Vi gjorde så i familjen att vi gjorde en lista där alla under kanske två veckors gång fick skriva upp positiva/negativa saker om att skaffa hund, sen satte vi oss en kväll och diskuterade om hur vi skulle lösa problemen.

#1 Låter smart! :) Alla negativa saker bör ju gå att finna en lösning på.

Tycker inte det låter schysst alls att försöka övertala någon till att skaffa ett djur. Det är ändå ingen sak lixom.. :P Möjligtvis att man kompromissar.

#3 Han vill ju ha hund, han är bara inte säker på att det är rätt tidspunkt nu. Trust me, det är omöjligt att övertala honom till något han inte vill. 😛 Vi är vuxna människor, så det är inte direkt ett barn som försöker tigga ett djur av föräldrarna.

#4 Ja, men då är ni ju också 2 vuxna som har en vardag där hunden måste få plats. Tycker han är vettig som vill vänta :)

#5 Ja det är jag väl medveten om? Min poäng är att vi har all tid i världen för en valp nu och därför är det smartare att skaffa hund inom en snar framtid istället för att vänta tills man är upptagen med långa arbetsdagar. 🤪 Sen ska vi ju ha barn om inte allt för många år och jag vill gärna ha hund innan så man inte har både en bebis och en valp att ta hand om. 😂 Vi har diskuterat det här med hund sedan vi träffades så jag tycker det börjar bli dags snart - jag har ju ändå väntat 3 år ihop med honom (och sådär en 15 år innan dess).

Sen är jag också nedstämd i perioder och en hund skulle verkligen hjälpa. Speciellt när sambon jobbar natt varannan helg och jag är ensam hemma om nätterna. På andra sidan stationen bor det kriminella så det vore en tröst med en hund hemma så man känner sig lite säkrare (inte för att området är dåligt, men grannområdet är inte det bästa).

Hade inväntat honom, tills han känner sig redo. 
Eftersom ni bor ihop, anser jag att båda behöver känna sig redo (sedan kan man ju känna sig redo i olika grad).

Tycker han är klok som vill vänta.

8 år fick jag vänta innan min sambo kände sig tillfreds med att skaffa hund :P jag har dock alltid varit tydlig med att skaffa hund ska vara gemensamt beslut som båda vill. det kommer vara skitjobbigt i början, vakna på nätter, ut tidigt och sent, saker som går sönder och massa jobb och då vill jag verkligen inte stå själv med en sambo som vägrar hjälpa till för det är min hund :P

sedan har jag definitivt varit drivande i den här frågan, men det har inte att göra med att han inte vill ha en hund, utan för att han inte engagerar sig på samma vis i kennelletande, krav på föräldradjur, läsa på om sjukdomar och liknande. för honom blev det nog mer verkligt nu när vi var och hälsade på valpen för första gången. två år tog det ungefär från det att vi bestämde oss för att skaffa hund tills vi står och ska få den. då var det al av ras, val av kennel, planering av tid för valpen, letande av dagis och dagpassning (som jag, världens planeringsfreak måste ha klart) och en himla massa väntan!

Hur kommer det sig att folk på denna sida tar hans parti? Alltså det är ju lika "elakt" av honom att tvinga mig att vara hundlös som för mig att "tvinga" honom att skaffa hund. - Folk med rasen i en grupp på Facebook tycker synd om mig som måste vara utan 😂 Roligast är att de flesta verkar tro att ni känner till vår levnadssituation, vilket ni uppenbarligen inte gör 😉 Pengar är knappast ett problem - och tid har vi massvis av.

Det är ju inte så att han vägrar, han behöver bara lite övertalning om varför det är rätt tid nu medan vi är studerande och INTE medan båda har heltidsjobb och det snart är dags för barn. Jag vill absolut inte stressa in i att vara hundägare, utan kan lätt vänta till nästa sommar. Det dryga är ju bara att han lovade mig en hund när jag flyttade hit men har haft massa undanflykter (som jag rabblade upp) för varje gång. Det är ganska orättvist! Självklart är en hund ett stort ansvar men jag har sagt att jag kan ta på mig det mesta som han inte ser fram emot - morgonpromenader osv… och en utgift är det knappast när han har ormar till ett värde av typ 100 000 dkk… 

Jag har liksom gett honom ett helt rum i huset till hans hobby, men jag får inte ens hålla på med min. 😕

#8 Kul att ni äntligen skaffar hund! 8 år tänker jag knappast vänta, behöver hund av psykiska skäl lika mycket som jag vill ha en för de är fantastiska djur. 🤪 Vi har redan bestämt oss för ras och det finns inte så många uppfödare här i Danmark, så jag tror inte kennelletande skulle ta sååå lång tid för oss. 

