Nu är det så att jag faktiskt oroar mig över hur mina kusiner har det. Det är tre bröder som vi nu kallar A, B och C. A ska fylla nitton i år, B femton och C fyra. B och jag är riktigt tajta, och vi ses ofta trots att vi bor så långt ifrån varandra, och när vi inte ses pratar vi ofta genom sms, facebook eller på andra sätt. När är min pappa åkte in till fängelset blev det ont om pengar för mig och mamma (det är iallafall så jag tror det har gått till) och vi blev tvungna att flytta till Stockholm och bo hemma hos mina kusiner för att mamma fick jobb i Stockholm. Det var nog då jag och B kom riktigt nära varandra. Även om jag inte visste det då, och även om vi bråkade nästan konstant på den tiden (slogs, retades, kivades o.s.v), så fanns han där för mig hela tiden. Han stod upp för mig, stöttade mig, slogs med dem som var elaka mot mig när jag inte kunde göra det själv. Han har till och med sagt nu på sista tiden att ifall någon är elak mot mig ska jag berätta det för honom så han kan smälla till dem (haha). Jag vill bara kunna ställa upp för honom på samma sätt. B's mamma dricker mycket (det har hänt att A och B har fått gått och hämtat C på dagis för att hon har varit för full för att kunna hämta honom själv), och deras pappa reser runt ofta (jag vet inte exakt, men skulle gissa att han sammanlagt är hemma runt två veckor i månaden). B ber ofta om att få komma upp till oss "så fort som möjligt" och han kan ofta skämta om hur hans mamma dricker mycket, men jag tror det är mer hans sätt att be om hjälp. Att han inte vill säga de exakta orden hur det verkligen är. Sist han var här uppe sade han "Du vet väll att du kan prata med mig om allt Julia? Jag finns här för dig, alltid, du kan ringa mitt i natten om du så skulle vilja". Jag vill bara verkligen finnas där för honom också. Men jag vet inte hur. Det värsta var den gången han frågade om det skulle gå att han kunde flytta hem till mig. Jag vet inte om han skämtade, men det brände liksom in i själen på mig, för jag tog det på allvar. Jag vet att min tremänning fick lämna bort sin dotter för att hon drack för mycket, och allt jag kan tänka på är ifall B's mamma dricker för mycket. Jobbigt hemma kan man väll ha ändå med drickande föräldrar (men vad jag har förstått så tar dem det mer på allvar ifall det är en liten i familjen också?), och jag kanske bara oroar mig för mycket över honom. Men jag har smyglyssnat på när mamma och min andra moster har pratat om det, och till och med mamma säger att hon behöver söka hjälp för att hon är alkoholist, och mamma har pratat med mig om att ifall något skulle hända så skulle B kunna få flytta hem till oss om han skulle vilja, tillsammans med C. A skulle få välja själv sade hon, eftersom han var vuxen nog.

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med detta inlägg, men jag söker bara på något sätt efter tips som jag fått så gott om tidigare. Problemet är ju bara att nu är det inte mig det handlar om, utom om min/a älskade kusin/er. Finns det något ni kan komma upp med, snälla berätta det för mig. Tack!