Jag satte ett X i rubriken, eftersom jag vet att vissa tycker det är jobbigt med betyg i skolan (inklusive mig själv). Jag har alltid haft E, D och C i alla ämnen, och som vissa kanske minns så fick jag ett A på religions provet, och jag var överlycklig. Jag typ sprang runt och skrek och tyckte livet var på topp, och då tycker jag inte ens om religion speciellt mycket. Idag så fick vi reda på lite fler betyg (vi får pappret på fredag på skolavslutningen, men vissa lärare låter oss få reda på det i förväg), och jag förstår inte hur jag kan vara ledsen. Jag fick B i både svenska och engelska, och A på att skriva berättelser, dikter och annat (vilket jag älskar), men jag tycker inte att jag förtjänar ett B. Det känns inte som om jag kan vara så bra. Min kompis blev lite arg, för hon trodde att jag blev besviken för att jag ville ha ett A, men så är det verkligen inte! Jag ÄR glad (skulle till och med kunna använda ordet överlycklig) att jag fick två B:n, men det känns bara inte som mitt betyg. Min svenska lärare satte mig i ett eget rum när vi diskuterade mitt betyg, och hon frågade vad jag trodde jag skulle få. Jag svarade D, för jag visste att det hade gått bra på mina arbeten, men jag vågade inte satsa på högre, för det kändes som om det var utom lådan liksom. Hon skrattade mig nästan i ansiktet, frågade varför sjutton jag trodde det, sade att jag var begåvad. Hon sade att jag fick ett B för att jag förtjänade det. Men det känns inte som det. Det känns verkligen inte som det. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Kanske är det onödigt att slänga ut det här, men jag vill verkligen öka mitt självförtroende, för jag antar att det är där mitt problem ligger. Snälla har ni några tips eller råd ni kan ge mig? Jag vill verkligen ta in vad min lärare säger, men jag kan bara inte. Jag satt seriöst och grät. Hur sjukt är inte det liksom? Jag borde ju vara glad…