Känns som jag bara klagar oh klagar… jag har ett "hem" & jag får mat på bordet varje dag efter lite bråk. Jag vet vad jag vill, men vägen dit e svår och lång. Alla tror på dom andra för att de maniplulerar oh ljuger. Vänder på de så de blir mitt "fel". Medans jag själv får vara som en liten slav och bli bortvald & misshandlad psykiskt varje dag… jag vet snart inte mer..