Jag har liksom varit redo i 3 år ihop med honom nu. Han känner bara inte samma behov för han växte upp med hund. Orättvist! :(

#10, min med :P han hade dobermann tidigare, och weather terrier när vi träffades. vi började kolla på hund när vi flyttade ihop, men så blev det strul med hans skola och vi blev av med lägenheten och efter det har det typ varit en dröm bara med funderingar fram och tillbaks till nu, eller ja, förra sommaren egentligen när vi var på vippen att köpa en omplacering. tyvärr var det en del frågetecken, och vi visst att det fanns en annan spekulant som var mer erfaren så vi backade för hundens skull. då bestämde vi oss för att satsa denna sommaren på valp istället, om vi bara fick ihop det.

vi visste också vilken ras vi ville ha, har varit inne på staffe från och till i många år och liksom återkommit till den rasen, men även om man vet ras är det klurigt. vi visste ju vilken typ av uppfödare vi var ute efter, samt inriktning, sedan var det att börja prata med olika uppfödare som utåt hade samma tankar som oss. det var i höstas/vintras(börja kolla innan det finns valpar! många duktiga uppfödare har lång kö på valp!) och vill man ha en valp från en uppfödare kände i alla fall jag att det får vara värt att vänta på den. till slut hittade vi en uppfödare vi trivdes med typ 30 mil bort, vilket också kändes helt överkomligt. hon hade börjat planera årets parning, och vi löste på om kombinationen, som vi också gillade. sedan var det ju bara att vänta.

jag tror verkligen på att vara ute i god tid, och inte börja kolla runt när det finns valpar. man blir så jäkla lätt blind och köper en valp för att den är söt. jag ville ha en välfungerande staffe, med meriter i släkten. inte så att jag kommer springa ner träningsbanorna, men jag vill jobba med min hund, och då känns det extra viktigt att det finns något på föräldrar och syskon. jag ville fastna för föräldradjuren och uppfödaren och inte bara se en söt valp :P

sedan tror jag kanske att min sambo har bromsat lite just för att han har haft hund. han vet liksom hur det är att gå ut i snöstorm med en hund, medan jag kanske har en lite mer naiv bild på allt kul vi kommer göra.

#11 Åh nej, vad tråkigt att det hände! :( Men skönt att det löste sig i alla fall! Man bör absolut vänta på rätt valp när man har hittat uppfödare - det ska vi såklart också göra :) Det är just därför jag vill börja kolla tidigare än samma år vi ska skaffa hund liksom… Även om jag pratar med ett uppfödare nu kanske de har lång kölista och får få valpar i varje kull. Sen om det blir ens tur och man inte känner sig redo kan man ju fråga om man får vänta till nästa kull istället. 

Haha samma här. Fast sambon hade ju hund när han bodde med sina föräldrar. Då var de fyra personer (eller ok tre, hans pappa jobbar mycket) att ta hand om hunden. Det var en liten "rescue" från när de bodde i Hong Kong… så den behövde ju lite extra uppfostran och vård. Jag vill ha en från en bra uppfödare med friska föräldradjur i alla fall. Vet inte än vilken inriktning jag vill köra på, men det lutar åt agility eller liknande.

Vi bor i parhus på 120 kvm med 90 kvm trädgård, en stor skog i närheten, samt en stor park. Vi har båda mycket tid och pengar är inget problem.. Vi har grannar som kan hjälpa till med hundpassning om det behövs och vi är båda friska. Hur är det inte rätt tid?! 🤦‍♂️

Glöm inte va de är som gäller bara när ni åker till sverige med hunden :)

#13 Vad menar du? :o

Har för mig att jag måste ha pass till min om jag ska åka över till danmark. Jag kan ha fel ochså.

Om du har husdjur med på resor genom Sverige mellan Bornholm och det övriga Danmark, ska du vara uppmärksam på följande regler:Genomresan får endast ske på sträckorna Helsingborg–Ystad eller Lernacken (Öresundsbron)–Ystad, och djuret ska transporteras direkt från Ystad till Bornholm. Samma regler gäller för hemresan.Djuret får inte ha varit i andra länder än EU- eller EES-länder under de senaste sex månaderna.Du ska kunna visa upp en platsreservation till färjan från Ystad till Bornholm.Djuret får under inga omständigheter lämna fordonet eller komma i kontakt med andra djur under transporten.Vistelsen i Sverige får inte vara längre än 4 timmar.Djuret ska vara ID-märkt.Djuret ska ha genomgått behandling för avmaskning högst 10 dagar före avresan. Googla: resa från danmark till sverige med hund

#9 Jag "tar hans parti" för jag tycker att han är vettig. Tycker du låter väldigt barnslig i denna diskussion, bl.a i inlägg #9. Jag menar "Orättvist! :(" ? Drar mig ur tråden nu.. :)

#16 Tack! Ska läsa på om det :) Vi lär nog ta med hunden till Sverige varje sommar eller så skulle jag tro. Vi har en stor släktgård där nämligen :) Utöver min familj som är bosatt i Västerås, haha Trodde inte en hund behövde pass eller liknande mellan Norden, men å andra sidan finns ju rabies här vilket Sverige är fritt ifrån.

