våldtagen utan å veta?
Ehm, det händer mig extremt konstiga saker. Ibland när jag ser vissa personer så känns det som att jag har något förflutet med dem. Så bill jag bah gråta. Drt känns som någon har våldtagit mig men att jag ikte varit medveten om det. Att jag har glömt det. Jag har aldirg blivit våldtagen eller ens haft sex, så det känns konstigt. Idag såg jag en man (alltid när jag ser folk och tänker så är det äldre män) och han hade barn. Han kollade på mig och log. Jag kände någon hemskt känsla i mig då och nu kan jag intr sluta tänka på det å tänka att han kommer följa efter mig och allt. Varför är det så? för man kan ju intr glömma att man blivit våldtagen? plus att jag inte festar eller NÅGOT
![[Tilde]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Förmodligen har inget sådant hänt dig, såvida det inte hände när du var så liten att du inte kan minnas det. Kanske borde du gå till en psykolog och prata ut om det och få hjälp? Kan inte vara kul att gå runt och känna så. :/
Asså egentligen tänker jag inte på det hela tiden, utan det är bara ibland. Väldigt sällan! men om det har hänt kan jag väll intr glömma det? och isåfall, vem kan ha gjort det? när jag va liten så gick jag ens inte på dagis och va med min mamma HELA tiden. Och sen när jag började förskoleklass så måste jag ju kommit ihåg om det hänt. Men det har hänt två gånger att jag tänkt så. oftast är det när jag är ledsen pga nåt annat. men vet inte
#2 Så är det nog bara "inbillning", hjärnan som är ledsen och hittar på en anledning till det, eller liknande. Är ingen psykolog så det är svårt att komma fram till vad som ligger bakom tankarna. Men jag rekommenderar absolut att prata med någon! En skolkurator kanske?
Tror du att det är viktigt att prata om? För att jag "störs" ju direkt inte av det och det har hänt tåv gånger i hela mitt liv. Det kanske är för att jag är rädd för att bli utsatt för sånt? Vill helst undvika att prata med kurator.
Jag tror också det är viktigt att du pratar med någon om det. Det kanske inte verkar som ett stort problem nu, men det kan bli värre.
Varför vill du inte gå till kurator?
//Jessie
jag bara vill inte! Ingen spec. anledning. men ska prata med min mamma. Det kanske har något met hormoner att göra? för det händer oftast när jag har rejälaa humörsvändningar och så
Jag har gått hos flera kuratorer av olika anledningar och det är faktiskt väldigt skönt att kunna säga vad man vill och få höra vad en utomstående säger om det. Även om jag har väldigt bra kontakt med familj och vänner, så är det en helt annan sak att prata med en utbildad kurator. Sen är det självklart viktigt att hitta en kurator man är trygg med. Men du gör som du vill (:
Det kan säkert triggas eller förvärras av hormoner, men jag tror inte det beror enbart på det.
//Jessie
Jag vill intr gå till kurstor just för att jag bara inte vill. drt är därför jag frågar här :) är det någon som vet vad det kan bero på? det har hänt 2 ggr i hela mitt 14 åriga liv
Starta ny diskussion
