Varför är det så jobbigt?
Hur mycket skit kan tonåren kasta på en??
Denna långhelgen har spenderats gråtande i min säng, eller bara sängliggande i depression.
Känna mig ensammast i världen utan någon jag kan berätta allt för, slitas mellan två hästar, inte våga vara social, en kille jag knappt känner säger att han gillar mig och jag orkar inte, saker som bara skapar bekymmer…
Dom flesta skulle kanske kalla dessa rikemansproblem, men detta är jobbigt för mig och jag tar åt mig mycket. Ville bara skriva av mig, om ni känner likadant snälla skriv!!
![[EmmiieErixon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kände likadant för nått år sedan med häst, pojkvän, skola och mobbing och vänner. Allt va helt rubbat för mig då, om du vill så får du skicka PM då jag vet hur det känns, det kan vara skönt att bara kräkas ur allt man hållit inom sig.
Men bara kör på och stå på dig för jag lovar om man håller huvudet högt och kallt så löser sig allt, om folk hatar dig för det sen i efterhand, skit i det att du har det bra är det viktigaste 🙂
Jag vet att #1 erbjöd sig att prata med dig, men tänkte bara säga att jag också finns här att prata med om du så skulle vilja
Never look down on someone unless you're helping them up ~
Starta ny diskussion