#17 Öh… du känner varken mig eller min sambo eller hur vi har det så jag tycker inte du har rätt att säga något om vår situation, att det är smart att vänta (vänta på vad?) utan förklaring eller kalla mig barnslig för jag använder ordet "orättvist" - vilket är ett extremt passande ord för hur jag känner. Du förklarar inte ens på vilket sätt du anser att han är "vettig" och att jag har fel, men agerar tydligen "vuxen" ändå. Makes sense…  Ganska omoget att klanka ner på någon och sedan drar sig ut tycker jag.

#12, det där med tid är skitsvårt… jag har alltid, oavsett vilket djur vi skaffat ansett att om inte båda är med på det blir det inte av, oavsett hur mycket jag vill. någonstans har jag liksom känt att det är över mig och min önskan om en hund, det är i första hand hunden jag måste tänka på, och vill inte husse har jag stått åt sidan. skitjobbigt, men jag vill inte stå i en relation med min sambo och ha tvingat på honom något som han inte vill när vi lever i samma hem. därför började jag tidigt med rasval och rätade ut frågetecken om vad vi ville ha i vår hund, började prata lite smått med uppfödare när min sambo tyckte att det var dags.

när det gäller djur är jag verkligen restriktiv, framför allt djur som kräver mycket av oss båda. hade jag varit själv hade det varit en annan sak, men när valpen ska bo under vårt gemensamma tak och vara vår familjemedlem får man liksom vänta på den andra känner jag. intresse måste finnas från båda hållen. att han har ormar känns som ett dåligt argument dock :P du har väl kaniner och ödlor va? så det är ju inte direkt så att den ena får ha en massa djur som intresserar och den andra får inte ha nått. hund kräver ju sitt också, på ett annat sätt än både ormar, ödlor och kaniner kan jag tänka och sätter kanske mer press på er gemensamt.

jag säger inte att någon har rätt eller fel i ert fall och jag vet verkligen hur du känner! när våra närmaste vänner skaffade valp för två år sedan satt jag bara och grinade för att jag var så avundsjuk! jag valde ändå att backa och inte trycka på, även om situationen då var densamma som den är nu, utan för att min sambo inte ville ha en hund just då, och jag ville inte övertala honom till något han inte ville. då kommer det bara ligga på mig och det kommer bli irritationer när "min hund" kissar på golvet, eller när han måste ta lite mer ansvar av någon anledning. och valpen tjänar inget på att vara "tilltjatad" :P

jag tycker att vi har haft bättre perioder att skaffa valp än nu, definitivt! men nu vill även sambon ha en hund, och därför är kanske nu ändå den bästa tiden, även om det i min värld är 8 år för sent :P

#22 Håller med, men grejen är ju inte det att han inte vill - för det vill han! Han är bara inte säker på att det är rätt tidspunkt. Det är ju inte direkt så att jag försöker tvinga honom till att skaffa något han inte alls vill, utan det är mer att jag vill få honom inse att det är en jättebra tidspunkt i vårt liv för hund! 😛

Jag har kaniner ja, men att jag har flera är för att det är de enda sällskapet jag "får" ha. Ödlor slutade jag med, tyvärr. Min poäng var inte att han har ormar bara så, utan att han har ett helt rum i huset till det - vilket betyder att jag stöttar honom med det. :) Hans hobby tar liksom upp plats i båda våra liv och därför kände jag att det skulle lika gärna kunna vara en hund. xD Jag tror att om vi väl skaffade hund skulle han vara insatt 100% och det är just därför han inte vill prata så mycket om det - för han vill, men ändå vill vänta. Alla säger att jag bör ta honom till en kennel så skulle han falla pladask för en valp och vilja ha hund direkt - och det är helt sant! Och det är just därför han inte vill till en kennel, för han vet att han skulle bli kär. 😂

Nej men seriöst, han vill inte ha hund nu för han är en karriärsmänniska kan man väl säga. Jag känner bara att jag har offrat så mycket för honom när jag flyttade hit och kommer förmodligen att offra ännu mer när vi blir äldre och han jobbar hela tiden… Jag förtjänar en hund. 😎Jag skulle vara redo för barn nu (om det inte vore för skolan och sånt), så jag vet inte… Vi kanske bara är på olika plan just nu. Självklart väntar jag in honom, men jag vill inte vänta för evigt.

