, och där är de inne på om det kan vara något stressrelaterat.

Vet inte hur jag ska hantera detta som mamma. Jag vill ju inte pressa för hårt heller, vill att han ska tänka själv och vilja få någon rätsida på det, för han blir påverkad kroppsligt och humörmessigt av för lite mat.

Din son kanske fått komplex över sin kropp? Upplever du att hans tjej vill gå ner i vikt och vill ha stöd? Kanske vill hon att han också skall gå ner i vikt eller liknande. Har du pratat med honom? Jag slutade äta i en vecka pga stress,oro osv inför när jag skulle börja nian jag känner mig sjuk med illamående men gick över efter den veckan.

Det kan vara så att man om man mår dåligt psykiskt så har man ingen lust att äta alls. Kanske någon som redan har skrivit det.

Självklart kan det vara psykiskt, kroppskomplex eller stress t.ex, så ett samtal skulle nog vara i sin plats. Men.. jag måste säga att jag är lite densamma, och det är inte på grund av psykiska problem. Jag känner mig sällan hungrig, och när jag väl gör det äter jag inte jättemycket. Nu på lovet är jag i stallet rätt mycket, och då äter jag bara frukost och middag. Lunch hinns inte med, vissa dagar känner jag inte för frukost heller, vilket mina föräldrar inte är helt lyckliga över.. Så absolut, visst kan det vara något psykiskt problem som stör hans matvanor, men jag kan ändå tänka mig att det inte är det. Många av de jag känner är lite samma, speciellt 'data-nördarna' (inget illa ment haha), som sitter framför datorn hela dagarna och 'glömmer bort' att äta. 

Sjävklart är det ändå något som måste ändras ändå, för bra är det ju inte. Så prata med honom, är han själv medveten om det? Vet han varför han inte äter? :)

Jag äter alltid men bara två gånger om dagen. Vissa perioder är det lite kvällsmellanmål också. Vissa korta perioder glömmer jag även bort att äta helt och kommer på det sent på kvällen och då får jag i mig något litet (äter jag dåligt får jag i mig mindre mat för jag känner mig mätt direkt) Är jag olycklig/orolig/nervös/ledsen äter jag inte alls. Tvingar i mig lite bara för att jag inte ska ha tom mage. Min lillebror är 15 (som #8 skriver… Han är datanörd) och känner heller aldrig av om han är hungrig. Det är mamma som jämt får servera honom maten och säga till att "NU äter du!" Och han äter en gång om dagen plus lite i skolan (som vi inte har koll på). Hans favoritmat kan han äta jätte portioner av dock. Anledning till varför han inte känner sig hungrig… Han bryr sig inte. Är det ingen som serverar han maten orkar han inte göra något åt sig själv och glömmer bort att äta. Han stänger in sig på sitt rum och sitter vid datorn och då är han jämt för upptagen för att ta sig tid att äta.

Känner samma sak som din son. Jag brukar oftast inte känna mig särskilt hungrig vid middag och mina föräldrar bruka bli väldigt upprörda om jag äter lite till middag, då jag tränar mycket. Men sedan ibland kan jag få ryck och känna att jag kan äta upp hela kylskåpet. Mina "matvanor" brukar gå väldigt mycket i perioder och tror det gäller samma för din son! De kanske äter glass i smyg när ingen ser på och därför är de inte hungriga, haha!(som jag brukar göra) :P

På somrarna har jag inga problem med att inte äta på hela dagen.

Och även nu äter jag bara två mål om dagen (lunch och middag på helgerna, eller middag och kvällsfika på veckorna) för att jag mår bäst av det. Så det måste inte handla om fasta (: Jag blir inte hungrig mellan måltiderna, och tycker mest det är jobbigt att äta oftare (trots att jag älskar mat)

Jag är både för lat för att röra på mig och för att äta 😂 så jag ger inte ifrån mig så mycket energi 😉