Jag vill inte tvinga honom till hund, jag ville övertala honom det det. Övertala = få honom till att inse hur bra det skulle vara. Alltså inte tvinga på honom något utan få honom att faktiskt vilja ha hund! Det är stor skillnad ;)

Jag funderar dock på att kolla efter kenneln nu, eftersom det kan vara så lång kö och svårt att hitta rätt. Även om det inte blir valp förrän 2016.

OMG YES! Sambon gick med på att kolla efter en kennel! 😍🥳

Det betyder såklart inte att vi skaffar hund tidigare, men det är ett steg på vägen! :)

#20, i hear you sister, jag skulle också kunna köra med samma argument. min sambo kom in på skola i Stockholm för två år sedan och jag tvingades välja mellan att lägga ner relationen eller flytta med. jag ville inget av det, men valde det minst jobbiga, alltså flytta med. jag fick sluta mitt jobb som jag älskade, jag fick ta hand om hela försäljningen av vår lägenhet eftersom han flyttade upp innan mig. jag fick lägga oändligt med tid på att få mitt liv att börja funka igen eftersom jag bara ville hem, vi kommer från Göteborg. jag ville ha hus, men han "sumpade" planerna eftersom han började plugga igen. jag var så jäkla bitter ett tag… han är karriärsmänniska, jag vet att jag kommer få dra största familjelasset för han kommer gå jourer och ha skitkonstiga arbetspass i hela sitt liv typ (läser till läkare). jag skulle verkligen kunna köra matyrstilen även jag, men jag har låtit bli. även med barn som jag är redo för men inte han för han vill inte ha barn när han pluggar.

jag väljer ändå att se det som något som vi måste vilja ha båda två. jag pratar inte heller om att tvinga någon att skaffa nått, men jag vill att det ska vara något gemensamt. även om det kanske är jag som behöver det för att komma iväg, ha en hobby, jobba, träna och tävla så är det vår hund. ibland kommer han bli tvungen att ta sin del, och då vill jag att han ska va i det lika mycket som jag.

att ta med någon som är sådär inne på en hund till en kennel är faktiskt inte okej heller tycker jag ;) inte just för övertalningsgrejens skull, utan för att det lätt blir bara så att man letar upp en kennel med valpar som man kan hälsa på. ofta osålda, annats tar kenneln sällan hem folk för att hälsa, och vips har man köpt en hund utan att vare sig kolla vad det finns bakåt eller vad det är för avel som bedrivs. när vi var och hälsade på våra valpar satt jag och var bara helt stum av hur jäkla söta dom var. hade jag inte forskat innan hade jag tagit en direkt oavsett om hundarna var skit :P

tycker du gör rätt i att börja kolla. gå honom till mötes med att det inte är en valp NU men att du vill börja kolla inför köpet, att ni kan börja fundera på vilken typ av hund ni vill ha, vad som är viktigt och mindre viktigt, vilken typ av uppfödare det ska vara, vilken inriktning uppfödningen ska ha, hurviktiga meriter och liknande är. prata om att "när vi skaffar hund ska jag göra det och det, gå dom kurserna, träna ditten och datten" få med honom i planen liksom, gör honom delaktig :)

och även om det skulle bli en valp senare är det ändå bra att kolla nu, så vet man lite vad som finns. det är flera som har börjat planera både nästa vinters och nästa vårs parningar, och som sagt, många duktiga uppfödare med bra hundar har kö.

Yay!! 😃 ett steg på vägen!

#22 My sister from another mister! 😮 Haha nej men väldigt lik situation!

Det där med kennelbesök var inte för att vi skulle skaffa hund direkt - det skulle jag faktiskt inte vilja själv :) Det var mer för att träffa uppfödarna och lära känna föräldradjuren mer. Samt för att få umgås med rasen på ett annat sätt än när man träffar grannen liksom (vi har dessutom flyttat så gubben med lappis är inte granne längre). 

Du har helt rätt! Vi ska ju diskutera vad vi vill med hunden, om det endast är en sällskapshund eller om vi vill tävla med den, etc. Dock tror jag inte sambon skulle vara intresserad av tävling… men men 😃

Är i alla fall så glad att han gick med på att börja leta kennel! Känns riktigt bra 🙂 Sen började jag nästan gråta av glädje vilket han skrattade åt, haha. Men ja, helt klart ett steg på vägen! :)

---- fel tråd